torsdag, mars 29, 2012

Liten uppdatering

Tack snälla för alla era kommentarer.
Jag kommer inte åt internet hela tiden,  därför blir det bara en liten uppdatering då och då.

Vi har det väldigt bra här i solen och njuter av lugnet.
Det är väldigt lite folk här.

T är frisk igen, och ingen av oss andra har blivit sjuka än. Håller tummarna för att det inte blir mer sjukdom än så här. Jag tror att hon kan ha reagerat på värmen. Vi har ca 33 grader i luften om dagarna och det blåser inte speciellt mycket. Temperaturen i vattnet är helt underbar, vet inte exakt vad den är, men idag måste den ha varit närmare 30 grader och det passar mig utmärkt eftersom jag är lite av en badkruka i vanliga fall.

Annars har vi bara tagit det lugnt hittills. Ätit gott och billigt. Idag tex gick lunchen för oss alla fyra inkl. Steves öl på ca 80 kr.
Man blir inte rånad precis.....
Det finns många mysiga restauranger att välja på ut efter hela stranden.
På kvällarna tycker jag att det är lite jobbigt att vi måste ut och äta på restaurang. Jag är då trött som vanligt och lätt illamående, så jag tycker det är svårt att koppla av och kan inte njuta av maten. Det är synd, för annars så är kvällarna väldigt mysiga.  

Just nu är Steve och tjejerna här utanför på stranden och tittar på krabbor och annat kryp.... L's nya hobby är även att räkna Geckos och det tar tid, för så fort det har blivit mörkt så finns de överallt!

tisdag, mars 27, 2012

Rosa sjukling

Fastän vi smörjde och smörjde våra bleka kroppar så lyckades vi på en gång bli rosa som små grisar.... Så idag tog vi en solpaus!
Det passade bra, för i natt så vaknade vi alla av att T va uppe och spydde med jämna mellanrum och har legat däckad hela dagen. Alldeles nyss när jag kollade tempen så visade den 39,8. Stackars liten, hon har inte ätit på hela dagen heller. Hon säger inte så mycket själv förutom;
- Får jag bada nu?
Så jag har mest varit här med henne medans Steve har underhållit L. Nu får vi bara hoppas att vi andra klarar oss, men vad är chansen för det?

måndag, mars 26, 2012

Framme

Vi är här. Det är varmt, väldigt varmt. Och jag är vit, väldigt vit.


fredag, mars 23, 2012

Bus

Jag gjorde något riktigt busigt igår. Jag bestämde mig för att sluta en dag tidigt med cellgifterna. Jag vill vara säker på att jag mår bra när jag flyger, och den här veckan har jag inte mått bra.
Om det påverkar hela min behandling tror jag inte, och gör det det så 
-so what? Jag vill må bra!

Igår var det lite pensionärsvarning, satt och tittade genom fönstret när grannen fick en massa jättehöga träd nerhuggna. Helt otroligt vad skicklig killen var. Tittar man på träden och hur höga de är så skulle man aldrig tro att han kan få ned dem mellan husen, men det fixade han galant. Nu vill jag ha våra jättehöga fula björkar som står alldeles för nära huset nerhuggna också.....

Jag hann shoppa lite igår också, var och köpte mig ett till objektiv till min kamera. Jag har velat haft det ett tag men velat lite. Men nu slog jag till, så nu kan jag ta bättre bilder på långt avstånd, ska bli kul att börja använda det i Thailand. Jag hoppas på mycket fina bilder.

Var även till apoteket och plockade ihop ett litet (eller ganska stort) reseapotek åt oss alla. Förr har jag aldrig lagt ner så mycket energi på det, men nu helt plötsligt så kände jag att vi bara måste ha ett reseapotek med oss. Mest med tanke på barnen. Lustigt det här. Jag tror det är för att det är "min bransch" nu ;)

Har funderat lite på hur jag kommer att må och hur jag kommer att orka flyga en massa timmar utan ordentlig sömn och sittandes. Det har jag inte ägnat något tanke tidigare. Jag vill så gärna till Thailand så jag tror jag har förträngt hur lång flygresa det egentligen är. Jag får visualisera målet och bungalowen på stranden så kanske det går bättre.

Men, men , nu är i alla fall huslarmet fixat, husvakten instationerad och väskorna packade.
Värmen - here we come!

onsdag, mars 21, 2012

Trött.....

...trött, trött, trött.....
Helt otroligt hur mycket jag sover den här omgången. Jag sover stenhårt hela nätterna. Och måste ändå lägga mig och sova en eller två gånger under dagen för att sen på kvällen somna på soffan framför tv'n vid niotiden. Hur trist som helst. Jag har verkligen ingen energi på dagarna att göra någonting. Orkar inte ens sortera papper, och då är det illa! :)

Igår så hade T en tid på Ackis för ett hörseltest och läkarbesök, och det gick bra. Hörseltestet visade inget ovanligt, utan att hon har en helt normal hörsel. Läkaren tror att den nedsatta hörseln hon hade tidigare berodde på den utdragna förkylningen hon har haft. Skönt i alla fall att få det bekräftat nu att allt är ok, och när hon inte hör vad vi säger, så vet vi att hon inte kan skylla på hörseln!

Idag kom Anna ut med en god sallad till lunch åt oss. Vädret är ju så underbart idag så vi satte oss i uterummet och åt, vilken njutning. Sol,värme och trevligt sällskap gör bara gott för kroppen. Tack Anna!

På eftermiddagen tog jag det lugnt (!) och sov lite till..... ännu en spännande dag i mitt liv!!

Nu måste jag hålla mig vaken så att jag inte missar Grays Anatomy, det är det enda tv-programmet som jag absolut inte vill missa! Så nu blir det att äta, ta piller och sprutor och hela köret innan 21.00!

tisdag, mars 20, 2012

Tallinn i bilder

Här är lite bilder från helgen.
När vi skulle checka in på Arlanda så fick vi veta att vi skulle inte alla komma med planet för att det var överbokat.... då blev vi inte glada. Men Ulrika tog tag i det, pratade med personalen och ringde resebyrån etc och sen löste det sig, vi kom alla med det lilla planet. 33 platser hade det.

Det lilla propellerplanet vi flög med.

Dörrkarmen ramlade av...... 4 stjärnigt?!?








Kontrasten mellan nytt och gammalt.


I lördags gick vi runt i Tallinn och tittade och shoppade i flera timmar.
Jag tycker inte det fanns så mycket bra shopping, det enda jag shoppade var två stycken nagellack. Men det var kul att ha sett staden och speciellt kontrasten mellan nytt och gammalt som blev väldigt tydlig när man tittade på byggnaderna.

När vi kom tillbaka till hotellet var jag helt slut och insåg att jag nog gått runt mer än vad min kropp orkar. Så när de andra gick till spa´t så la jag mig och sov i flera timmar. På det viset hade jag ork att vara med när vi gick till en mysig liten restaurang i gamla stan och åt jättegod middag.

Mitt på dagen på söndagen bar det av mot flygplatsen igen, vi fick flyga med samma lilla flygplan igen. Den här gången så kom vi alla med, men det gjorde inte alla våra väskor istället!
Min väska blev kvar i Tallinn och skulle komma med ett senare flyg.
Jag och min väska blev till slut återförenade igår eftermiddag när Jet Pak körde den hem hit till mig.

Nu på eftermiddagen ska T och jag till Ackis för att göra ett hörseltest. Hon säger själv att hon hör bättre nu, men det ska ändå bli skönt att få göra testet så att vi vet hur det står till.

måndag, mars 19, 2012

Måndag

Vilket väder! Jag höll på att få en chock när jag vaknade, i min värld så är vintern över och nu går vi mot vår. Då ska det inte snöa och blåsa på det här viset! Tur var i alla fall att jag inte behövde gå ut idag, så jag stannade inne.

Idag är jag trött och väldigt illamående. Jag började med Xelodan igår och jag känner av det på en gång. Vill inte, vill inte, vill inte vara så här trött. Det är inget liv att vara så här utslagen av mediciner. I morse lekte jag med tanken om att be om andra cellgifter, men vad är det som säger att jag kommer att vara piggare eller må bättre av det. Då är det säkert andra jobbiga biverkningar istället.
Det positiva är i alla fall att jag hade min ”piggvecka” nu när vi var i Tallinn. Jag kom hem igår eftermiddag. Det har varit kul och mysigt att umgås med alla tjejer. Berättar mer i ett annat inlägg, just nu är jag för trött för att skriva mycket mer.
Idag kom Sofie ut med lunch och höll mig sällskap en stund. Synd att tiden går så fort och hon var tvungen att åka tillbaka till jobbet! Tack för idag

