torsdag, mars 15, 2012

Frågan

Idag var jag tvungen sätta alarmet för jag hade en förmiddagstid på ODA. Jag var där för att få en dos av Bondronat, det är skelettstärkande och ges ungefär var 6:e vecka. Och idag var det dags igen. Fördelen är att det går väldigt snabbt, tar bara ca 15-20 min plus lite koksalttid och sköljning av porten. Hepp - så var det klart.

Efteråt hade jag lunchdate med Karin, vi har inte träffats på över ett år så det var verkligen dags. Vi hann nog inte ens beta av hälften av allt vi hade att prata om, så vi bestämde att vi ska försöka få ihop en ny lunch snart igen. Men det var väldigt kul att ses igen - tack Karin för en god lunch!

Efteråt gick jag tillbaka till ODA för att hämta mitt intyg som jag bad om för över 2 veckor sedan. Det är ett intyg till flygbolaget som jag behöver för att kunna  ta med mig mina Fragminsprutor nu när vi flyger till Tallinn i morgon.

Tidigare bad jag om ett generellt intyg utan att specificera datum och destination för mina resor eftersom jag har flera resor inplanerade, men den informationen gick inte hela vägen fram till läkaren utan hemskickat fick jag ett intyg bara för Thailandsresan.
Så det var bara att ringa till bröstsköterskan igen och påtala att jag fortfarande behöver ett intyg för Tallinn. Då bestämde vi att det skulle ligga klart till mig idag. Men icke sa nicke.
Sköterskan på ODA var dock väldigt hjälpsam och fixade till intyget med en läkare på plats, så nu har jag det till slut i min hand och är redo för resan. Skulle inte förvåna mig efter allt detta om ingen ens kommer att be om att få titta på det......

När jag är hemma på förmiddagarna tittar jag nästan alltid på Malou  och "Efter 10". Jag tycker det är ett ganska trevligt och behagligt program att titta på med en intressant blandning av teman och gäster.

Från Vimmelmammans blogg visste jag att det idag skulle pratas om sjuka människor som bloggar, alltså sådana som mig. Typiskt att en av de få dagar jag inte är hemma på förmiddagen så är det något jag verkligen vill se.

När jag sen kommer hem  så kom jag ju på att jag kan titta på klippet på TV4 play. Döhh! Så långt hade jag inte tänkt tidigare, snacka om en hjärna som inte hänger med! Om ni vill se och höra om vad de har att säga så är klippen här  del 1 och del 2.

Häromdagen kom frågan jag bävat för.
När vi åker hem i bilen från skolan så börjar T att prata om cancer. Vi har många gånger pratat om att man kan få cancer i alla möjliga kroppsdelar, att det finns en massa olika slags cancer och att både barn och vuxna kan få cancer.

Nu frågor hon igen, och jag upprepar allt det här  igen som jag alltid har gjort.
Sen frågar hon om man kan dö av cancer.
Mitt svar är samma som alltid, att en del cancer kan man bli helt frisk ifrån, en del kommer tillbaka och stannar i kroppen för alltid, men man får mediciner för att hålla sig frisk länge och en del cancersorter kan man dö av.

Och nu kom frågan som hon aldrig tidigare har följt upp med;

- Kommer du att dö av din cancer, mamma?

Jag var inte alls beredd på frågan, även fast jag visste att den kommer att komma en dag.
Svaret som kom ut ur min mun var att alla ska vi dö någon gång, och jag vet inte när jag kommer att dö.

- Jag vill inte att du ska dö, mamma......

Jag vet att det var fegt svarat, men jag hade inte mage precis då att svara att jag kommer att dö av min cancer.
Jag vill inte belasta hennes vackra lilla huvud med det, än.
Rätt eller fel?
Jag vet ju inte själv än när exakt jag kommer att dö, så jag är inte redo att tala om för mina små underbara barn att jag kommer att dö alldeles för tidigt. Lämna dem alldeles för tidigt utan mamma.
Men kanske skulle jag ha gjort det?

T och L - Jag älskar er!

