söndag, januari 29, 2012

Jag har inte gett upp!

I går insåg jag att jag kanske inte har varit tillräckligt tydlig i mina tankar och mitt skrivande. Ibland är det svårt att sätta ord på precis hur jag tänker, jag försöker att vara tydlig och se saker och ting från alla möjliga håll och kanter när jag funderar och skriver. Men det är lätt hänt att det blir fel när man läser mellan raderna.

Några av er kanske tror nu att jag sitter här hemma och planerar min död genom allt pappers- och sakrensande. Ja, på sätt och vis planerar jag inför min död - men vi ska ju alla dö någon gång. Ingen vet när, inte du och inte jag. Det kan hända i morgon det kan hända om 60 år.
När som helst där emellan, både för dig och mig.

Jag gillar att rensa och ha ordning runt omkring mig. Det är en del av min personlighet. Jag trivs bäst när jag vet att var sak har sin plats. Om jag vet att det är en röra i garderoben, skåpet eller en låda, så tycker jag det är jobbigt. Vet jag däremot vart saker och ting är och det är ordning runt mig, då slappnar jag av och kan lägga energi på viktigare saker.

Eftersom jag bara har varit hemma och tagit det lugnt den här veckan och vilat min svullna huvud, så har jag haft en massa tid själv när barnen har varit i skolan. För mig har det varit rogivande att plocka och sortera i lugn och ro. Inget stress-städ. Vi flyttade in i det här huset december 2008 och det finns fortfarande kartonger uppe på vinden som vi inte har tittat i sen dess. Nu är det kul att gå igenom allt och skönt att slänga en massa saker som vi tydligen inte behöver, eftersom vi inte har rört sakerna på 3 år!

MEN JAG HAR INTE GETT UPP HOPPET!

Jag tror fortfarande stenhårt på och är övertygad om att dessa små skitar som sitter i mitt huvud nu har krympt av strålningen och kommer att hålla sig små länge, länge, länge! Det är bara så. Och medans de sitter där och är små så kommer min kära Dr G att på ett läkarbesök helt plötsligt en dag tala om för mig att nu finns det en ny medicin som vi vill att du ska prova, som fungerar på spridd bröstcancer.

Så är det bara, jag har inte tid att dö än.
Jag planerar massor för 2012.
Jag ska fira min 40 års dag i februari.
Jag, mamma och mina systrar ska till syrrans stuga (Paradiset) i Dalarna en helg i mars och umgås.
Jag ska på spa-resa tillsammans med mina "tutt-kompisar" en helg.
Jag ska till Thailand.
Jag ska till Masesgården 1 vecka i maj (det är klart nu)
Jag ska till London och fira Linas 40-års dag i maj.

Vi ska åka uppåt på "turné" på semestern och hälsa på alla kompisars stugor i Dalarna och Hälsingland. (Fast det vet inte alla om än.... ;) )
Resten av sommaren ska jag spendera i vår trädgård i solskenet med mina barn. Jag ska göra en massa roliga saker - och ska fortsätta så.

Så var inte ledsna eller oroliga för mig.
Jag har det bra, och framför allt, jag mår bra inombords.

I går kväll så blev det pestobakad Marulksfilé med soltorkade tomater och vitvinssås, pressad potatis och sparris - say no more - plus ett glas iskallt, torrt vitt vin - jag njöt än en gång.
Efterrätten höll samma standard - hemmagjord Tiramisu - kan det bli bättre?





Och jag lovade ju att visa peruken.... här är ett någorlunda foto....  (köttbullevarning!)


Nä, nu ska jag upp på vinden och fortsätta röja, jag har precis hittat mina gamla dagböcker från tonåren, så det här känns som om det kommer ta tid!

8 kommentarer:

  1. Jag kommer ihåg att det alltid var ordning och reda på ditt kontor på jobbet. Alla papper i pärmar eller i mappar så jag är inte förvånad. Jag kör vidare med alla papper i en stor hög på skrivbordet även på nya jobbet.
    Peruken blev jättebra, hade inte tittat två gånger på dem om jag sett den knalla runt på stan.
    Firren ser sjukt god ut. Mer bilder på mat!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Henrik, ja du har ju verkligen sett min organiserade sida. Så högarna funkar även i USA alltså? ;)

      Och nu ser jag en peruk ute och går själv på stan.....

      Radera
  2. Vilket härligt inlägg! Så fullt av positiv energi så jag känner det ända hit. :) Tack för att du delar med dig av din styrka, det smittar av sig på mig. :) *kramar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv Lise, du verkar ju också ha fått flyt på vardagen nu - härligt! Kram

      Radera
  3. Vad fin du är med peruken. Ser äkta ut!

    SvaraRadera
  4. Hihi tuttkompisarna thats me <3 å gillade att du fick 69 på kölappen 69:an liksom hehe ;-) jag å min humor.... Du skriver otroligt fint <3 å du finns i tankarna <3 hoppas vi ses på nästa promenad / tuttpolarn Heidi

    SvaraRadera
  5. Du är jättefin i peruken, det ser verkligen äkta ut! Kram, Veronica

    SvaraRadera
  6. Vad ni är gulliga!
    Jag börjar att vänja med peruken nu, men mest blir det faktiskt att jag går utan eller med mössa. Kram på er!

    SvaraRadera