fredag, december 30, 2011

Home sweet home

Är det inte underbart att komma hem till sin egen säng och sin egen dusch?
Det känns som mitt (vårt!) eget hem är ett 5 stjärnigt hotell.

Dagarna innan vi åkte hann barnen som tur var göra en snögubbbe, för nu när  i kom hem var ju precis all snö som bortblåst (!).


Och två pepparkakshus hann Steve och barnen med att skapa också....


Vi flög in till Gatwick tisdagen innan jul.
Jag vet inte riktigt hur vi tänkte när vi bokade flyget som gick 07.25 från Arlanda.
Det var alldeles för tidigt! Klockan ringde 04.00 och det är ju verkligen mitt i natten för min del.
Men flygresan gick bra och barnen höll sig själva roade hela flygresan. Tänk vilken skillnad mot bara några år sedan. Då var det en stor utmaning att hålla dem glada och roade i 2 timmar.
L som då vägrade gå på toan på flygplanet för att den luktade illa.....och satt och hoppade konstant på sin stol istället.
Det var krig om vem som skulle sitta vid fönstret OCH bredvid mig....
Ingen av dem hade kommit på hur man blåser bort locket för öronen...
Men nu flöt det på fint med våra stora tjejer.

Hämtade en hyrbil och sedan var första stopp Lina och hennes familj som bor bara ca 15 min därifrån. Där stannade vi i två nätter. En av dagarna tog Steve tåget in till London med barnen och tittade på "The christmas lights" som alltid är ganska många och fina. De gick även till Hyde Park, där det byggt upp ett "Christmas Wonderland".
Själv stannade jag hemma och försökte vila bort tröttheten från dagen innan. Men det är svårt. Det är en sån där trötthet som sitter och gör att jag får ont i hela kroppen och mår illa. Att vandra runt i London en hel dag hade aldrig funkat. Tyvärr!

På torsdagen så begav vi oss norrut till Steves familj. Det tar ca 4 timmar att köra. Vi gjorde dock ett stopp vid Lakeside på vägen, ett av Europas största shopping centres, för att handla lite julklappar.
Vi hittade en massa fint och lite till!

På kvällningen så var vi till slut framme i Rochdale.
Sen var vi där i 6 nätter.
Det gick fort.
Men vädret var kallt och grått, som det oftast är där uppe den här årstiden.
Här kommer julen i bilder.

T blev väldigt glad när Danny till slut kom och satt på hennes axel!

Efter många timmars resande så blev det att slöa i soffan dagen efter och titta ikapp på "Tjuvarnas Jul" på datorn.

L ville absolut lämna lite frukt åt tomten och hans sex renar, som de kan äta när de ändå är här och lämnar julklappar. Men L hur vet du att det är 6 renar då? Jamen mamma det vet du väl, det är ju 3 på varje sida!!

Självklart så fanns det även julstrumpor, och går det inte att hänga upp dem, så får man ställa dem istället....

Två lyckliga tjejer öppnar julklappar på juldagsmorgon.
Efter att har varit vakna kl. 02.30 och 05.00 så sov de till slut ända till kl. 09.00!

Dags för jullunch i puben.
 T och L poserar glatt i sina ny jackor som det absolut ville ha lika färg båda två.

Jag slog på stort och drack ett halvt glas vin till maten.

Tog en skön promenad hem efteråt.
Detta är det enda tror jag som Rochdale har att vara stolt över ;)
och så kommer Lisa Stansfield härifrån...minns ni henne?

"The Local"

Steves föräldrars hus.

..och gatan...

L tappade sin lösa tand när vi satt och vänta på på planet hem.

Vilken tur vi hade, tomten hade lämnat några presenter under vår gran här hemma också!

Igår blev det långbad och skrubbning med mycket bubblor, duschen i England är ingen hit.

Idag var det då dags för behandling igen.
Innan jag gick dit så hade jag tid för röntgen av huvudet.
Det gick bra, nu är det bara att vänta på svaret och när jag får det vet jag inte. Mitt nästa läkarbesök är 16 januari, men jag tror inte att jag klarar av att vänta så länge, ska nog försöka fråga jourläkaren när jag får behandling nästa vecka och se om han eller hon kan säga något.

Medans jag har spenderat dagen på sjukhuset så har T och L varit med mamma. De gick bla på bio, så jag har precis fått tillbaka två glada barn.
Tack snälla!

torsdag, december 22, 2011

GOD JUL!

Lakarbesoket gick sadar.....
Markoren har gatt upp och Dr G vill att jag satter igang med Taxolen (cellgifterna) pa en gang for att inte riskera att de sma "skitarna" borjar att vaxa eller sprida sig.
Jag haller med honom, men jag har ju borjat att vanja mig nu med att inte behova aka dit varenda vecka... Och med att slippa sitta och koa i timmar for att ta ett stackars litet blodprov! Och med att ma ganska ok, varje dag.

