torsdag, juni 20, 2013

Navelbine in i kroppen - till slut!

Ja, visst är det härligt att det går att kombinera mina resor med blodprover och behandlingar. Det gör mig fortfarande glad.
Igår bokade jag assistans på Arlanda också, rullstol från check-in fram till flygplanet. För om det är långa köer så kan jag inte stå och gå så länge.
Jag trodde av någon anledning att jag skulle vara stark i kroppen och benen i juli/augusti, men jag vågar inte chansa. Det är lättare att avboka än att boka, så jag bokade.

I tisdags var jag tillbaka på Ackis som Dr G (och jag!) ville för att ta nya blodprover och få mina cellgifter interavenöst.
Jag var där redan 10.00 för blodproverna som skickades iväg för akutsvar. Har man tur då så får man svar inom en timme, har man otur 2 timmar och har man väääldig otur, som jag såklart hade, så blir väntan bara längre..... Inte förrän vid 13.00 fick jag veta att de var precis på snöret att de var ok. Eller egentligen var det liiiite för låga, men eftersom de är på väg uppåt sen sist så bestämde Dr G att behandlingen skulle bli av.
Tur det, annars hade det känts tungt att bara sitta där i flera timmar för att få ett nej och gå hem. Som tur är var Eva, en bc-kompis, där precis samtidigt för sin behandling, så vi fixade så att vi fick sitta i stolarna bredvid varandra och kunde hålla varandra lite sällskap under dessa timmar.
Själva behandlingen av mitt cyto tar bara ca 10 min + att de sköljer ur port-a-cathen och sen är jag klar. Men oj vad trött jag var efter att bara ha suttit där i flera timmar. Väl hemma så fick jag direkt gå och lägga mig och sova bort den värsta tröttheten. Nu var det bara att hoppas att det skulle vara värt all väntan och att min mage inte skulle reagera på Navelbinet som de sagt när det kommer in i kroppen intravenöst istället för i kapslar.

Igår var det Kajsas begravning.
Det var jättefint väder och solen sken, precis som när hon trivdes som bäst. Det var skönt. Själva ceremonin hade hon planerat själv och minnestunden efteråt också. Så det blev precis som hon ville, hon är nog nöjd nu tror jag. Sov gott Kajsa! Vi ses.

Kajsa september 2011

Jag hade tur. Magen skötte sig som lovat mycket bättre. Jag hade helgarderat innan begravningen med Dimor (mot diarré). Så det gick bra. Den enda biverkan som de inte kunde rå på är tröttheten, men det var bara att kämpa emot. Alternativet var ju att inte gå alls, men det ville jag ju!

Idag är en lugn dag för min del. Jag ska inte göra ett dugg, förutom att sova! Jo, förresten, jag ska skriva klart brevet till mina barn. Det är nästan klart, jag ska bara finputsa det nu.

7 kommentarer:

  1. Du verkar till att vara en fantastiskt fin människa.
    Önskar dig en så fin midsommar, som det bara går!

    Kram
    //Emma

    SvaraRadera
  2. Vad sorgligt att din kompis har gått bort, hon ser så ung ut, man blir ledsen.

    Kan Mole Rats vara lösningen??

    http://uk.news.yahoo.com/mole-rat-clue-cancer-prevention-171315213.html#4VMQcy6

    -Gisela

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jenny har i tidigare inlägg undanbett sig dessa typer av kommentarer.
      Respektera detta!

      Radera
  3. Svårt att förhålla sig till begravningar men tron på en fortsättning håller mig uppe. Det finns en väg.tusen kramar/:h

    SvaraRadera
  4. Jag håller med Emma i första kommentaren. DU är helt fatastisk Jenny :) Kram och ha en skön midsommar!

    SvaraRadera
  5. Så sorgligt att begrava din vän, ändå förmedlar du i dina ord lugn och saklighet. Hatar den här förbannade cancern som skördar så många liv.

    Vill önska dig en fin midsommar. Kram Anna

    SvaraRadera
  6. Hoppas du mår bättre när du får medicinen iv. Hejja dig som ser lösningar istället för hinder :-).
    Längtar efter att luncha med dig snart. Tyvärr är jag dunderförkyld nu så vi får avvakta tills jag inte smittar. Låter som Kajsas begravning blev som hon önskade.
    Glad midsommar önskar jag dig och din fina familj.
    Kramar i massor Ann-Sofie

    SvaraRadera