Farbror doktorn igen

Det blev inga skador på min kropp av söndagens bidrag till
 "Platt fall tävlingen".
Lite öm på benet, men inte mer än så, tack och lov. Nu är jag mycket försiktigare igen när jag går. Jag tror jag hann bli lite för säker på att snurret var borta och började att gå liiite för självsäkert. Nu är det bara att inse att det är inte helt borta eller så har det kommit tillbaka. Inte bra.

Veckan har gått fort som jag planerade.
Bl.a har Linda, Cecilia, Ann-Sofie och Malin S har varit hit i veckan och fikat/lunchat med mig så ensam har jag inte varit.
Hemsjukvården var här i onsdags (innan torsdagens läkarbesök) och tog blodprover som tyvärr inte var bra, som vanligt. Så nu är planen att de ska komma tidigt, tidigt på måndag morgon, för att hinna ta nya innan nästa behandling som jag har fått tid för samma eftermiddag.

Det positiva som kom av detta läkarbesök i torsdags tycker jag är markören, som har halverats. Det är ju jättebra. Det betyder ju faktiskt att äntligen har "vi" hittat ett cellgift som fungerar igen. De sista två har ju inte funkat, så det känns bättre nu. Sen får vi se hur länge Halaven (som det heter) fungerar.
Länge hoppas jag i alla fall, så jag kan få in lite rutin i mitt liv igen.
Ett sätt vi har bestämt oss att prova nu är att jag ska få det varannan vecka istället för 2 veckor på raken innan jag får 1v ledigt. Det är med förhoppningen om att benmärgen ska få tid på sig mellan varje behandling att återhämta sig. Som det har varit nu så klarar jag ju nästan aldrig av dag 8, det är för tätt med bara 6-7 dagars vila för kroppen varannan gång.

Mindre bra var att han skickade iväg en remiss för en  magnetröntgen av mitt huvud. Skillnaden mellan den röntgen jag brukar göra, CT-röntgen, och gjorde senast för ca 1 månad sedan, är att vid en magnetröntgen så ser man mjukdelarna tydligare.
Anledningen till att han skickade denna remiss är att jag talade om för honom om att jag ramlade i söndags, jag känner mig oftast lite snurrig, har ingen aptit och har huvudvärk igen som kommer och går.
Inte bra i hans värld - måste kollas.
Ska jag vara riktigt ärlig så oroar det mig också lite, det är därför jag har försökt att ignorera det, men det har inte hjälpt! Så då sänkte jag att det är väl lika bra att tala om det för läkaren.

Jag tycker inte om att ta kortison, och är äntligen kortisonfri efter sista strålningen, men nu lovade jag honom att ta en liten dos på 2 st piller per dag i 4-5 dagar för att se om jag mår bättre.
Vi förhandlade lite.....

Idag ska jag ha en lugn dag och en lugn kväll, jag orkar ju ändå inget annat....