tisdag, mars 26, 2013

"Nya" fötter

Just nu finns det inte så mycket att berätta.
Helgen var väldigt lugn, jag gjorde i stort sett ingenting. Barnen lekte med kompisar och sov över här och där. På söndag eftermiddag/kväll så kom pappa och hans fru på middag. Steve lagade maten och skötte köket utomordentligt bra.

Den här veckan började jag med blodprov på vårdcentralen.
Jag brukar kunna se provsvaren på nätet samma eftermiddag/kväll, men den här gången så syns det inte än. Ingen läkare har vidimerat proverna än och då syns de inte i journalen.
Det jag är nyfiken på är ju markören, för den ska nu stämma eftersom jag fått fec i tre omgångar och det tar ett tag innan den lär känna den nya behandlingen. Så det jag tänker nu är att ingen läkare har vidimerat proverna med flit eftersom de inte vill att jag ska se att markören har gått upp.
Det behöver ju inte alls vara så, men när man måste gå och vänta medans man vill veta så hinner man också att tänka ganska mycket.
Mitt läkarbesök är ju inte förrän efter påskhelgen, jag hoppas verkligen att jag inte behöver vänta så länge.

Idag har jag varit på fotvård.
Jag fick två presentkort när jag fyllde år och nu var det dags att använda en av dem. Det var jätteskönt och välbehövligt eftersom mina tånaglar har blivit lite hårda, missfärgade och konstiga av alla cellgifter. Jag har haft ont i mina stortånaglar hur länge som helst nu. Men hon filade, pillade och smörjde och de blev (nästan) som nya. Nu är jag jättenöjd!

fredag, mars 22, 2013

Veckan

Jag har haft en jättebra vecka.
Anna, min kompis som flyttade till Belgien har varit här och hälsat på och underhållit mig, så himla kul och mysigt!

I måndags eftermiddag så ringde Dr G.
Det visar sig att grovnålsbiopsin inte blev bra, de vill gärna göra om den så fort som möjligt - om det är ok med mig. Vad svara man på det? Inget jag jättegärna vill göra, men måste den göras igen så är det så.
Jag fick en tid redan på tisdag morgon. Denna gång var det en Isländsk överläkare som tog provet. Självklart så fick jag bedövning även denna gång, och allt gick bara bra, läkaren var väldigt mån om att allt var ok med mig och att det inte gjorde ont.
Efter detta var det meningen att jag skulle åka till Arlanda för att hämta Anna, men när jag kom ut från biopsin så har Anna försökt att ringa mig - hon missade flyget!
Tågen till flygplatsen i Bryssel var försenade så när hon till slut kom fram så var det försent, hon fick inte checka in. Så hon blev ombokad till ett flyg via Helsingfors och landade kl. 16.00 iställlet.

Till slut så var hon här i alla fall och det var ju faktiskt det viktigaste.
I onsdags hade jag min yoga, eftersom Anna behövde åka till jobbet några timmar så passade det utmärkt. Hon fick ta min bil, skjutsa mig till yogan och sen åkte hon vidare för att sedan komma och hämta upp mig efter yogan. Var lite lyxigt att få taxiservice fram till dörren, speciellt eftersom det var en kall och blåsig morgon och promenaden som jag i vanliga fall gör från parkeringen inte är så trevlig då. På vägen hem stannade vi och köpte med oss sushi som vi åkte hem och åt.

På kvällen var vi hem till Sara och åt middag, tillsammans med Eva.
Som vanligt hemma hos Sara med "tjejerna" så blir vi bjudna på jättegod mat och trevligt sällskap med prat om allt mellan himmel och jord. Både Anna och jag hade en supertrevlig kväll - tack Sara och Eva såklart!

Efter att jag sovit gott och länge på torsdagmorgon så bar det av in till stan för en lunchdate med mina systrar. Det blir inte så ofta, men det är kul att ses då och då på det viset också. Eftersom de jobbar och inte har hur lång lunch som helst så var det snart dags för dem att gå tillbaks till jobbet, men vi fick en trevlig timme tillsammans och hann "catcha up" lite.