Resten av dagen ville jag bara vila och slappa framför tv'n och datorn.
Tror ni inte då att idag av alla dagar så funkade inte internet eller tv'n på hela dagen..... hur trist som helst. Jag fick spela mycket wordfued istället.
Jag orkade inte att försöka lösa problemet med uppkopplingen själv, så det fick Steve fixa när han kom hem från jobbet!
Nu äntligen funkar det igen.

torsdag, mars 15, 2012

Frågan

Idag var jag tvungen sätta alarmet för jag hade en förmiddagstid på ODA. Jag var där för att få en dos av Bondronat, det är skelettstärkande och ges ungefär var 6:e vecka. Och idag var det dags igen. Fördelen är att det går väldigt snabbt, tar bara ca 15-20 min plus lite koksalttid och sköljning av porten. Hepp - så var det klart.

Efteråt hade jag lunchdate med Karin, vi har inte träffats på över ett år så det var verkligen dags. Vi hann nog inte ens beta av hälften av allt vi hade att prata om, så vi bestämde att vi ska försöka få ihop en ny lunch snart igen. Men det var väldigt kul att ses igen - tack Karin för en god lunch!

Efteråt gick jag tillbaka till ODA för att hämta mitt intyg som jag bad om för över 2 veckor sedan. Det är ett intyg till flygbolaget som jag behöver för att kunna  ta med mig mina Fragminsprutor nu när vi flyger till Tallinn i morgon.

Tidigare bad jag om ett generellt intyg utan att specificera datum och destination för mina resor eftersom jag har flera resor inplanerade, men den informationen gick inte hela vägen fram till läkaren utan hemskickat fick jag ett intyg bara för Thailandsresan.
Så det var bara att ringa till bröstsköterskan igen och påtala att jag fortfarande behöver ett intyg för Tallinn. Då bestämde vi att det skulle ligga klart till mig idag. Men icke sa nicke.
Sköterskan på ODA var dock väldigt hjälpsam och fixade till intyget med en läkare på plats, så nu har jag det till slut i min hand och är redo för resan. Skulle inte förvåna mig efter allt detta om ingen ens kommer att be om att få titta på det......

När jag är hemma på förmiddagarna tittar jag nästan alltid på Malou  och "Efter 10". Jag tycker det är ett ganska trevligt och behagligt program att titta på med en intressant blandning av teman och gäster.

Från Vimmelmammans blogg visste jag att det idag skulle pratas om sjuka människor som bloggar, alltså sådana som mig. Typiskt att en av de få dagar jag inte är hemma på förmiddagen så är det något jag verkligen vill se.

När jag sen kommer hem  så kom jag ju på att jag kan titta på klippet på TV4 play. Döhh! Så långt hade jag inte tänkt tidigare, snacka om en hjärna som inte hänger med! Om ni vill se och höra om vad de har att säga så är klippen här  del 1 och del 2.

Häromdagen kom frågan jag bävat för.
När vi åker hem i bilen från skolan så börjar T att prata om cancer. Vi har många gånger pratat om att man kan få cancer i alla möjliga kroppsdelar, att det finns en massa olika slags cancer och att både barn och vuxna kan få cancer.

Nu frågor hon igen, och jag upprepar allt det här  igen som jag alltid har gjort.
Sen frågar hon om man kan dö av cancer.
Mitt svar är samma som alltid, att en del cancer kan man bli helt frisk ifrån, en del kommer tillbaka och stannar i kroppen för alltid, men man får mediciner för att hålla sig frisk länge och en del cancersorter kan man dö av.

Och nu kom frågan som hon aldrig tidigare har följt upp med;

- Kommer du att dö av din cancer, mamma?

Jag var inte alls beredd på frågan, även fast jag visste att den kommer att komma en dag.
Svaret som kom ut ur min mun var att alla ska vi dö någon gång, och jag vet inte när jag kommer att dö.

- Jag vill inte att du ska dö, mamma......

Jag vet att det var fegt svarat, men jag hade inte mage precis då att svara att jag kommer att dö av min cancer.
Jag vill inte belasta hennes vackra lilla huvud med det, än.
Rätt eller fel?
Jag vet ju inte själv än när exakt jag kommer att dö, så jag är inte redo att tala om för mina små underbara barn att jag kommer att dö alldeles för tidigt. Lämna dem alldeles för tidigt utan mamma.
Men kanske skulle jag ha gjort det?

