fredag, januari 27, 2012

Idag är jag glad

Tänk vilken skillnad en dag kan göra.
I morse tog jag ett djupt andetag och åkte tillbaka till vårdcentralen.
Jag tog min nummerlapp.
69,  tittade vilket nummer som var inne när jag kom - 68!
Tror att jag väntade i 5 minuter.
Hon tog mitt blodsocker och sa 4,6 - det är helt normalt - du är normal.
Ha, ha sa jag, vilken bra början på dagen, jag är normal,
det här kan ju bara bli bra.

Sen åkte jag hem till Malin på frukostdate, Linda var också där.
De är båda lediga många fredagsmornar och det här är andra gången vi har frukostdate, det är jättemysigt. Malin hade nybakta scones och annat smått och gott som hon bjöd på. Men det är ju framför allt sällskapet jag är ute efter och det är alltid lika trevligt.

Jag hade på mig min nyklippta peruk, det kändes väldigt ovant, jag tycker ju fortfarande att det är så mycket hår på den. Jag är ju så van att ha tunt hår. Men ville ha lite feedback. Snälla som de är båda två, så sa de bara snälla saker, att den är fin och att den passar mig.
Så jag har bestämt mig att tro på vad de sa.
Och kände mig väldigt glad för en trevlig förmiddag när jag åkte. Tack!

Efter ett par timmar där med mycket prat, ni som inte känner mig kanske har börjat förstå vid det här laget att jag är ganska bra på att prata ;), så åkte jag hem för att sova en stund.
Jag klarar av ett par timmar i stöten nu, men sen tar det stopp och jag måste sova en halvtimme.

Sen var det dags att piffa till mig. Det var kul. Det var ett tag sen.
Jag höll på lite till med peruken och tror jag fick till den lite bättre. Satte i ett par spännen och fixa med lite hårmousse. Sminkade mig lite mer än bara med mascara som jag brukar, satte på mig mina nya fina rosa byxor och en fin top. Jag kände mig fin och glad.
För alldeles efter så ringde det på dörren, det var UNT reporten och fotografen.
Hur trevliga som helst.
Det var jättekul att prata med dem.
Jag fick gå igenom mitt liv från att jag gick i högstadiet och hade Håkan Nesser som klassföreståndare, till här och nu idag, minus cancer.
Vad bra jag har haft det, jag blev glad att prata om mig själv, vilken egokick!
Och vi fick många goda skratt tillsammans under intervjun.
Jag inser hur jag bara har gått fram i livet med positiv inställning och mycket tillfälligheter, men även genom att fånga chanser och jag har tagit alla roliga och bra erbjudan som kommit min väg.
Jag har hela tiden varit målmedveten och haft en plan i bakhuvudet,
och följt den.
Det här blev så himla  tydligt idag när jag var "tvungen" att berätta allt för en helt okänd människa från början till slutet.
Det har jag aldrig gjort förr så här noga.
Det ska i alla fall bli spännande att se hur hon skriver den här artikeln.
Hon har lovat att skicka den till mig innan så jag får läsa igenom och godkänna innan den publiceras.

Sen skulle fotografen göra sitt.
Det är det som har oroat mig, just nu är jag ganska kortisonsvullen i ansiktet. När jag tittar mig själv i spegeln så ser jag en köttbulle.
Och det sa jag till honom.
- Fota mig så att jag ser så lite rund ut som möjligt!
Stackarn, han måste ju tro att jag är helt knäpp, jag bad ju honom att trolla!

Men han tog sina foton och jag fick se dem på kameran, och jag tror faktiskt att han trollade, de såg helt ok ut. Då blev jag glad!

Sen la jag mig och sov en halvtimme igen innan jag åkte till Fritids för att hämta L. T hade redan gått hem tidigare på eftermiddagen med en kompis och var inte kvar. När jag klev in på fritids så dök L upp runt hörnet, tittade på mig, log stort och sa...
- Mamma, du har peruken på dig!
Fröknarna tittade lite diskret på mig och log. Och sen säger L...
- Det ser ju ut som riktigt hår mamma, det är som om det växer på ditt huvud.
Tycker du L, sa jag, vad kul att du gillar mitt nya hår - vad glad jag blir!
- Och du har fina rosa byxor på dig.
Nämen tack L, vad snäll du är! Sötnos!

Sen åkte L och jag till Pizzerian och åt middag tillsammans.
Jättemysigt att få egentid bara hon och jag, det blir så sällan att jag spenderar tid med ett av barnen i taget. Allt som oftast är det ju båda två som vill ha uppmärksamhet samtidigt.
Och L hon pratar och pratar och berättar om skolan och om vilka killar (!) som gillar henne och vad hon har gjort idag. Det är så kul att lyssna på henne, och hon är precis som mig, hon är bra på att prata.
Och det gör mig glad!
Självklart var det även kul att få se T igen när hon kom hem från sin kompis, T pratar inte lika mycket av sig själv om man säger så, jag måste fråga mer frågor. Men hon är en hejare på att kramas!
Kärlek och Pussar mina små älsklingar!!!


5 kommentarer:

  1. Henrik Jäderström28 januari 2012 kl. 05:53

    Jätteintressant att läsa din blogg och få ta del av det du upplever. Att jag har missat den tidigare grämer mig lite. Det kommer ett svar på fejjan senare om hur det går i UveSA. Om du vill så kan du skicka en inbjudan till Henkaboj i wordfeud.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har du haft Håkan Nesser som lärare..... Wow! Han är en av mina favoritförfattare. Håller i detta nu på att läsa 'Himmel över London '��Var han svensklärare, eller....ha en skön lördag med tjejerna o mannen❤Kram Kicki

      Radera
    2. Henrik - gräm dig inte ;). Ganska länge höll jag den lite för mig själv innan jag visste hur mycket jag ville "sprida" den, många blev förvånade när de hittade den.... Invite kommer. Men jag är inte så snabb när jag spelar...

      Kicki - Ja, han var vår klassföreståndare och svenskalärare under hela högstadiet. Och han var jättebra och omtyckt, han "såg" oss!

      Radera
  2. Låter som en härlig dag, mitt i alltihop. Man får inte se resultatet av peruken, måhända? Jag är övertygad om att du är jättefin, som alltid! Kram! <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kommer :), jag har inte lyckats ta någon bra bild själv än.... Steve får nog hjälpa till idag....Kram!

      Radera