30 december for att vara exakt sa drar hela karusellen igang igen.

Han har aven skickat en remiss for att rontga huvudet den dagen, han blev orolig nar jag berattade att jag mar ganska illa hela tiden, och kanner mig lite snurrig da och da. Och infor det rontgensvaret kommer jag INTE vara lika lugn som vanligt.

Nu ar det i alla fall full fart, julen narmar sig med stormsteg.
Jag kommer nog inte att hinna skriva sa mycket den narmaste veckan, jag ska fokusera helt och hallet pa familjen, vem vet hur manga fler jular vi far tillsammans?

Sa en stor Julkram till er alla!

Ursakta att det saknas prickar i detta inlagg, orkar inte leta efter det svenska tangetbordet pa den har datorn!

fredag, december 16, 2011

Försvunnen i datorn

Fredagkväll och jag sitter och gråter framför TV'n.
Anledningen är "Svenska Hjältar" Galan som går på TV.
De två tjejerna som startade Ung Cancer fick precis sitt pris och hela inslaget var så himla rörande, helt otroligt vad dessa två tjejer har åstadkommit.
När prisutdelarna kom upp på scen för att ge priset och tacka dom, så satt jag nästan och hulka. Och så visar de publiken som nästan alla sitter och gråter de också. Det är så nära på något vis att det går inte att INTE bli rörd.

Idag började dagen med en trevlig frukostdate hemma hos en kompis, jättetrevligt och bra idé att äta frukost tillsammans nu när kvällarna är fullproppade med det ena och det andra så här inför jul. Sen var jag tvungen att åka vidare till Ackis och mitt läkarbesök som var inbokat till kl. 11.30.
Eller så trodde jag i alla fall.
För när jag kom dit så hittade hon i kassan inte mig "i datorn", eller mitt namn i datorn kanske jag ska säga. Då har någon sköterska tydligen avbokat min tid av någon konstig anledning....
Så jag fick sitta där och vänta medans min forskningssjuksköterska och en annan sköterska försökte hitta en lämplig doktor som kunde ta sig an mig. Efter ca 1 timme visade det sig att det fanns ingen som kunde träffa mig just då, men de ringde även upp min käre Dr G, och han kunde "klämma in" mig på måndag eftermiddag. Så då är det bara att bege sig dit igen då och se vad han har att säga mig.

Sen så ger jag mig även en klapp på axeln för igår tog jag mig ut i julhandeln och köpte alla julklappar, så nu är det klart. Skönt! Hade egentligen tänkt att slå in allt ikväll så att det också är gjort, men jag blev så trött nu så får bli i morgon kväll istället!

onsdag, december 14, 2011

Lucia

Och jag hade tur.
Hittade alla luciagrejerna och efter lite batteribyte och lampbyte mellan luciakronorna så blev resultatet en fungerande luciakrona.
Luciatåget var kl. 17.00 i skolans gympasal.
Som vanligt var alla barn såååå söta och såååå duktiga.
Det var kul att få se dem.
Nu blir inte nästa luciatåg förrän T går i femman, och det är ju några år kvar tills dess. 3 för att vara exakt.
Men de får väl lussa för oss här hemma istället.

Innan så var jag på yogan som vanligt på tisdagar.
Bara det att jag var så trött igår, och av någon anledning så släckte yogaläraren lampan. Det resulterade i att jag hade det så himla svårt att hålla mig vaken! Kändes helmysko att försöka köra yoga halvt sovande... och på yoga nidran (djupavslappningen) på slutet så somnade jag. Det hade varit för mycket begärt av min kropp att klara av att hålla sig vaken då också.

Idag damp det ner ett brev från Ackis i brevlådan.
När jag ser loggan, så undrar jag, vad vill dom nu?!?
Men det vara bara en tid för min nästa DT-röntgen.
11 januari 2012 är det dags igen.
Vad kommer de att se denna gång måntro?
Efter ca 2 månaders utan cellgifter. Vad kan hända i ett skelett fullt med cancer? Kommer det att finnas ännu mer cancer? Eller  kan de små skitarna verkligen hålla sig och inte växa, utan snällt sitta där de sitter och behålla samma storlek?
Nån vecka efter den 11 januari så vet vi.

måndag, december 12, 2011

Jakten på luciagrejerna

Nu är det ju nästan jul, och därför åkte vår alldeles helt oäkta gran fram i söndags. Vi brukar ta fram den alldeles för tidigt enligt många, men julen är ju inte så lång, så vi tjuvstartar alltid i mitten av december.
L var väldigt engagerad i det hela och gjorde det mesta, T är inte så intresserad och satte upp några kulor innan hon ledsnade.