T och L - Jag älskar er!

onsdag, mars 14, 2012

Tårta

Vet inte riktigt om det funkar med bara ett kortisonpiller om dagen.
Jag har mått mer illa igår och idag än jag brukar och nu är det ju ändå Xelodafri vecka. Den här veckan ska jag ju må bättre!
Idag tog jag i alla fall bara ett piller, men mår jag illa idag också så ökar jag till två fr.o.m i morgon igen. Det är nog bara att inse att kortison kommer antagligen bli en del av mitt liv - resten av livet.



Igår var det yogadags, skönt att vara där igen.
Samtalet efteråt var med dietisten, vi pratade lite om vad man ska eller inte ska äta under en cancerbehandling och delade tips med varandra.

Eftersom både Carolina och jag nyligen har fyllt jämnt så hade Lotta igår köpt en tårta till vår grupp för att "fira" oss. Det var en röd Princesstårta som var lika smaskig som den var fin. Hur gulligt som helst, det hade jag inte alls räknat med. Tack snälla!

Egentligen skulle jag ta blodprov i dag på morgonen inför morgondagens Bondronatbehandling.
Eftersom jag får rysningar av att bara tänka på på vår vårdcentral, så tog jag mig friheten att lämna provet redan igår på Ackis direkt efter yogan.
Vad sköterskorna på ODA tycker om det vet jag inte, det visar sig i morgon. Lite busig måste man ju vara och testa i alla fall. ;)

Jag avslutar med en bild på mina rosa fina flygstrumpor som jag beställde häromdagen. Igår kom de med posten. Eftersom jag har haft en blodpropp nu så har jag blivit rekommenderad att använda flygstrumpor när vi åker till Thailand. Jag såg framför mig ett par hårda, fula, bruna strumpor. Men när jag började att söka på nätet så fanns det ju en massa roliga strumpor och det blev dessa till slut, man får inte roligare än man gör sig!

måndag, mars 12, 2012

Piggvecka

Då gör jag ett nytt försök med att trappa ner på kortisonet.
Denna vecka blir det bara ett piller om dagen, sen får vi se om illamåendet har blivit bättre. Vilket jag hoppas för då kan jag sluta igen helt veckan efter. Men mår jag illa så får jag fortsätta att ta en om dagen. Jag vill inte!
Jag vill sluta och bli normal i kroppen igen, eller så normal jag kan bli - både fysiskt och psykiskt.

Idag fick jag njuta av ännu en fördel av den Xeloda-fria veckan. Jag måste inte sätta alarmet och tvinga mig upp en viss tid för att ta mina piller. Jag kan sova på morgonen tills jag vaknar, och det gjorde jag idag. 09.30 klev jag upp och kände mig normal i huvudet och hörde fåglarna kvittra utanför fönstret. Härligt!

Veckans första lunchdate blev tyvärr inställd.
Anna skulle egentligen ha kommit hit och hållt mig sällskap en stund, men hon var hemma och vabba så det blidde inget.
Trist, men det får bli en annan dag istället.
Vi hade planerat att gå en promenad tillsammans för att "få ut mig"och för att jag tycker det är mycket trevligare att gå med sällskap. Men nu var jag ju inställd på att gå en promenad så jag tvingade ut mig själv ändå efter lunch - duktig Jenny!
Det jag skulle behöva är en promenadkompis på dagtid. Någon som jag skulle kunna ha en promenad-date med efter lunch några gånger i veckan. Problemet är att alla jag känner jobbar ju på dagarna.

Jag gick i alla fall till apoteket och fixade mitt "reseintyg" för morfinet. Måste ju ha det när jag åker till Tallinn på fredag. Vore ju jobbigt om dom tar morfinet i från mig vid inresan!

Mamma och Dick hämtade barnen i skolan på eftermiddagen och kom hem hit efteråt för att laga middag åt oss alla. Ännu en lyxig dag utan mattlagning! Det blev marinerad fläskfilé och kladdkaka efteråt. Jättegott. Tack, tack!!
Jag kunde äta ganska bra av fläskfilén men kladdkakan var svårare att få ner. Just när det är sött är det svårt att äta, men det gör ju ingenting egentligen eftersom det finns kilon på min kropp som gärna får försvinna.

