Mitt arbete är inte fysiskt krävande, men jag behöver ha hjärnan med hela tiden för att saker och ting ska bli rätt. Och det är svårt.
Jag har alltid varit fröken ordning och reda på jobbet. Har koll på mycket och har många saker på gång samtidigt. Det har inte varit något problem förr.
Annat är det nu.... det är nästan komiskt.
Mina kom ihåg lappar är många, en del tappar jag t.o.m bort....
När jag tittar tillbaka på något jag skrivit eller räknat, så frågar jag allt för ofta mig själv
- Hur tänkte jag här egentligen?
Jag får många goda skratt på jobbet.
När jag åker från jobbet är jag oftast helt slut. Det är kul att jobba då och då, men det tar på krafterna.
Det är ju en social grej också, jag har väldigt trevliga jobbarkompisar och det är kul att träffa dem.
Jag skulle tycka det var väldigt tråkigt att inte jobba något alls, men det gäller att hålla det på en lagom nivå för att jag inte ska bli sliten av det.
Jag glömmer alltför ofta bort att jag faktiskt får cellgifter en gång i veckan och att min kropp inte orkar lika mycket som jag skulle vilja att den gjorde!
Idag var det först blodprover innan yogan som vanligt.
Jag vet att mina vita har varit lite lägre på sistone, ett tecken på att kroppen börjar bli sliten av alla behandlingar och inte hinner återhämta sig ordentligt.
Så nu går jag och väntar varje tisdag eftermiddag på att dom ska ringa från oda och säga att behandlingen blir inställd imorgon.
Men jag fick inget samtal idag heller....och det är ju bra egentligen.
Det är en konstig känsla att inte ha koll och kunna bestämma över sin kropp. Jag vill gärna veta vad som ska hända och tycker om rutiner och att planera.
Det är något jag jobbar med varje dag, att leva i nuet och acceptera saker och ting för vad det är och att jag kan inte styra allt.
Jag hade några minuter över innan yogan började, så jag passade på att sätt mig ner några minuter i solen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar