Livet

Igår var vi på Farmors begravning.
Vi var bara familjen som var där. Det blev en fin stund och jag tror farmor är lycklig vart än det är hon är just nu.
Prästen sa några ord om henne och om livet.
Meningen som fastnade i mitt huvud var "idag är en gåva - i morgon är en möjlighet".
Tänk så skört livet är.
Nästan alla barnbarnsbarn var med.
Barnen hade många frågor

-Vart är gammelfarmor nu?
-Får vi se gammelfarmor?
-Flyger gammelfarmor omkring bland änglarna nu?

Jag försökte att svara på alla deras frågor, men jag tycket det där om att vart man tar vägen när man dör är svårt, för jag tror inte på att man bara begravs och är borta. Jag tror själen lever vidare på något vis någonstans. Det försöker jag förklara för barnen, men tycker ändå att det är svårt att göra det på ett sätt så att de förstår.

Och idag när vi satt och åt frukost så kom en annan fråga som jag väntat på ganska länge....

-Vart är bebisen innan den kommer in i magen?

Så då var det att försöka berätta det på ett enkelt men sant sätt.
Följdfrågan blev

-Kan barn göra barn med varandra?

Självklart sa jag nej och försökte förklara varför inte det går. Sen tog frågorna slut, men man vet aldrig, helt plöstligt dyker det upp igen och så får man vara beredd på att ge svar. Livet är stort.