Dagens glada nyheter är att CSN har gått med på att skriva av mitt studielån. Jag ansökte om avskrivning för ca en månad sedan, men har inte hört något tills nu.
Idag fick jag ett brev som bekräftade att min ansökan blivit beviljad eftersom jag aldrig mer kommer att kunna arbeta med det jag är utbildad för, eller troligen aldrig mer arbeta pga mina hjärnmetastaser och medicinering.
Det blir i alla fall några hundralappar i månaden.

söndag, mars 11, 2012

Yogadag

Tjoho, nu är jag tillbaka efter en heldagsutflykt!
Har haft en jättemysig dag tillsammans med Sara och Carola.
Jag blev upphämtad kl. 09.00 i morse och så åkte vi till Wiks slott för vår heldag av yoga - i tystnad!
Ja, ni hörde rätt.
Man fick inte prata med varandra på hela dagen. Vet ni hur svårt det är?
Har ni någonsin prövat att sitta och äta lunch med nära vänner utan att få prata med varandra? Det var en ny upplevelse. Jag som gillar att prata hade lite svårt för att ta det här på allvar och kunde inte låta bli att småfnittra ibland. Kände mig som ett olydigt barn.
Men hur vi löste det var att efter maten fanns det tid för en promenad i det underbara vädret, så då gick vi tre iväg - och pratade för fullt i en halvtimme. Sen var det bara att knipa igen till eftermiddagsfikat, då gick vi också ut och satte oss en bit ifrån de andra så att vi kunde prata med varandra. Busigt va?

Innan jag åkte dit så klurade jag på om jag skulle ha peruken på eller inte. När jag yogar på tisdagar brukar jag inte ha den på, men där är bara cancermänniskor så man är inte udda på någotvis utan hår.
Peruken är ju varm och kliar och inte skön alls att ha på när man blir varm, så jag vill ju inte ha den på egentligen.
Så då tänkte jag, nej - jag lämnar den hemma. Alla dessa okända människor får stirra om de vill, jag orkar inte bry mig. Och - det är ju en tyst dag, så ingen kan ju fråga mig i alla fall om anledningen till mitt kala huvud!!

Själva dagen var jättebra upplagd och inte allt för fysiskt krävande. Dagen började med ett yogapass på två timmar innan lunch. Efter lunch var det meditation och andningsövningar i ett par timmar och sen avslutades dagen efter fikat med ännu ett yogapass. Sen helt plötsligt var klockan 17.00 och dagen var slut. Det kändes bra i kroppen efteråt och bra i huvudet också. Hur ofta tar man sig tid att bara fokusera på sig själv en hel dag? Jag kan även bekräfta att det fanns gott om tillfällen att slummra till under avslappningsövningarna, vilket jag gjorde, och kunde därför orka vara med hela dagen. Perfekt.

Det var en givande dag, kul och intressant att pröva någonting nytt - detta kan jag tänka mig att göra igen.
Stort tack till Sara och Carola som gav mig denna dag!

Jag kom på att jag glömda prata mat i gårdagens inlägg ;).
I fredags var det "Fredags surprise" på leveransmenyn, och en surprise blev det. Vi fick en trerätters måltid levererad. till dörren. Allt var supergott som vanligt. Räkcocktail, fläskfilé i ugn och ananaspaj med glass plus alla tillbehör. Helt underbart och ännu en gång njöt hela familjen av god mat.
Jag känner mig verkligen bortskämd - tack, tack, tack!

Sen igår kväll så fixade Steve till min favoritmåltid igen. Stekt tonfisk - kan inte få nog av det, det är ju precis lika gott varje gång han lagar det.
Igår prövade vi med sötpotatis till och självklart sparris, får aldrig nog av sparris heller. Skulle nog egentligen räcka med bara tonfisken och sparrisen för att göra mig nöjd och glad.

Och idag är första dagen på min Xeloda-fria vecka, nu kommer det att bli en bra vecka, i sju hela dagar kommer jag att få känna mig någorlunda pigg. Fantastiskt!

lördag, mars 10, 2012

Mello med resten av Sverige...

