torsdag, januari 12, 2012

Ny dag

Idag har det rullat på igen, hämtade upp Kajsa på vägen till Ackis för sällskap.
Jag hade fått tid att träffa doktorn halv 12, och sedan strålningstid 12.15.
När vi kom dit vid 20 över 11 så låg de bra till med tid och sa att jag kunde få komma in på en gång för att få min dagliga dos, så jag inte behövde sitta och vänta efteråt. Det var snällt.
Fast alla nere på strålningen är väldigt snälla och tar jättebra hand om mig.
Det är något jag sagt hela tiden under denna resa, att personalen på onkologen är verkligen fantastisk, på alla avdelningar, de är så mänskliga och vill verkligen bara att vi patienter ska må bra och leva ett så bra liv som möjligt trots cancern. Jag ser att de har det stressigt ibland, men det har jag aldrig märkt av, de tar sig den tid som behövs till varje patient ändå.
Helt otroliga människor!

I alla fall så fick jag prata med en doktor direkt efteråt.
Hon rekommendera att höja kortisondosen lite, för att illamåendet ska bli bättre, skrev ut något slags munskölj mot blåsorna i munnen. Klurade lite på min törst etc, kollade alla provsvar, men allt ser normalt ut. Så kontentan är att det är att det antagligen är  någon metastas som ställer till det på någon punkt i hjärnan. Men hon bad mig göra ett "kissprov" till nästa läkarbesök, alltså mäta hur mycket jag kissar på ett dygn, för att de ska ha något att gå efter. Och sen rekommendera hon en bra hudkräm från Apoteket att smörja in mig med. Så det är bara att fortsätta och dricka och kissa helt enkelt i ett par veckor till.....

Det bästa med samtalet var ändå på slutet, då slängde jag bara ut frågan lite i förbifarten.... hur länge dröjer det nu innan jag tappar håret?
Hon tittade lite frågande på mig och undrade
-Har de sagt att du kommer att göra det?!?
-Ja, mer eller mindre så har jag blivit förberedd på det.
-Nämen nej, det är inte alls säker att du kommer att tappa håret, det kanske kommer att bli tunnare, men dosen du får är inte den starkaste så du bör klara dig med att det bara blir så.
- Så jag ska inte springa iväg till frisören då och raka av håret och fixa till peruken?
- Nej, det tycker jag absolut inte.

Och då blev jag glad.
Jag försökte ta ett kort på mig i morse med mitt vilda, långa, korta hår, för jag ville ha en bild innan det ramlade av igen. Och så är jag så otroligt stolt över mina ögonfransar, som nu under pausen har vuxit ut och är sååååå långa.
Hår och ögonfransar och vikt är väldigt ytligt. Jag vet.
Men det är det som får mig att känna mig normal i den här situationen.
Får jag vara så "normal" som det går, då mår jag bättre.
Så är det bara och inget jag ens kan försöka förneka.
Här är bilden i alla fall.....


Efteråt gick vi och åt lunch.
Mysigt, vi pratar mycket om precis allt. Hon har också bröstcancer med spridning så vi kan nudda precis alla ämen och sidor och tankar runt det här utan att oroa oss för om den andra kommer att förstå eller tycka att det låter konstigt. Tack för idag Kajsa.

När jag kom hem så låg det ett litet paket i brevlådan.
Jag vet inte vem det är ifrån, men jag vill säga ett stort tack för det fina brevet och ljuset.
Jag har tänt ljuset ikväll och sitter och funderar på vem denna fina människa kan vara som skickat det.
Tack än en gång, det värmer!


5 kommentarer:

  1. Har följt din blogg ett tag nu, så nu kände jag att det var dags att lämna ett litet avtryck. Kämpar själv med spridd bröstcancer och känner igen mig mycket i dina tankar och känslor. Tack för att du delar med dig. Vi kämpar på!

    Ann-Christin
    Linköping

    SvaraRadera
  2. Du är underbar Jenny - älskar dig!
    Mamma

    SvaraRadera
  3. Ann-Christin - Tack själv för att du lämnar ett "avtryck", det är kul att se vilka ni är som läser och följer mig. Och kan vi vara ett stöd för varandra i denna orättvisa kamp så gör det mig glad. Kämpa på!

    Mamma - Jag älskar dig också!!

    SvaraRadera
  4. Åå, vilket kort, vad fin du är!! :) Blir riktigt avis på dina ögonbryn, mina lyser fortfarande med sin frånvaro... *kramar*

    SvaraRadera
  5. Tack Lise, visst är de fina, eller de finns menar jag, det gör mig glad ;) Kram

    SvaraRadera