Bättre?

Tro't eller ej, men jag tror min hals börjar sakta, sakta bli lite bättre.
Rösten är nästan normal ibland nu när jag pratar.
Fantastiskt!
Jag har ringt ett antal gånger till öron-näsa-hals på Ackis för att se om det finns någon återbudstid, men det har det inte gjort. Jag har ju luskat rätt på att Läkaren jag ska träffa har bara mottagning 2 dagar i veckan och är väldigt populär, så jag visste att det skulle bli svårt.
Men nu känns det inte lika akut längre, så vi får se om jag fortsätter att ringa eller tålmodigt väntar till 1 december.
En av gångerna jag ringde försökte jag i alla fall få reda på vad det är som är felet med halsen, men det kunde inte sköterskan på tråden se. Så det är nog det som ska bli mest spännande när jag väl kommer till läkaren, vad är min diagnos?

Lillasyster med barn har varit här och lekt och sovit över i helgen. Det är alltid kul att träffas och umgås. Det blir egentligen inte så ofta som man vill med allt annat som man ska ha tid för i vardagen. Så det gäller att passa på när man har en "ledig" helg utan alla aktiviteter som gör helgerna väldigt uppbokade. Men nu är höstlovet över och alla aktiviteter drar igång igen för en slutspurt fram till jul.

Just nu tänker jag mycket på att jag har haft mitt återfall i ett helt år.
Den här tiden förra året så hade jag strålats klart mot smärtan i ryggraden och hade en massa problem med biverkningar av det. Kunde inte äta ordentligt för strålningen kom även på matstrupen. Benen i bröstkorgen svällde upp så att det gjorde så ont att det var smärtsamt att andas ett tag.
Det var en hel procedur att få på sig strumporna och skorna pga värken i ryggen inte hade försvunnit än, och jag hade haft den i nästan ett halvår.
Samtidgt som hjärnan gick på helvarv fortfarande efter att ha fått beskedet, för att smälta beskedet, och för att inte vad som kommer att hända med mig.
Det var lite motigt då.
Nu har det redan gått ett år, och det har varit ett bra år.
Mycket bättre än jag någonsin kunde tro när jag fick reda på att "skiten" var tillbaka.
Frågan är, hur många fler sådana här år kommer jag att få?
Om det ändå fanns någon som kunde svara på den frågan så att jag i alla fall vet.

Hela helgen har jag även tagit sats och laddat inför ett jobbigt telefonsamtal som jag måste göra idag, jag vet att det kommer (förhoppningsvis) leda till något positivt, men det är jobbigt att ta första steget.....