fredag, maj 06, 2011

En knöl i bröstet...

.....eller knöligt bröst som det var för min del.
Jag såg dokumentären på TV igår kväll. Jag tycker den var ok.
Men inte så informativ för mig som har sjukdomen. Av någon anledning så "connecta" jag inte riktigt med kvinnorna i programmet. Jag har ju gått igenom samma behandling för 2 år sedan, men jag har nog glömt bort hur det var. Och det har hänt så mycket sen dess så jag kommer inte ihåg allt och hur jag egentligen kände och mådde just då.
Problemet är nog också att jag har hakat upp mig på ett par saker.
Mycket sitter nog i mitt huvud.
Men alltid när jag ser eller läser om bröstcancer så handlar det alltid om EN knöl i bröstet, aldrig att bröstet kan kännas knöligt som det gjorde för mig. Jag tror de flesta tror att man alltid hittar en "rund" knöl.
Men det behöver inte vara så.
Och som jag har nämnt tidigare så sägs det oftast också att bröstcancer inte gör ont, det kan visst det göra ont! Det har jag heller aldrig hört någon nämna eller läst om.

Men mitt största problem (i mitt huvud) är att det nästan alltid bara pratas om att 80% av alla som får bröstcancer blir "friska" (fast i dokumentären igår kväll hade det ökat till 90%, så det kanske är 90% som gäller nu).
Och jag tycker det är jobbigt att höra om och om igen i alla bröstcancersammanhang, visst, jag är jätteglad att forskningen har kommit så långt, att så många blir friska, och tycker det är helt fantastiskt, men för mig är det ändå jobbigt att alltid höra om det.
Jag hoppas verkligen jag lever den dagen jag läser att spridd bröstcancer kan botas. Vem vet, studien jag är med i nu och studiepillret jag stoppar i mig morgon och kväll kanske är lösningen på problemet, vem vet?
Jag lever på hoppet!

I övrigt så har jag spenderat två kvällar bredvid fotbollsplanen i kylan, nu har säsongen startat för båda tjejerna. L går som ni vet fortfarande på fotbollslekis, och T har i år ett eget lag. Hon är så stolt och ser verkligen fram emot att få spela många matcher. Jag spelade själv fotboll i många år en gång i tiden, och jag minns fortfarande hur kul jag hade med laget och jag är glad att jag får vara med och uppleva det igen med T.

Igår var jag även på utvecklingssamtal med båda barnens fröknar. Och det var bara en massa positiva ord från båda två, det är kul att höra och skönt att höra att de trivs i skolan med klassen och kompisarna.
Det värmer mammahjärtat.

Och så har jag haft ett par lunchdater, alltid lika trevligt, och idag tänkte jag avsluta veckan med ännu en med en annan kompis som jag inte har träffat på ett tag. Och sen är det bara att ladda inför helgen, med L's kompiskalas på lördag och släkten som kommer på söndag!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar