fredag, februari 24, 2012

En dag på Ackis

Igår eftermiddag/kväll så åkte jag till Fyrishov tillsammans med Carola, Sara och alla sex barn.
Själv vill jag inte bada nu när jag får cellgifter pga infektionsrisken och vill heller inte kyla ner mig och riskera att bli förkyld eller något annat onödigt. Så Carola och Sara var så gulliga och "tog hand om" mina barn också i vattnet. Jag stod eller satt på sidan om.
L tyckte också att det hade varit jobbigt om jag badade, för då skulle jag ju inte ha något hår på mig, så hon var nöjd med att jag tittade på.
Barnen hade i alla fall jättekul.
De ville stanna längre, men de skulle upp tidigt till fritids idag, och var trötta, så jag var en hemsk mamma och tvingade upp dem ur vattnet för att vi skulle åka hem. Men jag hade rätt, när vi kom hem gick de och la sig direkt och somnade omgående!
Jag var också ganska trött om jag ska vara ärlig och somnade inte långt efter själv....

Idag fortsatte Carola att vara gullig och hämtade upp våra barn på morgonen för att ta med dem till fritids. På det viset så kunde de sova en timme extra i morse och det behövdes. Tack Carola!

Själv så åkte jag till Ackis och först på agendan var ett läkarbesök eftersom jag ska starta en ny cykel nu av Xeloda, cellgifterna. Läkarbesöket gick bra, inga konstigheter tills jag berättade om att jag har ont i armen.
Hon tittade på den och sa:
Du har antagligen en blodpropp. Din arm måste röntgas på en gång!
Så satte hon sig vid datorn och knappade iväg en remiss till röntgen på en gång.
Jaha, tänkte jag och frågade när den här röntgen skulle bli av, och tänkte väl att det blir nästa vecka någon gång.
Det blir nu, om någon eller några timmar.
Hoppsan tänkte jag, Det låter allvarligt.

Medans jag väntade på att sköterskan skulle ringa mig med en röntgentid så gick jag upp några trappor och hälsade på fina Heidi som ligger inne efter en titthåloperation.
Stannade en stund och småpratade med henne och åt en smörgås till lunch.

Ett par timmar senare låg jag på britsen på röntgenavdelningen och fick kontrast medans en röntgenläkare tittade på kärlen och konstaterade att det är nog en propp.
Men hon skulle granska bilderna noggrannare och skicka över svaret i datorn till onkologen. Så för min del så var det bara att traska tillbaka och sätta mig på ODA igen och vänta.

Efter någon timme så kom svaret att det var en propp och att kvällsläkaren var på väg ner för att träffa mig.
Nu hade min läkare som jag träffade tidigare slutat för dagen, därför blev det kvällsläkaren, som råkade vara samma läkare som jag träffade på mitt utskrivningsläkarbesök efter senaste strålningsomgången.
Hon är inte så pratglad.
Hon talade inte om så mycket för mig förutom att nu måste jag få blodförtunnande i form av sprutor i magen varje kväll i 6 månader.
S E X månader!!!
Och dessa sprutor ska jag ta själv i magen - spännande (eller inte?).

Nu stängde ODA för dagen, så jag måste upp till en avdelning istället för att någon ska visa mig hur man tar dessa sprutor själv.
Men - de har inte precis likadana sprutor där, så de säger åt mig att gå tillbaka till andra huset för att hämta ut mina sprutor från apoteket.
Där var det så klart jättelång kö som vanligt, så till slut vid 16.00 var jag uppe på avdelningen.
Sköterskan berättade och visade hur man skulle göra, och det verkar vara ok, men den här första sprutan fick hon ge mig, för jag ville veta hur det ska kännas innan jag börjar att göra det själv.
Så imorgon kväll ska jag göra det själv, uhhhh. Jag har inget emot sprutor när andra ger dem, men att göra det själv känns lite läskigt.

Så till slut var jag hemma vid fem efter en heldag på sjukhuset.
Det var inte planerat.
Jag hade planerat en lugn eftermiddag efter att ha haft en "intensiv" vecka med barnen.

Skönt i alla fall att veta nu vad värken beror på.
Känns lite läskigt att jag har gått runt med en blodpropp i ett par veckor, samtidigt som jag är glad att det "bara" är en blodpropp och inte något mer cancerrelaterat.
Mamma "skällde" lite på mig för att jag väntade med att ta upp det med en läkare och inte ringde tidigare, Men jag har ganska hög smärtgräns och har alltid varit så att om jag väntar lite så blir det säkert bra snart.
Nu kanske det är dags för mig att inse att jag ska ringa på en gång om något inte är som det ska. Jag ska försöka i alla fall.....

8 kommentarer:

  1. Men kära vän vad läskigt! Som att det inte skulle räcka med all jäv... skit redan. Maximal otur : (
    Hoppas att du snabbt blir van sprutandet, verkar inte så kul.
    Hoppas att du får vila i helgen!
    Stor kram från Maria T som haft det underbart i Sälen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nu är det bara att öva på att ta sputa på sig själv. Nålen är ganksa fin, så jag tror att det kommer gå bra.
      Vad härligt det låter med Sälen, jag hoppas att solen skiner på er! Stor kram

      Radera
  2. Veronica Waller25 februari 2012 11:29

    Jag säger som Maria..räcker det inte med skit nu..
    Sprutor varje dag...låter jobbigt men tur att du kan ta dem själv o inte blir låst till vårdcentralen..

    Glöm inte alla intyg du behöver till Tallinn och Thailand..
    Puss & Kram, Veronica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du påminnde mig, Veronica! Thailand har jag bett om intyg för, men Tallinn har jag helt glömt bort. Jag brukar glömma sånt när jag ska till Enlgand också, det känns väl för nära på något vis ;). Puss

      Radera
  3. Nä, vad trist med blodpropp! Hoppas att värken släpper snart när du kommit igång med sprutorna. *kram*

    SvaraRadera
  4. Men jösses då! Hur går det att ta sprutorna själv? Synd att vi inte är grannar längre så hade jag kunnat göra lite "nytta";). Kram på dig

    SvaraRadera
  5. Ann-Sofie som skrev....glömmer alltid:)

    SvaraRadera
  6. Tack Lise och Ann-Sofie för eran "peppning". Det har gått över förväntan med att ta sprutorna själv. Känns bara tråkigt att jag ska behöva hålla på med det här, också, varende eviga kväll! Kram

    SvaraRadera