lördag, januari 21, 2012

Och så var det håret


Jaha, trodde jag ja.
Att håret inte skulle trilla av.
Jag verkligen trodde stenhårt på att om jag tänker att håret inte kommer att trilla av då gör det inte det.... men den här gången fungerade inte de positiva tankarna.

Jag har haft ont i hårbotten sen igår.
Det vet jag är ett tecken på att håret vill av.
Idag när jag duschade och tvättade håret så kom allt av.
Jag behövde knappt röra det, det kom i stora "klasar".
Jag kunde ha stått där hur länge som helst och fortsatt dra i håret, men jag skulle ju iväg till Lina så jag hade inte tid.
Men jag hann få ihop en hög eller två.



Nu är frågan vad som händer.
Tappar jag massor till inatt och imorgon?
Ja, det tror jag, det verkar så, jag kan bara dra och dra och det börjar blir tunt på många ställen.
Kan jag ha sådan tur att det slutar.... och bara blir tunt?
Nej, tror faktiskt inte det.
Så det blir nog att ringa perukfrisören det första jag gör på måndag morgon och be om en "akuttid". Det är väl inte hela världen heller i och för sig om jag måste använda sjal i några dagar, det är bara att gilla läget nu.
Men jag vill i alla fall ha en peruk redo som jag tycker om.
För ibland är det skönt att ha hår när man är ute bland folk.
Jag vill kunna ha valmöjligheten.

Sen skjutsade Steve iväg mig till Lina en stund som planerat.
Hon och barnen åker tyvärr tillbaka till England i morgon bitti och jag ville träffa henne en sista gång innan. Eftersom vi har sjukstuga här fortfarande tycker jag det var onödigt för henne att komma hit med barnen och få med sig en bacill det sista de gör.

När jag kom hem igen så överraskade Steve mig med den godaste lördagsmiddagen jag ätit på väldigt länge.
Till förrätt blev det päron och melonsallad med grillad halloumi.
Hur gott som helst. Kombinationen var helt underbar.
Till huvudrätt serverades Svärdfisk med tomat, basilika och vitlökssås. Mmmmmm, och så lite brysselkål till det (I love sprouts!) och sen blev det Hallonpannacotta till efterätt.
Jag säger det än en gång, vad underbart det är att kunna njuta av god mat igen! Lycka!

8 kommentarer:

  1. När min mamma blev strålad för sin hjärntumör, vilket hon blev i 5 veckor, så tappade hon inte allt hår, utan hon blev tunnhårig...
    Men mitt tips är att ändå satsa på en peruk eller något annat, för även om man "bara" blir tunnhårig så ser man ändå ganska sjuklig ut, tyvärr....
    Men det hann växa ut ganska snabbt igen på mamma.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, som jag skrivit nu så rakade jag av håret idag. Sista strålningen är i morgon så jag hoppas att det börjar växa lite snart igen. Håller med dig att ha för tunt och fläckvis hår gör att man kan ser mer sjuklig ut än man behöver. Kram Jenny

      Radera
  2. Åh finaste Jenny tack för ditt fina rörande brev till oss på Essence Vitae!!!
    Mina tankar till dig Störst av allt är kärleken
    Kram
    Helena en av fotograferna i projektet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla Helena för dina fina ord. Vad ni gör är fantastiskt! Det värmer! Stora Kramar Jenny

      Radera
  3. Eva Pettersson22 januari 2012 09:26

    Jenny, Vad trist att håret tvunget skulle ramla av ändå. Det var så fint när jag såg dig senast. Vi får hoppas att det tyder på att strålningen har verkan även på de onda cellerna... Stor kram och massor av kärlek!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst var det långt och fint? Men nu är det borta! Som du säger - nu får vi hoppas att det inte bara är håret som är bortstrålat utan även alla onda celler i hjärnan!
      Kärlek tillbaka till dig Eva!

      Radera
  4. Tack snalla Jenny for en trevlig stund igar. Middagen sag underbar ut. Nar far vi komma? ;) Sitter just nu flygradd som vanligt, I luften och nyttjar Norwegians free wifi. Tinkerbelle spelar pa lilla dvdn och havrefras I en burk som sitta still muta till Hannah.far se hur Lange det haller. Passar pa att skriva en rad. Vi langtar redan till nasta resa. Vi ses snart basta van. Glom ej onskelistan. Ssup & marK Lina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv Lina!
      Hoppas ni kom hem hela vägen ok.
      Du vet inte hur mycket jag uppskattar att du kom hem och höll mig sällskap de här veckorna! Jag längtar också tills nästa gång, tur att det inte är så länge tills dess. Kärlek och stora kramar! Jenny

      Radera