måndag, mars 12, 2012

Piggvecka

Då gör jag ett nytt försök med att trappa ner på kortisonet.
Denna vecka blir det bara ett piller om dagen, sen får vi se om illamåendet har blivit bättre. Vilket jag hoppas för då kan jag sluta igen helt veckan efter. Men mår jag illa så får jag fortsätta att ta en om dagen. Jag vill inte!
Jag vill sluta och bli normal i kroppen igen, eller så normal jag kan bli - både fysiskt och psykiskt.

Idag fick jag njuta av ännu en fördel av den Xeloda-fria veckan. Jag måste inte sätta alarmet och tvinga mig upp en viss tid för att ta mina piller. Jag kan sova på morgonen tills jag vaknar, och det gjorde jag idag. 09.30 klev jag upp och kände mig normal i huvudet och hörde fåglarna kvittra utanför fönstret. Härligt!

Veckans första lunchdate blev tyvärr inställd.
Anna skulle egentligen ha kommit hit och hållt mig sällskap en stund, men hon var hemma och vabba så det blidde inget.
Trist, men det får bli en annan dag istället.
Vi hade planerat att gå en promenad tillsammans för att "få ut mig"och för att jag tycker det är mycket trevligare att gå med sällskap. Men nu var jag ju inställd på att gå en promenad så jag tvingade ut mig själv ändå efter lunch - duktig Jenny!
Det jag skulle behöva är en promenadkompis på dagtid. Någon som jag skulle kunna ha en promenad-date med efter lunch några gånger i veckan. Problemet är att alla jag känner jobbar ju på dagarna.

Jag gick i alla fall till apoteket och fixade mitt "reseintyg" för morfinet. Måste ju ha det när jag åker till Tallinn på fredag. Vore ju jobbigt om dom tar morfinet i från mig vid inresan!

Mamma och Dick hämtade barnen i skolan på eftermiddagen och kom hem hit efteråt för att laga middag åt oss alla. Ännu en lyxig dag utan mattlagning! Det blev marinerad fläskfilé och kladdkaka efteråt. Jättegott. Tack, tack!!
Jag kunde äta ganska bra av fläskfilén men kladdkakan var svårare att få ner. Just när det är sött är det svårt att äta, men det gör ju ingenting egentligen eftersom det finns kilon på min kropp som gärna får försvinna.

Dagens glada nyheter är att CSN har gått med på att skriva av mitt studielån. Jag ansökte om avskrivning för ca en månad sedan, men har inte hört något tills nu.
Idag fick jag ett brev som bekräftade att min ansökan blivit beviljad eftersom jag aldrig mer kommer att kunna arbeta med det jag är utbildad för, eller troligen aldrig mer arbeta pga mina hjärnmetastaser och medicinering.
Det blir i alla fall några hundralappar i månaden.

1 kommentar:

  1. Hoppas du får en riktigt skön behandlingsfri vecka med mycket sol och att du kan njuta av att äta!
    Kram Sofia

    SvaraRadera