Anna och jag åkte vidare till Gränby C för lite shopping. Det var en del grejer hon ville köpa med sig tillbaka. Typ Marabou......
Efter en lång dag var jag utmattad, och Anna behövde jobba lite på datorn, så satt vi på soffan större delen av kvällen och tog det lugnt samtidigt som vi småpratade, tittade på gamla foton från när barnen var mindre och hade en välförtjänt lugn och skön kväll.

Och idag var det redan dags att skjutsa tillbaka henne till Arlanda.
4 dagar går alldels för fort, men eftersom hon har bott här hemma hos oss så har vi ändå kunnat umgås ganska intensivt. Vi har haft mycket tid till att prata och Anna har berättat om hur hon har det och deras "nya" liv i  Belgien, och jag om mitt liv här hemma med min vardag, cancern etc.
Det har varit jättemysigt att ha dig här Anna, kom tillbaka snart igen!

Tack Anna!

måndag, mars 18, 2013

Trött

Det brukar bli så här, dagarna efter behandling.
Gör ingenting,  har ingen ork.
Även fast jag får kortison de första dagarna efteråt så blir det som en krock i huvudet mellan pigg-trött och hungrig-illamående.
Jättekrock. Det svänger från ena sekunden till den andra, så det är svårt att planera något. Det slutar oftast med att jag inte gör någonting, dagen går, sover någon eller några timmar på eftermiddagen sen så är det kväll igen. Trist, men så är det och jag hoppas verkligen att de här cellgifterna fungerar så att det är värt att gå igenom det här var tredje vecka.

Tiden för min nästa röntgen har kommit med posten nu.
 28 mars blir den och förhoppningsvis så hinner svaret komma till 2 april då jag har mitt nästa läkarbesök. Innan det så ska jag även ta ett blodprov så att vi kan se hur markören har rört sig. Det sammanslaget ska väl säga om fec'en funkar för mig eller inte, funkar det inte antar jag att det blir byte av cellgifter igen.... mer än så vet jag inte och vill inte heller veta. Jag tar det när det kommer och idag fokuserar och lägger jag min energi på idag.

I fredags bokade jag dock in en lunch, kände att jag måste ha någon anledning att ta mig iväg från huset och soffan en stund utan att det blir för stor ansträngning. Lunchen var med Kim, min klasskompis från mellan/högstadiet. Det blev en stund på Gränby C tillsammans med mycket prat, vi ses inte så ofta så det finns verkligen att prata om.
Tack för en trevlig lunch!

I söndags överraskade S och T mig med att åka och tvätta min bil, när jag vaknade stod den och glänste på uppfarten. Högglans skulle det avslutas med enligt T's order. "För att göra mamma glad".



Tittar just nu på "Efter 10".
Idag är Darin där och han är ju för söt och så fruktansvärt duktig, just nu sjunger han en låt från sitt nya album, verkligen sååååå bra. Här är låten han spelade:


torsdag, mars 14, 2013

Blod

Idag är första dagen den här veckan som jag har helt ledigt, jag är slutkörd.
Det blev först blodprovstagning och sen ett sista tandläkarbesök igår, för att sätta in den sista fyllningen på min rotfyllda tand, nu är det äntligen klart. Innan det så var Veronica, Heidi och jag och hälsade på Kajsa en svängoch överlämnade en liten present från alla oss i den lokala bröscancerföreningen.

På kvällningen så fick jag ett samtal från en av sjuksköterskorna på oda om att mina blodvärden var för låga för behandling. Typiskt tänkte jag, jag vill inte skjuta på behandlingen eftersom jag har planerat lite runt att det är behandling var tredje onsdag och hur mitt mående följer det.

