söndag, april 15, 2012

1-årsjubileum

Kom på härom natten att jag har faktiskt bloggat i över 1 år nu.
1 april 2011 skrev jag trevandes mitt första inlägg.

Innan läste jag själv en del cancerbloggar och kom eftersom fram till att jag borde också blogga. Det är 3 anledningar egentligen till att jag bloggar, eller 4 t.o.m.

1. Det händer så mycket hela tiden med sjukdomen att jag inte kan ha koll på allt hela tiden, här kan jag gå tillbaka och se hur jag mådde tex eller när det var något specifikt som hände. Dagbok helt enkelt.

2. Den här bloggen kommer att finnas kvar för våra barn att läsa när de blir lite äldre och förstår mer. Jag hoppas att de i framtiden får många svar genom att läsa mina ord här.

3. Bloggen håller familj och vänner uppdaterade om hur jag mår och vad som händer etc. Ibland minns jag inte vem jag har berättat vad för och på det här sättet vet jag att alla som är intresserade vet vad som pågår med behandlingar och sånt.

4. Egenterapi. Det är skönt för mig att skriva av mig.

Innan jag visste att min cancer var spridd var jag inte ett dugg intresserad av att blogga själv, då skulle jag bara ta mig igenom behandlingen och bli frisk! Det var så enkelt.
Det fanns ingen annan utgång på den här cancerresan.
Och så blev det i februari 2010 - trodde jag. Vi firade att vi tagit oss igenom allt och nu kunde vi fortsätta att leva livet som en helt "vanlig" familj.

Men det blev inte så länge vi fick vara "vanliga", bara några månader senare började min ryggvärk och i augusti/september fick vi beskedet att cancern var tillbaka, för alltid - obotlig.
Ja, resten går att läsa i mina äldre inlägg under "Cancerresan".

Från och med då så började tanken gro att jag också skulle börja blogga, men det tog ett halvår innan jag kom till skott.
Trodde dock aldrig i min vildaste fantasi att 1 år och 216 inlägg senare skulle nästan 500 pers om dagen gå till min blogg för läsa om mig!
Jag förstår det egentligen inte än, men det är jättekul att ni är så många som vill läsa och stötta mig på den här resan. Det betyder mycket!

Stora kramar från mig till er alla!

5 kommentarer:

  1. Eva Pettersson16 april 2012 08:15

    Stor kram tillbaka, Jenny! <3

    SvaraRadera
  2. Många styrkekramar till dig och din familj från Anna och H&M

    SvaraRadera
  3. Jag är jätteglad att du började blogga! Har också följt en del andra cancer bloggar under åren och det är en viss tröst att läsa att man inte är ensam om sina funderingar! Det kanske låter lite inkorrekt men för mig är det också en tröst att veta att min man och mina barn inte är de enda som blir ensamma alltför tidigt..
    Stora kramar till dig från Sofia

    SvaraRadera
  4. Jag ar nog lite beroende av att lasa din blogg min van. Kanns lugnande pa nagot vis att allt ar relativt ok med tanke pa omstandigheterna. Grattis pa 1ars dagen :) tanker pa dig ofta. Stora kramar, Lina xxx

    SvaraRadera
  5. Stor kram till Dig Jenny!!/Din kusin Marie

    SvaraRadera