Då var det final igen.
I Melodifestivalen alltså. Vi sitter precis som resten av Svergie bänkade framför tv'n och tittar. Jag börjar faktiskt redan bli lite less på låtarna, man har ju hört dem ett antal gånger redan.
T's röst går till Loreen. L röstar på Danny för hon tror att han kommer att bli ledsen om han inte vinner..... och jag tror på båda två.
Snart så vet vi hur det blir.

Idag har L haft en kompis här, bakat muffins och sålt muffins. Ja, det var helt deras egen idé. Jag trodde de ville baka för att sedan fika och äta upp sina muffins. Nej då, de smidde planer bakom min rygg och gick ut och knackade dörr hos grannarna och sålde dem.
De sålde alla tolv och var nöjda och glada efteråt.
Jag vet inte om grannarna var lika nöjda och glada!

T var under tiden inne i stan och lekte med Tindra i några timmar. När jag sedan hämtade henne så stannade jag en stund och fikade och surrade med Ann-Sofie. Jättetrevligt, och gott fika bröd bjöd hon på också! ;)

På vägen hem så åkte vi förbi Gränby C för att ladda upp med smågodis inför kvällen.

Imorgon ska jag yoga hela dagen!
Det är en födelsedagspresent från Carola och Sara, självklart med deras sällskap. Ska försöka att komma i säng i tid ikväll (direkt efter Mello) och sova gott så att jag orkar med hela morgondagen.
Jag har aldrig yogat mer än 2 timmar i sträck förr så det här ska bli spännande. Det gör ju ingenting om det blir lite inslag av djupavslappning, så jag får sova lite.....

fredag, mars 09, 2012

Fredag

L vaknade igår och ville inte äta frukost, såg blek ut och sa att hon mådde illa. Det är inte likt henne så det var bara att ta henne på allvar och hålla henne hemma idag. Vet inte om det kan vara någon reaktion på sprutan vi tog i förrgår. Eller så behövde hon bara vila en dag. Vem vet?
Efter lunch ville hon baka muffins. Jag hittade "barnbakboken", så hon kunde göra det själv, vilket hon vill. Jag får INTE hjälpa till. Och hon lyckades bra, det blev riktigt goda chokladmuffins som  vi fick bjuda T på när hon kom hem från skolan.

Vid kvällningen kom som planerat gårdagens matleverans. Malin levererade en supergod tacopaj med sallad, som blev väldigt uppskattad av hela familjen, tack!

Den här veckan har varit väldigt seg och tråkig, har inte gjort något speciellt alls. Så nu ska det bli ändring på det här, jag har bokat in luncher och grejer till nästa vecka, så att det händer lite saker.
Vill inte ha en till sån här apatisk vecka till. Det blir inte bra.
Jag avslutade i alla fall min apatiska vecka med att tvinga mig ut på en promenad på eftermiddagen. Det var bitvis glashalt och blåsigt, men det var skönt. Tur att jag har mina nya gåstavar att hålla mig upprätt med, utan dem hade jag nog halkat och legat på rumpan ett antal gånger!

Ett litet  projekt som jag också har tänkt sysselsätta mig med just nu är att försöka göra en "header" till min blogg. Har ingen aning om hur man gör men det ska jag försökat att googla mig fram till, vi får se hur lång tid det tar och om det blir något. Annars får jag nog ta hjälp av något it-smart person.

Mer än så händer inte just nu, så jag önskar er alla en trevlig helg!

onsdag, mars 07, 2012

Spruta

Idag är jag lite piggare.
Har sovit riktigt bra i natt för en gångs skull.
Så jag passade på att dammsuga, damma och plocka lite här hemma. Nu när solen skiner syns ju all "skit" så himla väl. Ni ska veta att städa är i-n-t-e en av mina favoritsysselsättningar, något jag helst inte gör. Steve är hundra gånger bättre än mig på att städa.
Så jag vet inte vad som hände idag, vad som fick mig att göra detta. Men det gäller ju att passa på när det känns rätt att städa ;).

Illamåendet har också blivit något bättre nu efter några dagar med kortison. Det är inte helt borta men nu är det hanterbart.

I kväll har vi varit in till stan för att ta sprutan inför Thailandsresan.
Jag var lite orolig för L och hur hon skulle ta det hela. För ett och ett halvt år sedan när vi skulle åka till Egypten totalvägrade hon att ta sprutan. Hon sprattlade som en galning, och det slutade med att vi var tre personer som fick hålla i henne.