Men jag måste ju ändå till oda för att få blod, så hon sa att vi kan ta ett nytt prov under tiden och har jag tur så har det gått upp lite till, det händer ganska ofta tydligen att det värdet blir bättre snabbt de sista dagarna.

Jag började onsdagen med att gå på yogan, sen klämde jag in en lunch med Åsa innan det var dags att gå tillbaka till oda för att först få mitt "pigghetsblod". Medans det flödade in i min kropp så väntade vi på mina nya blodvärden, och de var ok! Så det blev behandling också, skönt att få det avklarat när jag ändå var där.

 
Vid 17.00 kom jag äntligen därifrån, då var det hem till en god middag som var uppdukad och klar, soffan, Grey's Anatomy, en god natts sömn, sovmorgon idag och just nu vilar jag på soffan och så mycket mer än så blir det nog inte idag!
 

tisdag, mars 12, 2013

Fullbokat

Hb't kryper nedåt.
Nu ligger det på 89 och jag är trött, andfådd och fryser hela tiden.
Som tur är så kommer jag att få ett par påsar blod på onsdag i samband med min fec-behandling. Det gjorde mig lite piggare förra gången så jag hoppas på samma resultat den här gången!

Läkarbesöket med Dr G var igår, men det är inte så mycket nytt att rapportera. Inga slutsvar har kommit efter mina biopsier, så jag får vänta ett tag till.

Behandlingen i morgon är min tredje av fec. Om ett par veckor kommer jag att få göra en ct-röntgen av thorax och buk för att utvärdera om den fungerar eller inte, då kollar vi även markören.
Så nu är det bara väntan som gäller.

Igår gjorde jag även del två av min rotfyllning. Det blev nästan 2 timmar igen som jag låg där i stolen med munnen uppspänd. Usch, det är inte skönt. Efteråt så gör det ont i hela ansiktet och huvudet efter att ha gapat så länge. Men nu är det nästan klart, jag ska bara dit i eftermiddag för att göra det sista.

Helgen som var blev lika trevlig som jag hade hoppats.
På lördagkvällen blev vi bjudna på jättegod mat, roligt sällskap och självklart Melodifestivalen på tv. Tack Carola och Peter!

Sen avslutade Veronica och jag som sagt var helgen med att gå ut och äta en jättegod middag följt av Petra Marklunds konsert. Konserten var bra, men mycket "rockigare" live än vad hennes album är. Liiiite för högt ljud för mig, men så är ju jag väldigt känslig för ljud nu för tiden. Hon gjorde ett par låtar med bara hennes röst och piano som var helt suveräna.
Sen var det bara hem och sova och ladda om inför denna fullbokade vecka.

fredag, mars 08, 2013

Helg igen

I onsdags så tog jag mig upp tidigt och åkte till yogan.
Som vanligt var jag trött men väldigt nöjd efteråt och stolt över mig själv att jag orkade åka dit. Vi är en ganska liten grupp för tillfället, den här gången var vi bara 4 personer. Men det var lika trevligt ändå, efteråt fikade vi och pratade om mindfulness.

Efter det så lunchade jag med Christine och Maria innan vi gick till ODA för att överlämna en massa spel etc. Det är en del av pengarna vi i "unga gruppen" samlade ihop på ljusmanifestationen i oktober som har gått till detta ändamål. Vi kände att vi ville att pengarna skulle hamna lokalt och att en del skulle vara något som gynnar cancersjuka, så vi frågade ODA vad de önskade sig, vad som saknades på avdelningen. Svaret vi fick var just spel och annat "tidsfördriv" som kan behövas när man sitter och får behandling i timmar och lite lego och barnspel just för yngre patienter som kanske har mindre barn med sig dit. Så fick de även en hylla från Mio att lägga spelen på!
När vi överlämnade alla dessa grejer blev de jätteglada och vi hoppas verkligen att de kommer till nytta för alla framtida patienter som måste dit.

