Vilken dag!

När jag gick och la mig igår hade jag tårar i ögonen efter att ha tittat på Rosa Bandet Galan och sett inslaget om barnen som vinkar hej då till sin mammas gravsten. Jag hade också nästan tårar i ögonen av smärtan från min mun, det bara dunkade i halva ansiktet och jag trodde aldrig att jag kommer att kunna somna. Men jag måste ha varit väldigt utmattad för somnade gjorde jag och när jag vaknade idag så kändes det något bättre!

Jag och barnen åkte till Malin som bjöd på lunch och sen smet jag i väg till tandläkaren. Jag vet inte om jag var en extra spännande patient, för totalt så var det fyra personer involverade i hela undersökningen som tog nästan en timme. De tog vanliga röntgenbilder plus en panoramabild av alla tänder i en specialröntgenmaskin. De tog även en bild med en vanlig kamera på mitt tandkött, för att sedan ringa käkkirurgen för specialråd om orsak och behandling. Vet inte om allt detta beror på att jag går på cellgifter och de själva inte är riktigt säkra på vad de kan och inte kan göra med mig.

Det de kom fram till i alla fall var att det är något fel i ena roten i en tand med en gammal rotfyllning. Någonting har hänt där nere bland rötterna i tanden och eftersom mitt immunförsvar är nedsatt så har detta tydligen lett till en inflammation i ena sidan av munnen/tandköttet.

De har nu skickat en remiss till käkkirurgen på Akademiska för att de vill dra ut tanden, det går alltså inte att fixa. Sen om det går i samband med mina cellgifter vet jag inte, det kanske Dr G kan svara på i morgon. Till att börja med så fick jag antibiotika så jag blir kvitt smärtan snart.
Nästa projekt var att åka till vårt världsberömda apotek. Självklart så fanns inte "min" antibiotika i lager, vi kan beställa så kommer det på måndag säger han. Nej, nej säger jag och inser att jag måste åka in till stan för att hämta ut det..... tills jag använder den lilla kapacitet som min hjärna fortfarande besitter och ringer Steve och ber honom att hämta ut det åt mig på vägen hem från jobbet!

Efter allt detta så åker jag tillbaka till Malin, när jag sitter i bilen så känner jag att det hugger till i ena sidan av revbenen mot ryggen. När jag promenerar mot hennes hus, så andas jag jättetungt och det gör ont.....
Här har man precis varit och fixat ett problem, så kommer nästa direkt efter!! När jag kom fram så kunde jag knappt prata utan att jag blev andfådd och det högg. Jag hade inga extra morfintabletter med mig så jag fick ett par Ipren av Malin och efter nån halvtimme var det något lite bättre. Efter en kopp kaffe och jättegod hembakad sockerkaka så föreslår Malin att jag ska åka hem och vila lite, jag kunde inte annat än hålla med henne. Så L stannade kvar och T och jag åkte hem. Direkt så tog jag mer morfin och la mig ner på sängen och sov.

Nu på kvällningen så känns det fortfarande men det blev betydligt bättre efter den extra dosen morfin! Vad kommer nu härnäst?