tisdag, januari 24, 2012

Lugnt

Idag tar jag det lugnt. Det är jag värd.

Egentligen hade jag velat att gå på yogan.
Men eftersom jag inte vill köra, så skulle det vara att åka buss fram och tillbaka, och då skulle det bli ett heldagsprojekt.
Och till heldagsprojekt finns inte energi just nu.

Så nu ligger jag på soffan och vilar.
Sen hade jag tänkt att fixa en massa "pappersjobb".
Jag håller på och kollar upp försäkringar, pensioner och allt sådant.
Jag vill ha allt sådant fixat och klart när det är dags.
Jag vill inte att Steve ska behöva ta tag i allt sånt själv när den dagen kommer, jag vill att han ska kunna fokusera helt på sig själv och barnen.
Så det här är det minsta jag kan göra för honom.
Och idag känns som en bra dag att börja.

9 kommentarer:

  1. Åhh Jenny.. nu börjar jag gråta igen. För mig är du helt enastående.

    Jag vill säga så mkt men inget känns ju som om det är värt nåt.

    Sen jag "upptäckte" dig igår så har du varit i mina tankar.. om och om igen.

    Fantastiskt fina <3

    Stor kram till dig och din familj

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej inte gråta fina du. Njut av dagen istället - för min skull! Stora Kramar tillbaka

      Radera
  2. Hej!
    Har precis hittat en dator har nere i varmen. Vad ledsen jag blir over haret, det skulle ju inte ramla av den har gangen! Typiskt!! Skont att stralningen ar over nu i alla fall, hoppas att trottheten ger med sig snart. Vill bara saga att jag tanker pa dig du blivande 40-aring! ;-)
    Pussar och kramar Lina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du hittade en dator! Jag har tänkt på er och undrat hur ni har det. Men jag har tänkt att no news is goood news! Tack för dina tankar och njut nu in i det sista av värmen för här är det kallt!
      Puss och Kram Jenny

      Radera
  3. Hej Jenny!

    Vi saknade dig på Yogan idag, men du blir snart piggare och kan vara med igen :) Har läst igenom din blogg, nedrans återfall och spridning, borde förbjudas i lag!! :( du skriver precis som jag tänker, inget blir ju bättre av att vi rasar ihop i självömkan, det är ju som det är och man får på nåt outrgrundligt sätt gilla läget när våra Doktorer kommer med nya besked, men lätt är det inte. Bara nåt vi måste ta oss igenom (vilket ibland betyder bryt ihop och sen upp och gå igen)Ser i alla händelser fram emot att vistas med dig på Masesgården v 19, då vi båda två är pigga som mörtar! (har pratat med C) Jag skickar en massa god energi till dig i tanken, speciellt varm energi från Kap Verde (åker nu på torsdag med Särbon för 1 återhämtningsvecka efter min avslutade behandling under hösten/vintern) Svar från Farbror doktorn tar jag EFTER resan, just nu struntar jag i alla besked! Kram och vi ses på Yogan den 8 feb <3 Nina/tisdagsyoganklockan11

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Nina!
      Vad gulliga ni är som saknade mig! Tack för att du lämnar "avtryck" här på bloggen, jag tycker det är jättekul att få kommentarer och tankar från er som läser. Jag vet att du förstår precis hur jag tänker och det är skönt att veta att jag inte är ensam i denna båt....men tyvärr är vi alltför många. Jag ser också fram emot v.19, bonus är att det är vår då och jag hoppas på härlig vårsol hela veckan! Vad underbart det låter med Kap Verde, det är du verkligen värd efter alla behandlingar. Jag tar tacksamt emot all värme du skicka åt mitt håll!!
      Stora Kramar Jenny

      Radera
    2. Jag glömde säga att jag har lyssnat på dig när du var med på Karlavagen i radio, vad bra du var!!

      Radera
  4. Hej igen!

    Jag fungerar precis likadant, jag "städar" i ordning allt och skriver ner hur jag vill att mina djur ska bli omhändertagna. Vi tjejer är så praktiska...:-) Och det handlar inte om att vi tänker lägga oss ner och dö knall och fall, men det kommer ju att ske förr eller senare.

    Stor kram Annette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag tror också att det är den kvinnliga praktiska sidan som visar sig. Vi kan ju inte lämna er röra efter oss..... ;)
      Kram Jenny

      Radera