torsdag, januari 26, 2012

Mera tankar....


Jag blir galen på den här jäkla vårdcentralen vi har här ute i Storvreta!
Att bara få komma och ta ett enkelt litet blodprov är ett skämt.
Jag började dagen med att gå upp tidigt speciellt för att jag måste åka dit och ta ett blodprov som måste vara gjort innan tisdag när jag har läkarbesöket. Det har något med min  törst att göra. Och jag måste dessutom vara på fastande mage = ingen frukost.
När jag kommer dit vid kvart i 10 så är nummer 40 inne och jag fick nr 47.
Jag vet av erfarenhet att hon inte är snabb på ta prover, det tar alltid minst ca 10 minuter per person som är där inne, vilket betyder att jag skulle vara tvungen att vänta i alla fall 1 timme.
Alla prover som ska till Ackis måste vara klara vid 10.30 för att hinna med budet som kommer och hämtar dem.
Om ni räknar lite snabbt nu så går det inte ihop.
Jag tog ett djupt andetag och satte mig ner en stund och tänkte för mig själv att hon kanske är snabb idag.

10.20 var det nummer 43.
Då gav jag upp.
Orkar inte sitta där för ingenting.
Så jag gick.
Får åka tillbaka i morgon eller på måndag.

Lunchdaten som kom hem till mig idag var Åsa, en jättemysig tjej som också har spridd cancer, som jag lärde känna på yogan precis när jag började i början av året. Vi fann varandra direkt då i gruppen.
Vi är ungefär jämngamla, har barn i samma ålder och har båda spridd cancer. Vi kan prata om allt. Idag blev det ganska mycket prat om döden och just det här hur vi kan förbereda oss och hur vi tänker kring det. Jag tycker det är skönt att prata om döden. Det blir mindre läskigt när man (jag) pratar om det, och vi ska ju alla faktiskt dö någon gång.
Vi råkar bara veta att det blir tidigare än vi trodde.
Tack för idag Åsa!

Sen när hon åkte gick jag och la mig och sov stenhårt i en timme.
Skönt, för sen var det ju dags för mig och min peruk att bege oss till frisören.
Detta är en peruk jag hämtade ut i januari 2011, när jag började med Taxolen och trodde att jag skulle tappa allt hår på en gång.
Jag och frisören bestämde då att när håret var borta skulle jag komma tillbaka och klippa den till en bra frisyr, och det blev inte förrän idag!
Hade jag fått välja en sprillans ny peruk idag så hade jag inte valt denna.
Men just nu har jag bara den här och får göra det bästa av den, Pia klippte i alla fall till den så mycket det gick, jag tycker ändå att det är för mycket hår och för långhårig.
Men, men den är bättre än ingenting och på tisdag ska jag fråga Dr G om jag kan få en ny rekvisition för att hämta ut en som jag verkligen trivs med. Sen så måste jag ju fråga också OM håret kommer att växa ut eller om själva hårcellerna blir förstörda för evigt av strålningen. Det kan ju också vara skönt att veta innan så jag inte går runt och väntar på att det ska växa och så händer det aldrig...

På nätterna ligger jag som sagt var och tänker mycket.
En bekant berättade igår för mig om hur hon körde av E4'an förra söndagen när blixthalkan slog till och klev helt oskadd ur en totalkvaddad Volvo. Där kan man prata om änglavakt.

Då inser jag att jag har ju turen i oturen att jag vet mitt öde redan nu, jag kan göra saker NU för jag vet vad som komma skall. Och då går ju hjärnan på högvarv igen... vad vill jag göra nu.... vad är mina drömmar...... hur kan jag göra det absolut mesta och bästa med Steve och tjejerna - NU?

Vad kan jag göra för att skapa fina minnen som varar för T och L?
Vad kan jag ge dem NU att tänka tillbaka på när de saknar mig?

Tid - så mycket det bara går och jag orkar!
Brev - hur långt, hur mycket, hur många?
Saker - vad för saker? Smycken?
Foton - har vi fått helt underbara genom The Essence Vitae Project. Plus att jag tar massor med foton nu med min finkamera.
Filma - har vi varit dåliga på, jag kanske ska spela in små snuttar så att de kan höra min röst?
Upplevelser tillsammans - vad vill jag hinna göra tillsammans med familjen? Nu har vi vridit och vänt på varenda öre för att kunna åka till Thailand tillsammans och jag är så glad att vi bestämt oss för att göra det. Det är något som verkligen håller mig gående nu. Underbart att få bara vara där tillsammans.
Men vad vill vi mer göra? Resa är tanken som kommer tillbaka hela tiden. Jag har alltid sagt att jag vill till Sydafrika. Uppleva Kapstaden, åka på Safari - tänk att få göra det tillsammans.
Barnen vill så gärna till Disneyland - Paris, Florida eller Kalifornien? Spelar ingen roll, men det kostar pengar. De vill också till Kolmården - bo på Vildmarkshotellet och göra "hela grejen". Det är väl det minsta vi kan göra med dem, men en helg går på typ 4000 kr - det är massor av pengar.
Göra saker - Gå på teater, bio, musikal, bowla, bada, åka skidor, Gröna Lund, Skara Sommarland
Och så där fortsätter tankarna..... jag funderar och funderar...... hur ska jag hinna med allt? Det börjar bli bråttom.....

Men framför allt - KÄRLEK I MÄNGDER
Hela tiden, varje dag.
Vet inte hur många gånger om dagen jag talar om för dem hur fina de är och hur mycket jag älskar dem. Det har säkert redan ledsnat på att höra det. Men jag tror inte jag kan tala om det för många gånger. Jag vill att det ska sitta inpräntat i deras små huvudet - för evigt!

Wordfeud - jag älskar wordfeud och spelar ganska mycket, är ganska bra om jag får säga det själv och har några jag spelar emot som ger mig bra matcher.
Det roliga just nu är att någon (Pondus03) har skickat 2 inbjudningar till match - på Norska!!!
Vem är det som tror att jag kan norska?
Jag är ledsen - men jag kommer att "decline" denna inbjudan också.
Jag spelar gärna, men då på svenska eller engelska!


13 kommentarer:

  1. Hej Jenny!

    Vore kul att gå en match mot dig :-) Jag wordfeudar en del också. Du får gärna invita mig, jag heter a.net

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. HEj, tar gärna en match med dig. Jag heter Ackesmulan1. Kramis från Kicki i Skåne��

      Radera
    2. Anette och Kicki - invite kommer! Kram

      Radera
    3. Det ser jag fram emot❤

      Radera
    4. Glömde skriva under..... Kramis Kicki

      Radera
  2. Både på sjukhuset o vårdcentralen här får vi gå före i provtagninskön, vi som går på cellgifter för att undvika folksamlingar när vi kan vara infektionskänsliga. Antingen får jag en röd akutlapp i kassan eller så säger jag till när jag kommer dit. Bordefinnas en sån tanke i Storvreta me'. Men man får räkna med att få "onda ögat" fr pensionärerna i kön som tror att de ser en frisk " ungdom" snoka sig förbi ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det går att få på vår vc också, men just nu får jag inte cellgifter och är för ärlig och känner mig dum om jag "tränger" mig före när jag egentligen inte ska..... och som du säger....det är pensionärerna som gör mig rädd!! Om blickar kunde döda!

      Radera
  3. Hej, spela in filmer där du pratar direkt till barnen. Har läst och sett en kvinna som gjorde det till sina barn, för varje ålder. T ex tonåren. Etc. Jag tyckte det var helt underbart då jag såg det. Hur du och steven träffades, era känslor för varandra. Hur det kom sig att du blev den du blev. Vad fick dig att bli det enormt positiva och glada, starka, jordnära person som du är. Hur viktigt det är att prata och se det positiva då det även är motgång. Du har mycket du kan berätta för dina barn om ditt liv och dina val. Pratade med en tjej igår vars bror dog då hans dotter var bebis. Hon vill se rörliga bilder och har frågor som hon vill ha svar på, men det är svårt för mamman att förmedla.

    SvaraRadera
  4. Eva L som skrev lite för mycket. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej Eva, det blev absolut inte för mycket. Det var skönt att läsa vad du skrev, för jag har funderat mycket på det här med små videosnuttar och just att höra rösten. Så det ska jag absolut göra. Kram!

      Radera
  5. Eva Pettersson1 februari 2012 10:01

    Jag har ju också börjat wordfeuda nu. Jag tar gärna en match med dig. Men jag är nybörjare, så du vinner nog lätt! :) Mitt alias är "turboflow". Kram!

    SvaraRadera
  6. Hej! Har just hittat din blogg,läst och blivit berörd...Du skriver fint och det är svårt att hålla tårarna tillbaka...Om du vill spela Wordfeud heter jag Karinsfeud! Kram från Karin Bergman

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Karin för att du lämnar ett litet "avtryck" här och vill läsa.
      Jag vet att det kan vara svårt ibland att läsa när jag är för "rakt på sak", men jag har bestämt mig för att bara vara ärlig med mig själv och mina känslor.

      Karin och Eva - just nu har jag en himla massa matcher på gång på Wordfeud, men när det lugnar ner sig lite så spelar vi absolut!

      Kramar

      Radera