Måndag igen

Idag kom Anna och hämtade upp mig här hemma innan lunch, vi åkte in till stan och åt en god pasta tillsammans innan hon skjutsade mig vidare till jobbet. Tack!

För över en vecka sedan lovade jag att komma förbi jobbet en sväng på eftermiddagen för en liten fika. Och fika blev det.
Eva som också kom på fika hade köpt med sig den saftigaste vaniljkransen jag ätit på mycket länge. Hjälper ju inte precis min köttbullelook att trycka i mig fikabröd, men jag kunde inte låta bli.
Hade jag dock vetat att jag fortfarande skulle vara så här trött så hade jag aldrig bokat in det här besöket, men, men, nu var det så och jag kände att jag kunde inte avboka i sista minuten. Och det var trevligt att se alla igen.

Väl hemma efter ett par timmar där, så slängde jag mig på sängen för att hinna sova en halvtimme innan det var dags att hämta hem barnen från skolan.
Jag var ju så trött att jag höll på att somna vid fikabordet. Det går inte riktigt att förklara sådan här trötthet, den går inte att kämpa emot, kroppen och huvudet lever sitt eget liv och gör som den vill, det går inte bita ihop.
Vill huvudet sova så somnar det. Och det gjorde det, efter en halvtimmes sömn blev jag som ny igen!

Nu väntar jag med spänning på morgondagens läkarbesök med Dr G.
Jag har en lång lista med frågor åt honom, och jag hoppas att han har en himla massa att berätta för mig angående behandlingsplaner.
Jag väntar ju på att få reda hur min vardag kommer att bli framöver, och som ni vet så gillar jag att planera och veta vad som komma skall!

Så roll on 13.00 i morgon, nu vill vi veta.