Vad kan man mer göra en kall och mörk helg i december?
Jo bada i bubbelbadkaret.
Vi hade tur när vi köpte det här huset, att det fanns ett fint nyrenoverat badrum, med ett "bubbelbadkar". Jag trodde att jag skulle ligga i det där badkaret var och varannan helg i alla fall. Men så har det inte blivit. Jag kan nog räkna på en hand antalet gånger jag har badat.

De som har haft mest glädje av badkaret är T och L.
De älskar att bada i det.
Det finns gott om plats för båda.
Och så trycker man på en magisk knapp som göra att hela badkaret bubblar!
Roligare än så kan det inte bli.
I två timmar badade de.


Igår kväll var vi hemma hos min pappa och hans fru och åt middag.
Mycket mat stod det på bordet, och mycket mat stod det kvar när vi ätit klart.
Det var jättegott, men jag äter ju som en fågelunge just nu eftersom jag mår illa för det mesta. Steve fick äta desto mer. I alla fall blev det så mycket kvar så dom vill att vi stannar till på vägen hem idag också och äter middag med dom! Och det passar oss bra, för T har sin sista gång på dansen idag och det brukar alltid bli stressigt hem för att laga mat efteråt eftersom alla är så hungriga.
Problem solved!

Nu ska jag leta fram lucialinnet och kronan till L.
Imorgon är det dags, så jag hoppas verkligen att jag hittar allt och att kronan fungerar.....

lördag, december 10, 2011

Lördagkväll

Usch vad jobbigt det är att se sitt barn vara ledsen och besviken på sina kompisar. T har ingen bästa, bästa kompis, utan brukar leka med olika tjejer i klassen. De har väldigt bra gemenskap i klassen. Nu har en av tjejerna fyllt år och enligt T så blev alla tjejer i klassen bjudna förutom T och en tjej till. Konstigt tycker jag personligen. Hur kan man bjuda alla utom två?
Jag hakar nog upp mig på detta i onödan.
Jag har försökt förklara för henne att ibland blir det så, och att alla barn inte alltid kan bjuda alla. Men hon blev i alla fall ledsen och som mamma vill man skydda sina barn från allt.

Igår kväll blev vi bjudna på middag av mamma och Dick på en Thai restaurang inne i Uppsala. Den var jättemysig och portionerna var hur stora som helst.
En barnportion hade var stor nog åt mig. Men jag åt wokade nudlar med kyckling, grönsaker och lite annat, jättegott! Är fortfarande mätt idag.

Har precis tittat på Så mycket bättre.
Jag tycker det är ett riktigt bra program och trevligt att titta på. Jag gillade dock artisterna som var med förra året bättre, men det är en del ok i år också.
Eva Dahlgren och Mikale Wiehe har jag alltid haft svårt för, eller deras musik rättare sagt. Därför tycker jag inte heller att deras tolkningar är speciellt bra.
E-type tänker jag inte kommentera.

Men den sista låten som Tomas Ledin tolkade tyckte jag om, texten gick rakt in i hjärtat.

"Över vida oceaner
emot fjärran horisonter
över hav och kontinenter
genom skymningar och dagar
har vi färdats med varandra

Vi har vandrat samma vägar
vi har burit samma bördor
vi har sett samma stjärnor
vi har sjungit samma sånger
vi har delat samma drömmar

Du är med mig vart jag går
genom månader och år
du är med mig alla dar
du är med mig vart jag far
du är den jag kunde va

som broar över djupen
som skuggor under träden
som eldarna i natten
som stigar genom snåren
har vi varit för varandra

vi har delat samma minnen
vi har burit samma längtan
vi har sett med samma ögon
vi har trott på samma löften
vi har stått på samma sida

Du är med mig vart jag går
genom månader och år
du är med mig alla dar
du är med mig vart jag far
du är den jag kunde va

Och ingenting kan splittra oss
och ingenting kan söndra oss
och ingenting kan slita oss isär
och ingenting kan få oss
att överge varann
stormar kanske tystar oss
skuggor kanske slukar oss
sorger kanske tvingar oss på knä
men ingenting i världen
kan lösa våra band

Du är med mig vart jag går
genom månader och år
du är med mig alla dar
du är med mig vart jag far
du är den jag kunde va"
Mikael Wiehe

onsdag, december 07, 2011

Snart är det jul

Tänk att det är jul om några veckor bara.
Det börjar bli dags att fundera på julklappsinköpen.
Har ingen aning än om vad som ska köpas till någon.
Har inte riktigt haft tid att fundera på det.

I år blir det bara julklappar till barnen och deras kusiner. Vi vuxna hoppar över. Julen är ju ändå barnens högtid tycker jag. Mina barn tror fortfarande på tomten. Jag tycker det är så gulligt, och jag vill inte förstöra deras "tro" heller, utan vi spelar fortfarande med varje år och än så länge verkar det fungera....