Men idag var hon en liten ängel.
Hon hade bestämt sig för att hon skulle ta sprutan utan problem, och det gjorde hon. T  var också jätteduktig.
Vi "firade" med att åka och äta på Max efteråt. Lyxigt va?

Apropå lyxigt så glömde jag att berätta om min otroligt fyndiga födelsedagspresent som jag fick av Linda och Malin. Presenten var en veckas färdiglagad middag levererad hem till vår dörr varje kväll.
Lyxigt va? Igår kväll fick vi första "leveransen". Jättegott var det.
I morgon kommer det en ny måltid.
Hur skönt som helst att slippa laga mat i en hel vecka!

Nu har jag nedräkning till lördagkväll. Då tar jag mina sista dos Xeloda för den här omgången och ser fram emot en något piggare vecka nästa vecka. Jag hoppas i alla fall att det blir så.

tisdag, mars 06, 2012

Status?

Jag har börjat att fundera mer och mer på statusen i min kropp.
Förra året när jag fick Taxol och var med i studien så visste jag att var åttonde vecka så gjordes en röntgen för att kolla om det fungerade eller inte. Nu inser jag hur skönt det var att veta att jag blev kontrollerad med jämna mellanrum. Sen att cancern spred sig ändå är väl en annan historia...

Men det kändes tryggt och jag gick inte och funderade så mycket på det.
Just nu är det annorlunda.
Var strålningen lyckad?
Mår jag illa nu för att jag har blivit strålad eller mår jag illa föra att strålningen inte var lyckad?

Xeloda - cellgifterna som gör mig såååå apatisk.
Kroppen vill helst bara sitta på soffan och göra ingenting och sova.
Jag försöker att boka in luncher och lite sånt, men det är jobbigt, för jag blir alltid så trött. Men jag vet att jag behöver träffa folk och jag VILL framför allt träffa folk.

Jag saknar att jobba lite, att få känna sig behövd, men just nu skulle det inte fungera. Min hjärna skulle inte klara av att fokusera och ha koll på saker, det skulle bara bli fel. Just nu orkar jag inte ens åka in till jobbet och fika. Nu när jag tänker efter så ska jag verkligen göra ett försök nästa vecka. Då har jag Xeloda-paus, och är förhoppningsvis lite piggare. Ja, så blir det.

Bara tanken på att jag måste göra något en kväll är jättejobbig, för jag vet hur trött jag är då. Jag måste planera hela dagen runt det så att jag sover länge och under dagen för att över huvudtaget orka ta mig ut på eftermiddagen/kvällen. I morgon har vi tex planerat att åka och ta Twinrix-sprutan hela familjen när Steve kommer hem från jobbet. Egentligen är ju det inte så jobbigt, men just nu känns det som ett jätteprojekt.
Så borde det ju inte vara.

I slutet av april kommer jag att få göra en röntgen av buk/thorax och huvud. Sen får jag antagligen reda på svaret någon vecka efteråt. Jag har inte fått någon kallelse än med exakta datum, men jag har frågat två gånger om det är planen och båda gångerna så har de sagt att det blir definitivt en röntgen då. Så nu är det bara att vänta. Och vänta, det är något man lär sig i den här branschen från dag 1. Om de bara visste hur det känns att gå och vänta på prov och röntgensvar. En dag känns som en vecka. Speciellt i början när man inte vet någonting. Jag är väl lite härdad vid det här laget och förväntar mig inte några svar på studs, då blir det lite lättare i alla fall. Men inte mycket.

Det röntgensvaret känns i alla fall som ganska avgörande för mig, då vet jag ungefär vad jag har framför mig och vad jag kan förvänta mig. Just nu vill jag inte ens planera sommaren, för jag vet inte hur jag kommer att må då.

Innan dess så måste jag försöka att fokusera på allt roligt jag har framför mig, och påminna mig själv om vad jag har just nu som är bra och positivt i livet. Då blir det i alla fall lite lättare.

måndag, mars 05, 2012

Mora

Då så var jag hemma igen.
Vi kom upp till Gesunda vid fem-tiden i fredags. Sedan dess har vi njutit av lugnet och det fina vädret. Slappat och haft det skönt.




