Solig Tisdag

Igår trodde jag att jag höll på att bli sjuk.
Alltså vanligt sjuk som vanliga människor.
Jag kände mig hängig, frös och hade ont i halsen. Hostade, snorade och nös.
Jag höll koll på temperaturen under dagen, för om jag får högre temp än 38,5 så måste jag ringa onkologen på en gång. Det har dom bankat in i mitt huvud en massa gånger, men jag har aldrig haft feber sedan allt detta började 2009.
Men nu trodde jag att det var dags.
Tempen vandrade uppåt och sent på eftermiddagen hade jag 38 grader.
När Steve kom hem från jobbet så tog jag min spruta och mitt morfin och la mig för att vila.

Senare innan jag gick och la mig för gott för natten så hade tempen redan sjunkit lite, och när jag vaknade i morse var den helt borta och jag kände mig mycket bättre också.
Och idag har jag bara varit trött som vanligt. Skönt!

Så då kände jag att jag kunde tvinga  mig själv iväg till yogan.
Jag sov ok i natt, och vet som vanligt att det är bättre för mig att gå på yogan än att inte gå, fastän jag är trött.
Men jag hade svårt att fokusera idag och svårt att utföra många övningar pga min ömma arm. Plus att jag glömde att ta Primperan (tabletterna mot illamående) innan jag åkte, så jag var lätt illamående hela tiden. Och så är jag förstås allmänt stel och svag i musklerna.... (vilket gnäll!!)
Men jag var där i alla fall och det är väl en bra början.

På samtalet efteråt idag hade vi "fråga doktorn".
Då kommer en onkolog och besöker oss och svarar på alla möjliga frågor som vi har. Idag hade vi en massa frågor så tiden gick fort.
Det är väldigt intressant och kul att ha möjligheten att få tid att fråga saker som många känner att man inte "hinner" på sitt eget vanliga läkarbesök.
Plus att de andra i gruppen ibland har frågor om saker som man inte har tänkt på själv.

Väl hemma igen blev det en power nap innan barnen kom hem från skolan.
Sen var det full fart som vanligt.

Efter en sån här solig, härlig dag så vill jag ha vår!
Det kan inte vara långt kvar nu till de här små gulingarna dyker upp.