söndag, februari 05, 2012

Lat helg

Jag trodde inte att det gick att bli tröttare än jag redan var.
Men det gick.
Strålningseffekter i huvudet + cellgifter är orsaken.
Guuuuud vad trött jag är.
Nu sover jag middag flera gånger om dagen och orkar inte göra många knop när jag är vaken. Om jag eller vi ska iväg någonstans så krävs det planering. Ni är säkert jätteless vid det här laget att läsa om trötthet, men jag har aldrig i mitt liv varit med om något liknande, och tur är väl det!

Så vad har hänt i helgen?
I fredags var T mer eller mindre feberfri, men måste ju ha en feberfri dag hemma innan hon får gå tillbaka till skolan, så vi fick en 3:e dag tillsammans. Jag forsatte att rensa kartonger på vinden och hon satt bredvid och spelade på min gamla blockflöjt som vi hittade. :)

Och jag hittade en massa roliga saker.
Alla gamla fotokataloger från högstadiet tex, inklusive kommentarer om vad jag tyckte om alla....ha ha hur mycket åsikter har man inte när man är 14, 15 år och tror att man kan och vet allt?
Tänk om man visste då vad man vet nu? Fast ändå inte när jag tänker efter, man var så oskyldig på någotvis i den åldern.

På kvällen åkte vi hem till pappas fru och åt middag tillsammans med henne och Lina. Vi fick god mat och trevligt sällskap, men jag var som sagt var - trött - och vid 20.00 var vi tvungna att åka hem för att mina ögon ville inte hålla sig öppna längre. Plus att jag glömt mina piller hemma, och med Xelodan är det jätteviktigt att det ska gå precis 12 timmar emellan varje gång jag tar dem.

I lördags eftermiddag åkte vi hem till mamma och Dick.
Vi (Steve)  tog med oss mat och lagade middag åt dem och oss.
Stekt tonfisk med en god sallad, sparris, potatis och en vitlök- och basilikasås.
Mmmmm, av alla fiskar vi provat nu så är tonfisken favoriten, det finns ingen godare fisk, när den är bara lite, lite stekt, som snabbast på båda sidor.....det bara smälter i munnen.
Till efterrätt åt vi varma bär och vaniljglass, enkelt men oj så gott.
Sen var det självklart dags att titta på Melodifestivalen, och jag lyckades att hålla mig vaken.
Jag var helt säker på Sean Banan skulle vara barnens favorit, men T röstade på Loreen och L på "Programledaren" alltså Marie Serneholt.
Jag tyckte inte någon var speciellt bra. Tråkig va?

Just nu försöker jag verkligen att inte blir arg och försöker andas djupt för att inte bli upprörd.
Men häromdagen fick jag ett brev från mitt försäkringsbolag som jag har en "Boskyddsförsäkring" med. Eller trott jag hade i alla fall.
 För nu när jag har varit helt "arbetsoför" i över 30 dagar så kände jag att det var dags att begära att denna försäkring betalas ut, som de har sagt att den gör efter 30 dagars karenstid.
Jag skickade in alla papper de frågade efter, och får efter någon vecka ett brev tillbaka som säger att eftersom jag första gången i juni 2009 blev "arbetsoför" pga att min cellgiftsbehandling startade, bara 86 dagar efter att jag tog ut försäkringen så gäller den inte, det måste gå 90 dagar.
Vi pratar om FYRA dagar, min behandling började FYRA dagar för tidigt.
Beslutet är definitivt och ärendet avslutat.
AAAARRRGGGGGHHHHHHHHHHH
Så känner jag just nu.
Det här var våra rolig-pengar.
Pengar som skulle ha gjort att vi kunde leva ungefär lika som vi gjort förr.
Pengar som vi skulle kunna göra små extra saker tillsammans för.
Nu får vi inga pengar. SURT!
Att det alltid ska vara så här med försäkringsbolag. Jag som glatt har betalat den här premien varje månad i tron att den skulle betalas ut när det var dags. Tji fick jag. Snacka om att slänga pengarna i sjön i 2,5 år.
De gånger jag ringt dem för att fråga vad som gäller har aldrig någon nämnt något om 90 dagars karenstid - undrar varför? De stod inte heller i informationen från banken, men om man läser det riktigt finstilta så står det där. Vilket jag tydligen missade.

Men, men, mamma och hennes man ska kontakta försäkringsbolaget och försöka fightas åt mig, vilket jag är väldigt tacksam för, för jag har inte någon energi kvar att göra det själv.
Jag hoppas verkligen att de lyckas. Om inte annat att vi får premien tillbaka, men som sagt var så verkar inte försäkringsbolag har någon empati whatsoever, så jag vet inte vad jag ska hoppas på för resultat.
Fortsättning följer!

3 kommentarer:

  1. Men va faan!! Klart du ska ha dina pengar. Vilket försäkringsbolag har du?
    Hälsn Sofie S

    SvaraRadera
  2. Sofie - you've got mail! Kram

    SvaraRadera
  3. Men fy 17... jag förstår att du är rosenrasande!! Tänk att de alltid får in något kryphål i det finstilta. Ger de sig inte efter att din mor fightats, använd dina kontakter med UNT!!!! Försäkringsbolag utan empati är nog hett nyhetsstoff i cancerserien!
    Håller tummarna!
    Hoppas att tröttheten är bättre, kram Maria T

    SvaraRadera