8 kommentarer:

  1. Veronica Waller15 mars 2012 kl. 23:06

    Jag tycker du gjorde rätt som inte svarade fullt ut när ni satt i bilen. Ta det samtalet när du vet mer och har hunnit förbereda dig på vad du vill säga och hur du vill säga det, i en lugn miljö när ni kan vara nära varandra och kramas.

    Jag fick ju oxå Frågan av Tindra i bilen,på väg till skolan, och det kändes inte bra att lämna av henne och vara borta från henne hela dagen efter det när man ville prata mer om det och inte bara svara kort på en fråga.

    Vi ses imorgon vackra vän, sov gott inatt :-)
    Kram från Veronica

    SvaraRadera
  2. Tungt. Det är skitsvårt. Jag vet faktiskt inte hur man ska göra. Kram!

    SvaraRadera
  3. Usch, så jobbigt! Jag håller med Veronica. Jag tycker att du svarade på helt rätt sätt. Var sak har sin tid...

    Ser fram emot att träffas på Arlanda idag :)

    Stor kram! <3

    SvaraRadera
  4. Det finns tjejer som har metastaser i hela kroppen inkl hjärna och levt med detta i 14 år. Läkarna vet inte varför eller hur men det finns flera stycken. Därför är det inte säkert att du kommer dö. Även om chansen är liten så finns den. Helt onödigt att säga att du ska dö. Tycker du gav ett bra svar. När min dotter frågar mig säger jag nej. Kram Tess

    SvaraRadera
  5. Finns nog inget rätt eller fel. Alltid lätt att stå vid sidan av och tycka. Man säger det som känns rätt för en själv i den situationen just då. Ingen som kan ha åsikter om det. En dag i sänder.
    Ha nu en härligt helg i Tallin! Mycket mys och prat med tjejerna:)Själv ska jag och tre tjejer på Spa i Båstad. Firar att det är 10 år sedan vi träffades då våra barn föddes:) Mys och prat här med alltså, även julklappsspelet ska vi spela...Märkte hur speldjävulen tog tag i oss sist, så det blir revanch nu...Julen varar väl ända fram till påska;)
    Kram Kicki

    SvaraRadera
  6. Hej Jenny,

    jag tror att den största oron när man blir sjuk handlar om barnen och hur dom skall klara situationen. Av erfarenhet från mina egna barn så vet jag att NÄR dom frågar om jobbiga saker, så har dom tänkt på det ordentligt innan. Om det stämmer även på Tamzin så betyder det att hon bearbetat det här på sitt sätt innan hon vågar ta upp det med dig. Hon har alltså redan kommit en god väg i sina tankar. Sen tycker jag du gör helt rätt som inte målar upp en svartare bild än vad som är nödvändigt. Alla människor dör och precis som alla andra så vet inte du när detta kommer att ske. Jag brukar prata om jobbiga saker med mina barn i samband med att vi gör något annat som är kul tex lagar mat ihop eller ute på någon aktivitet. Då blir det lite mer avdramatiserat. Jenny, du är en fantastisk person och mamma! Gå på din magkänsla...
    Kram Sofie S

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett så klokt svar Sofie!
      Din kommentar är bra tycker jag, ett barn som ställer sådan fråga har tänkt ordentligt på det innan o.s.v. Det viktiga är som vuxen att vara sann och inte ljuga och/eller försköna eller helt svartmåla och det gjorde du inte Jenny!!
      Men sååå svårt att prata i lagom portioner och samtidigt orka med allt själv också! Svårt - svårt!!
      Du har så justa tankar Jenny och att du älskar dina barn det kan ingen som läser hur/vad du skriver tvivla på!
      //Elisabeth

      Radera
  7. Jag kan bara hålla med ovanstående, Sofie & Elisabeth. Barn förstår mer än vad vi vuxna många gånger tror & bearbetar & tar upp saker när det känner sig mogna. Håller med att det är viktigt att vuxna inte ljuger, förskönar eller svartmålar. Som sagt så håller jag med er i allt ni skrivit, tjejer!
    Ha det så bra i Tallin & hoppas du får visa intyget nu, Jenny;). Tindra tyckte det var jättekul att träffa Tamzin i går kväll. STOR KRAM

    SvaraRadera