Den här veckan har barnens skola haft Öppet Hus.
Igår var det min tur att vara med T större delen av dagen. Det var roligt och spännande att se alla barnen jobba på med deras uppgifter, speciellt kul tycker jag det var att se träslöjden och allt skapande som pågår där.
Till lunch fick vi en jättegod Gulaschsoppa, mums!

När T's dag var slut så åkte jag direkt in till stan för att göra min grovnålsbiopsi....de ringde i tisdags och tydligen så har Dr G bett dem kalla tillbaka mig för den asap. Tydligen så är det inga problem att man behandlas med Fragmin (blodförtunnande), så det var röntgenläkaren som egentligen skulle ha haft koll på att det går. Men nu var det jag som fick åka tillbaka istället, och jag har inte sett fram emot detta. Jag minns smärtan när de gjorde den här biopsin 2009 när jag först fick cancer. Hur ont det gjorde när de sköt nålen genom mitt bröst, och ja, den gick rakt igenom mitt bröst då, nålen kom ut på andra sidan!
Nu försäkrade jag mig både en och två och tre gånger att jag skulle få bedövning innan och ja, självklart får du det, det ger vi alltid.
Nähä sa jag, och de kunde inte tro att det var sant när jag berättade om min upplevelse sist om att bli fastklämd i mammografimaskinen och sen "punkterad" med denna grova nål utan bedövning.

Så detta slutade som en positiv upplevelse, det kändes ingenting! Jag vet inte hur många gånger hon stack in den där långa nålen i mitt bröst, jag tror det var fem, och det kändes knappt någonting - helt fantastiskt! Jag tom tackade läkaren när hon lämnade rummet, hon bara skrattade och sa att det här var första gången någon tackat henne efter att stuckit 5 långa nålar in i bröstet.

Idag var jag också tvungen att gå upp tidigt.
Hade tid 09.15 på vårdcentralen för att ta blodprovet de inte kunde ta i måndags för att de inte hade rätt rör hemma. Passade samtidigt på att få biopsi-hålet omlagt när jag ändå var där, eftersom jag såg när jag vaknade idag att det var blod överallt och jag måste ha plasten på i 3-4 dagar.
Så man kan säga att jag har dubbelarbetat denna vecka med både biopsin och blodproverna för att sjukvården inte har haft rätt saker/kunskap - det är tur att man har tid, för att vara sjuk är verkligen ett jobb.

Efter vårdcentralen så var det till skolan igen för att spendera resten av skoldagen med L. Hon var jätteglad att jag äntligen kom och titta på allt hon har arbetat med. Hon går i en stor klass som har varit lite rörig förr men vikarien de har fått denna termin är jättebra och barnen verkar ha respekt för henne. Kul att se.

Sen fick jag frågan i en kommentar om tips vad man kan göra för en medmänniska som har fått ett cancerbesked. Mycket beror ju på vad man har för relation innan och kanske lite hur den sjuke är som person.

Men jag tror att generellt så är det inte så mycket man behöver "göra", jag tycker det räcker med att visa att man finns där. Inte vara rädd för att höra av sig eller många gånger räcker det med att få ett kort med posten, ett sms eller ett litet meddelande på Facebook/e-mail om att man finns där och "jag tänker på dig". Men också att fortsätta med det då och då, och inte bara när man först fått beskedet, utan visa att man finns där hela tiden. Jag har erfarenhet av de som inte hört av sig alls, de som hörde av sig i början och sen "försvann" och de som har funnits från början och fortfarande är "med mig".

Sen kan du erbjuda hjälp i form av att komma och hjälpa till med matlagning, städning, hämtning av barn vilket kan vara väldigt jobbiga uppgifter när man precis fått behandling och mår jättedåligt och om det finns en respektive kan den också behöva avlastning, eftersom den får helt plötsligt själv ta hand om allt och jobba som vanligt.

Eller vara promenadsällskap eller ta barnen en kväll så att den sjuke plus respektive får egentid då och då, man har ju ganska mycket att prata igenom.
Sist men inte minst tycker jag är att vet du om att någon har fått cancer, säg något! Behöver inte vara en massa stora, fina, tröstande ord, det räcker tex med att "jag hörde att du har fått cancer, men jag vet inte vad jag ska säga, jag tänker på dig/er". Det värsta jag vet är när jag vet att någon vet, men inte säger något, eller när de börjar säga att tex "min mammas kompis dotter fick cancer och hon är frisk nu så det går nog bra för dig också". Ahhhhhrgh tänker jag då, det finns så mycket olika bröstcancertyper att det GÅR INTE att jämföra med någon annan. Sen klarar jag mig gärna utan tips på mirakelsvampar och mirakelpiller, men det är jag det.

Nu väntar en helg med Mello-final med familjen hos kompisar i morgon kväll och middag följt av Petra Marklund-konsert tillsammans med Veronica på söndag. Det gäller att passa på och göra roliga saker medans man har lite energi och innan det är dags för nästa omgång (onsdag) rävgift!

Ha en skön helg!

måndag, mars 04, 2013

Hemma

Åhh, vilken bra helg jag har haft.
Jag har kopplat av, ätit och skrattat massor. Synd att en helg kan gå så fort.
Det här kommer att låta konstigt, men ibland är jag glad att jag fick cancer.
Vad?!?! tänker du nu.
Men om jag inte hade fått cancer så hade jag inte lärt känna alla dessa underbara människor, vi har så mycket roligt, kan skratta hysteriskt tillsammans och gör det ofta. Samtidigt som vi alla har gått igenom cancerresan, har ibland djupa konversationer om det och kan stödja varandra. Helt  fantastiskt. Det är jag tacksam för.


Här är huset där vi hade våra rum.


Veronicas otroligt söta mobilfodral.


Fick ett sms i lördags kväll, L laddade upp inför andra chansen, och hade jobbat hårt med ett plakat för att stödja Anton framför TV'n.


 
I lördagskväll fick Carolina som jobbar som sminkös sminka mig, det blev jättebra, hon trollade och hepp så såg det ut som jag hade både ögonbryn och ögonfransar.
 
 
I söndags när jag kom hem så blev jag bjuden på restaurang i L's rum tillsammans med Steve och gosedjuren. Efter "maten" som serverades av både L och T så lekte vi dansstopp hela familjen....lite galna, jag vet. Jag var utsedd till att sköta musiken och vara domare!
 

Nu är det ny vecka igen.
Jag startade den med att åka till vårdcentralen för mina "mittemellanbehandingar" blodprov. Det gick bra, förutom att de saknade röret som behövs för att ta markörprovet. Så nu måste jag tillbaka igen på fredag för att ta det provet.

Jag har även läst min journal på nätet (som vanligt) och kan läsa att ultraljudet jag gjorde härom dagen visar något som de anser är suspekt, men det visste jag ju egentligen redan att det var suspekt och jag väntar till läkarbesöket med Dr G på måndag så får han berätta på "vanlig svenska" för mig vad de har sett och om något behövs göras.

fredag, mars 01, 2013

Avkoppling

Idag efter lunch bär det av mot Sätra Brunn. Det är vi i "unga gruppen" i bröstcancerföreningen som åker på vår årliga rehab-helg.
Vi åker iväg för avkoppling, vila, njuta av stället och omgivningarna.
De har en stor varmvattenbassäng som man kan spendera lång tid i.
Det finns även en bubbelpool och badtunna, med jag håller mig nog ifrån ett dopp där pga infektionsrisken.
Mitt immunförsvar är på absoluta botten just nu, så jag vill inte riskera något. Det får bli någon kort promenad i vintervädret och friska luften istället. Vi kommer även att få en föreläsning av något slag, jag tror det skulle handla om mindfulness. Jag återkommer efter helgen med full rapport, nu måste jag duscha och packa.

Hoppas ni också får en fin helg!