Jag har svårt för att sova i bilen så där blev det inget sova av, så väl framme la jag mig nästan direkt på soffan en liten stund. Under tiden gjorde de andra eld i vedspisen så vi fick lite värme i stugan och hade  värme att göra i ordning maten på, som blev en underbar marinerad laxbit med klyftpotatis. Mmmmm jättegott. Än en gång så tycker jag det är så synd att jag mest mår illa nu för tiden, för den här laxen skulle jag annars kunna ha ätit en himla massa av.

Vi firade även Catharina eftersom hon har fyllt år i veckan och vi inte har haft chans att fira henne. Det blev en liten muffinstårta, fin va?



Och till det en kopp te!



Sen på kvällen blev det mest att slöa på soffan och bara vara. Jätteskönt.
Jag tror vi somnade redan runt tio-tiden. Vilka partypinglor vi är va?!?

I lördags så åkte vi in till Mora för att strosa runt lite och äta lunch innan vi åkte tillbaka till stugan för att sova (!) lite och slappa igen. Och ni ska veta att tiden går fort när man slappar för helt plötsligt vad det matdags igen. Lina gjorde en oxfilé pasta som var gudomlig. Sen var det bara att slå sig ner framför TV'n och andra chansen. Vilken skit om jag får säga det! Inte en enda bra låt och de som gick vidare var bland de sämre tycker jag. Men, men, ingen har tvingat oss att titta på det heller!





I går så åkte vi in till Mora igen för att vara del av Vasaloppsstämningen. Vi hade ett himla flyt och kom till målområdet ca 5 minuter innan de första gick i mål och smög in mellan läktaran och helt plötsligt så hade vi nästan första parkett. Det var härlig stämning.

Efter lunch bar det av hemåt igen.
När jag kom hem fick jag världens längsta och största kram av L, efter en liten stund tittar hon på mig med tårar i ögonen och säger
- Mamma, jag har saknat dig så mycket så jag är ledsen nu!

Åh, vad det gör ont i mammahjärtat, om hon bara visste....

När jag laddade upp mina senaste foton till datorn så hittade de är korten som jag tog förra helgen på barnen innan de skulle iväg på ett disco-kalas. Båda två höll på ett bra tag med att göra sig fina och sen ville de posera.





Nu har jag precis pratat med onkologen.
Jag är så less på att må konstant illa och när de ringde för att höra hur det går med den här omgången Xeloda så passade jag på att nämna det.
Hon ville konsultera en läkare och efter 10 minuter ringde en läkare tillbaka.
Han vill att jag ska börja ta kortison igen i ett par veckor. Han tror nämligen att illamåendet beror på att mitt nedtrappningsschema av kortison efter strålningen gick lite för fort.
Jag som var så nöjd att jag äntligen blivit av med kortisonet, och nu måste jag börja igen!

fredag, mars 02, 2012

Packad och klar!

Nu bär det strax av mot Dalarna.
Mina systrar och jag ska åka upp till Anderssons stuga och umgås i helgen.
Mamma skulle egentligen också följa med, men nu har hennes man Dick fått vinterkräksjukan och är inlagd pga det.
Och det var läkarna som avrådde henne från att följa med, eftersom hon eventuellt också kan ha det på gång och då är det inte bra att umgås med mig som får cellgifter. Trist tycker jag, samtidigt som jag är glad att jag inte utsätts för risken att bli smittad.
Men, men, vi får boka in en ny helg och hoppas att vi alla är "friska" då istället!

Jag har tittat på SMHI och prognosen för helgen är solsken och grader runt nollan, härligt. Nu måste jag ta mig ut och promenera, mina nya gåstavar är också packade.

Igår hade jag en lugn dag igen, sov mest egentligen.
Anna kom förbi än en gång för att hålla mig lunchsällskap, och jag säger som vanligt - alltid lika trevligt, tack Anna!
Det jobbiga just nu är att jag hela tiden mår mer eller mindre illa av cellgifterna, så nu uppskattar jag inte mat längre som jag gjorde för några veckor sedan.
Med hjälp av Primperan så går det att äta, men det blir inga mängder.

Smärtan i armen har börjat att släppa lite, jag hoppas att det också betyder att blodproppen har börjat släppa. Nu kan jag sträcka armen rakt upp utan att det gör ont - framsteg!
Jag har tagit sprutorna i en vecka nu, och läkaren sa att det tar ca ett par veckor innan proppen är borta, så det verkar gå åt rätt håll. Skönt!

Ha en skön helg allihopa - njut av livet!