Solig måndag

Nu inser jag att jag har nog varit relativt pigg veckan som varit.
Eller mindre trött rättare sagt.
Jag har ju haft cellgiftspaus i lite mer än en vecka.
Först så slutade jag min förra kur på onsdag morgon, normalt är sen 1 veckas uppehåll, men eftersom det inte fanns några läkartider blev den här kurens start flyttad till fredag istället.
Och det var då blodproppen upptäcktes, så läkaren ville att jag väntade till söndag med starten. Så helt plötsligt fick jag en och en halv veckas paus. Sen hur bra det är för metastaserna vet jag inte, det har varit skönt för kroppen och huvudet i alla fall.

En annan fördel med att ha paus är att jag inte måste äta på bestämda tider.
Eftersom tabletterna måste tas med 12 timmars mellanrum (väldigt viktigt) och senast 30 minuter efter en ordentlig måltid, så blir jag väldigt styrd.
Jag måste sätta alarmet på morgonen så att jag inte äter frukost för sent, för gör jag det så måste jag ju äta middag nästan mitt i natten! Och jag gillar inte att äta mycket sent på kvällen, då går jag hellre upp tidigt på morgonen.

Sprutorna går fortfarande bra, det gäller bara att komma ihåg dem!
Redan igår kväll höll jag på att glömma.
De ska också helst tas med 12 timmars mellanrum, men är inte riktigt lika viktigt som tabletterna.
Jag måste nog justera tiderna på något vis så att jag gör allt samtidigt.

Mat - Xeloda - Morfin - Spruta
Repetera;
Mat - Xeloda - Morfin - Spruta

Inte lätt för en slö hjärna.....

Det jag har kommit fram till än så länge angående resa med sprutor är att jag definitivt behöver ett intyg från läkaren. Så jag måste ringa dit och be om det eftersom Tallinnresan inte är så långt borta...
Men det jag kom på i natt är att jag vet inte hur länge det kommer att ta innan proppen släpper, och är det då ok att flyga så snart efter att man har haft eller har en propp?
Ju mer jag tänker på det tycker jag det är jättekonstigt att läkaren inte talade om för mig hur länge det normalt dröjer innan proppen släpper.
Det känns som ganska viktigt information.

Det är nog som sagt var dags för ett telefonsamtal till Onkologen.....

Helgen har annars varit ganska lugn.
Igår kom lillasyster med barn hit och åt lunch, pratade och lekte.
Det var trevligt med sällskap, och det finns alltid mycket att prata om.

Nu är det ny vecka och nya tag som gäller.
Först och främst gäller det att försöka hålla sig vaken ;)

Och så en liten tacksamhetslista, just nu är jag tacksam för;

1. Att det går bra att ta sprutorna i magen.
2. Solen skiner mer och mer.
3. Alla vänner och familj som hör av sig och erbjuder hjälp och peppning.