söndag, april 17, 2011

Cancern - Bakgrund del 1

En dag när barnen klättrade på mig insåg jag att mitt bröst gör ont.
Och det hade gjort ont ett ett tag. Jag vet inte hur länge det varit så, men den här dagen insåg jag att jag kanske borde ta reda på varför.

Bröstet kändes lite knöligt och ömt, och efter lite googlande så hade jag läst på många sidor på nätet att "cancer gör inte ont". Så det måste ju vara något annat.
Det gick ett tag och jag tänkte då och då att jag måste ringa vårdcentralen och kolla bröstet, till slut så blev det av. Jag ringde på morgonen - förklarade problemet och sköterskan ville att jag skulle komma dit samma eftermiddag för att träffa doktorn.
Jag hade möte på jobbet den eftermiddagen så jag frågade om det gick bra  om jag kom dagen efter istället, och det gjorde det.

Dagen efter när jag kom dit så frågade läkaren lite frågor, tex om det gör ont. När jag sa ja, så sa han på en gång att då är det nog ingenting farligt. Han undersökte mig och kände och klämde lite och sen sa han på en gång att han skulle skicka en remiss till mammografin. Och så berättade han om hur man ska veta inom 3 veckor från att man söker för en knöl om det är cancer eller inte.

Jag fick gå hem och sedan började en lång väntan på tiden till mammografin som skulle komma i posten.
Den kom till slut, tiden jag fick var på torsdag 30 april 2009. Precis två veckor efter läkarbesöket.

Min bästa kompis skulle gifta sig den helgen, så vi var inbokade för att få en spray tan den dagen, och det ville jag inte avboka. Så jag gick till mammografin direkt efteråt. Jag hade glömt bort hur man luktar efter att man har gjort en spray tan, men, men det bjuder jag på!

Sen klämdes jag fast i maskinen och det gjorde ont!!
Eftersom min byst inte är av den jättestora varianten blev det väldigt obekvämt och gjorde väldigt ont när bröstet pressades ihop.
Sen fick jag gå ut och sitta och vänta utanför en stund medans en doktor tittade på bilderna (jag tror sköterskan redan där sett att det var cancerknölar). Efter en liten stund fick jag komma in igen till rummet bredvid där en annan läkare gjorde ultraljud på bröstet. Sedan fick jag ligga där och vänta medans de skulle hämta ännu en annan läkare som också skulle göra ultraljud.
Vid det här laget så började jag att ana att det här är inte normalt. Men jag var fortfarande väldigt cool om jag får säga det själv, kände mig inte nervös eller orolig just då.
Sen förklarar läkare nr 2 att han vill göra en biopsi på en gång. Ok sa jag och fick gå tillbaka in i det andra rummet och blev fastklämd i maskinen igen. Helt plötsligt blir jag medveten om att det är en himla massa människor bakom mig i rummet, och alla står och småviskar med varandra, medans en sköterska står och håller mig om axlarna och kallar mig för "lilla gumman" och säger "att det är snart över" etc etc.
Från och med då så visste jag att detta är cancer.
När de klämde fast mig i maskinen igen så kom det även vätska ur bröstvårtan, och då blev en av sköterskorna bakom mig helt hispig och nästan skriker "det kommer vätska, det kommer vätska". 
(Självklart googla jag det direkt när jag kom hem och insåg då att vätskan kan också vara ett tecken på cancer).
När allt detta var klart så fick jag gå och det sista en av sköterskorna sa var att
- Din vårdcentral kommer att höra av sig med resultatet.

Sen vandrade jag genom ett skräpigt Uppsala efter alla som hade varit ute i solskenet och firat Valborg.
Och tänkte att det skulle ju också ha gjort, jag ska inte gå här i en bubbla och tänka på cancer.

Fortsättning följer......

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar