måndag, januari 16, 2012

Liten fundering

Jag kan ändå inte låta bli att fundera lite på varför ingen har talat om för mig att cancern fortfarande kunde spridas till huvudet. Fastän jag har fått cellgifter mer eller mindre konstant i 10 månader.

Jag har varit på röntgenunderökningar av buk och lungor var 8:e vecka, hela tiden. Det har alltid sett bra ut. Cancermarkören har gått nedåt hela tiden. Jättebra. Men varför har ingen ens antytt att det kan ändå sprida sig? Varför berättade ingen att Taxolen inte går upp till huvudet?

Hela denna cancerresa har jag lovat mig själv att inte vara bitter, inte älta om varför? varför jag? osv. Och det tycker jag att jag har lyckats bra med, för det finns verkligen inget svar till den frågan. Men nu märker jag att jag går ändå och funderar på varför spred det sig till hjärnan, och jag vill inte slösa energi på det, för det kommer inte att förändra n-å-g-o-n-t-i-n-g, det blir bara en energitjuv.
Jag måste på något vis släppa detta nu och acceptera att spridningen finns i hjärnan och nu gör vi det bästa av var dag.
Men vissa dagar är det svårare än andra.

2 kommentarer:

  1. Varm kram till DIG Jenny!
    Jag har följt dig under livet på avstånd. Jag vet att DU är en stark tjej. Jag har även följt din resa på din blogg.
    DU är otroligt duktig på att skriva. Att skriva om sina tankar är inte lätt, du gör det på ett bra sätt. Självklart kommer tankarna om "varför". Låt dem komma.
    Konstigt annars och bra att skriva om, även om som du säger"att de är en energitjuv"
    Det kan kanske vara, (vad vet jag), befriande att även skriva om detta och kanske ett sätt att senare kunna lägga det bakom sig och "glädjas" åt det som är här och nu.
    Jag beundrar DIG för din kämpar glöd och för att DU på detta sätt låter oss vara med på din resa.
    En bamse kram. Kicki

    SvaraRadera
  2. Tack snälla Kicki för dina fina ord. Jag är glad att du vill följa min blogg. Det är ett bra sätt att få ur mig tankar och känslor och hjälper även till att få lite struktur på den här absurda resan jag hamnat mitt i!
    Stora Kramar
    Jenny

    SvaraRadera