Idag har jag haft lunchdate med Veronica, det var kul att ses igen och prata lite, och prata det är vi bra på, så tiden gick väldigt fort. Men vi får göra om det snart igen, eller hur?!?

På sistone så har jag inte riktigt haft tid att träffa mina vänner för fika eller lunch som jag brukar göra, det har varit så körigt med allt och barnen har ju haft den ena sjukdomen efter den andra.
Nu har jag börjat försöka att ta igen det sakta men säkert. Jag måste bromsa mig själv lite bara så att kalendern inte blir full av måsten, för då blir det bara jobbigt istället. Och jobbigt vill jag inte ha det!

Så jag kan ju nu samtidigt erkänna att jag inte har varit till Friskis och Svettis än och köpt mitt årskort....men det står på min "to do list", så snart ska jag ha det i min hand. Målsättningen är innan jul.
I väntan på det så går jag i alla fall på yogan varje tisdag och den är fortfarande bra. Vi har fått ett nytt, större rum att yoga i. Det har även värme. Så nu för tiden behöver jag inte känna mig som en isbit efter ett 2 timmars yogapass. Det är bra. Plus att det är trevligt med lite mera svängrum.

Nu är det dags att förflytta mig in till köket.
Idag är det pasta med ost- och skinksås på matsedeln. Efter barnens önskemål.

måndag, december 05, 2011

Helgens firande

Äntligen måndag.Nu är en lång intensiv helg över.
Vi har firat 8-åringen.
I torsdags fick hon välja vad vi skulle ha till kvällsmat, och gissa vad det blev..... pannkakstårta!


I fredags hade hon pyjamasdisco för tjejerna i klassen här hemma.
Har ni någonsin hört hur mycket 14 st tjejer i den åldern kan låta?
Det hade inte jag gjort innan.
Men nu vet jag.

Steve hade fixat till så fint åt dem uppe på vinden. Skruvat upp discokulan i taket, fixat musiken och gjort plats för dans. Och dansade gjorde dom, och sprang runt, överallt. De åt korv och de åt tårta. De skrattade och dansade lite till. Kl 21.00 hade vi många trötta tjejer som blev upphämtade av sina föräldrar. T var också trött, men glad och nöjd. Det tog ca 5 sekunder för henne att somna.



I lördag förmiddag åkte vi in till stan för att titta på T's dansuppvisning. Vi släppte av T en timme innan och vi gick och tog en fika i väntan på att det skulle börja.


Det var alla barngrupper som visade vad de lärt sig under terminen genom en avslutningsuppvisning på UKK. Salongen var proppfull med föräldrar och anhöriga, jag vet inte hur många som går in i stora salen, men det är flera hundra i alla fall. Snacka om modiga barn som vågade stå på scen och uppträda inför alla oss.

Igår så kom familjen och gratulerade.
Då blev det mer presenter och mer tårta.
Och väldigt trevligt att ha alla här.

Men nu är jag trött..... Det är så frustrerande att jag ska bli så trött av att bara göra "vanliga" saker, samtidigt som jag är väldigt tacksam över att jag har fått vara här, och vara med om ännu en av mina barns födelsedagar. Jag vill vara med på många, många fler!

torsdag, december 01, 2011

8 år

Idag fyller vår älskade lilla bebis 8 år!!!
Vad hände,vart tog tiden vägen?
Så säger jag varje gång hon fyller år.
Vad gjorde vi egentligen innan vi fick barn?
Det känns som om det var ett annat århundrade.
1 december 2003 föddes hon.
Hon ville inte ut, i 6 timmar låg jag och krystade, men hon vägrade. Till slut kom doktorn med sugklockan och drog ut henne. Då var kl. 15.03.
Massor av hår på huvudet.
Runda kinder och rund mage.
Detta var på Basildon Hospital i England.
Rummet var stort som en städskrubb.
Steve var instängd vid fönstret och kom inte ens runt sängen för att rummet var så litet.
Jag hörde andra kvinnor skrika, väggarna var tunna, så tunna.
Efteråt fick jag och T dela en sal med 4 andra kvinnor och deras bebisar, det blev inte mycket sova av den natten.... Sjuksköterskorna blev chockade när de såg denna "stora" svenska bebis på 4,2 kg. De flesta andra bebisar där vägde ca 3,5 kg. De första kläderna jag hade med mig var nästan för små.




Och idag är denna lilla varelse 8 år.
I morse var vi uppe tidigt och sjöng för henne med presenter och frukost på sängen. Hon är så lycklig.
Hon har legat vaken och väntat på oss sedan kl. 05.20.
Vi kom vid 07.00
Nöjd med presenterna var hon och i morgon blir den pyjamasdisco för tjejerna i klassen här hemma.
Det är bara att ladda.