Klockan halv 9 körde han igång sin motorsåg. Men oj, det var det värt.
Äntligen blir vi av med alla björkar i hörnet. De har gjort absolut ingen nytta alls i vår trädgård förutom smutsat ner på taket, speciellt på uterumstaket, gett skugga och smuts över grannens pool och har växt alldeles för nära vårt hus med sina starka rötter. I morgon kommer han tillbaka och hämtar allt ris.
På förmiddagen kom Hemsjukvården och tog mina blodprover inför morgondagens behandling. Deras sjukgymnast hängde på för att visa mig lite övningar jag kan göra för att hålla kroppen igång och få tillbaka lite styrka i kroppen snabbare. Jag är verkligen tacksam för att hemsjukvården finns, de är verkligen alla lika trevliga och gulliga. Det känns som om de skulle göra vad som helst för en. Bara att de frågar hur jag mår, förutom det självklara fysiska är en helt ny upplevelse för mig.
De frågar även hur familjen mår, helt otroligt. Om några veckor ska vi alla fyra träffa deras kurator här hemma för att prata lite. Speciellt för barnens skull då skolans kurator/psykolog INTE har varit någon klippa precis det senaste året. Jag bad om hjälp för över 1 år sedan, för några månader sedan ringde hon mig för första gången. Barnen har fått träffa henne 1 gång, i mitten Maj, men hon hörde inte av sig till oss efteråt och S fick börja "jaga" henne för att få reda på hennes sida av hur det gick. Det är inte rätt! Precis som om han inte har fullt upp ändå, och allt som kommer från både rektorn och henne är ursäkter och försvarstal. Vad hjälper det våra barn?
I alla fall, som jag anade så skulle mina blodvärden inte vara speciellt bra. De var ju nästan för låga förra tisdagen när de precis gav mig cyton. Då var det dag 1 och jag hade ändå vilat kroppen i 2 veckor. Idag skulle jag ha fått dag 8.
Vid 16 tiden ringde de från ODA och meddela det jag egentligen visste. Det blir inget. Hon hade pratat med Dr G och han bestämde att vi helt enkelt bara stryker dag 8. Så nu blir det extra lång vila istället. Vilket kanske är bra med tanke på semestern och sånt. Det hade aldrig riktigt fungerat att flytta alla behandlingar så att det blir rätt. Min kropp behöver nog också lite extra vila och bygga upp extra krafter om blodvärden någonsin ska bli bättre och orka.
Det som oroar mig är om det inte blir bättre.
Är detta resultatet av 4 år med cellgifter och cancer i kroppen?
Lilla L startade veckan med att bli sjuk. Feber och hostig. Båda var anmälda till dagläger på 4H den här veckan. Så nu får T gå själv (vilket går bra), hon tycker det är kul. L var hemma igår, S fick VAB'a. Idag är hon inte bättre, eftersom min cyto inte blev av så ligger hon på soffan bredvid mig. Än så länge går det bra, det märks att hon inte mår bra för att hon är lugnare än vanligt. Nu är min utmaning att hålla mig "frisk".
Någon feber är det sista min kropp behöver just nu.
Så här kan man försöka att lindra sin huvudvärk med sitt gosedjur på kvällen:
Vad skönt att du känner dig trygg med kontakten med hemsjukvården. Som du beskriver det borde ALL vård fungera. Jag menar att man frågar efter "hela människan"(hela familjen). Vet av egen och andras erfarehet att det inte alltid är så, tyvärr.
SvaraRaderaVad jobbigt att inte dina värden var bra så det kunde bli någon behandling. Håller tummarna för att de blir bättre av uppehållet.
Jag vet att du inte gillar "konstiga tips" men vill ändå rekommendera Blutsaft, från häslokostaffärer. Jag och några av mina bc-vänner tog det under vår behandling och tyckte faktiskt det gjorde oss lite mindre trötta. Kanske var det bara inbillning :) Det innehåller bara örter och bär om jag minns rätt och kan i bästa fall höja blodvärdet. Jag tog det även under mina tre graviditeter och slapp på det sättet järntabletter.
Håller också tummarna för att du ska klara dig undan dotterns förkylning! kram Mona