måndag, februari 25, 2013

Måndag

Efter sista behandlingen har jag faktiskt inte mått riktigt lika illa som jag gjorde förra gången. Det kan bero på att de bytte medicinen jag får mot illamåendet intravenöst i samband med cellgifterna. Jag kommer inte ihåg vad det heter som jag fick istället, men den medicinen skulle tydligen vara bättre och det har den också varit.
Jag kan ju inte precis påstå att jag har varit på topp, tröttheten efter varje behandling är densamma, men jag har lyckats att äta lite, och det är framsteg!

L's feber var uppe i 40,5 som värst, men vände sedan nedåt och i söndags var hon helt feberfri hela dagen. Nu får vi bara hoppas att inte jag eller någon annan i familjen får den.

I helgen så var det även dags att raka av det lilla hår jag hade kvar. Det insåg jag efter att jag duschat och tvättat håret. Efteråt så låg hälften av mitt hår på golvbrunnen. Inte bra och jag såg ännu galnare ut i håret när det torkat.
Så det var bara att kalla på mina assistenter, de hjälpte villigt till, men jag tror inte de tyckte att det var lika kul som förra gången.




Och det tyckte inte jag heller......

4 kommentarer:

  1. Min dotter då 12 år (2009) fick raka av mig allt hår efter min första FECbehandling. Det var skönt att avdramatisera det hela och det blev mycket fniss!

    SvaraRadera
  2. Skönt att illamåendet är bättre den här gången, illamående är både fysiskt och mentalt påfrestande. Tufft att tappa håret igen, du gör helt rätt att låta barnen ta del av processen. Min man rakade av mitt i november 2007, glömmer det aldrig. Nu äter jag Xeloda och har håret kvar. En stor stor kram får du av mig. Kämpa på Jenny. Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det skönt med Xelodan, att man får behålla håret. Då får man i alla fall se lite, lite friskare ut!
      Kämpa på du också.
      Stor kram tillbaka!

      Radera
  3. "Ja du ser lite galen ut måste jag ärligt säga, det finns en galen i oss alla". Viktigt att man kan utrycka alla sina sidor även dom galna, på ett säkert logiskt och hälsosamt sätt. Oftast när man börjar på att utrycka sina galna, sidor helt öppet, så visar det sig sedan att dom ej va så galna alls, utan leder oftast till någon typ av konstform eller annan positiv förändring.

    Viktigt att få ut allt och framförallt galenskaperna, annars kan de börja på att attackera en inifrån. Vem vet, kanske de leder till en publiserad bok eller något annat konstnärligt. "Det finns en konstnär i oss alla"
    Jag tror också på sport, rätt diet, mycket fysisk sport och att vara ute i dagsljus och solen.

    Utryck allt och kämpa på, joggar du fortfarande?
    /Gisela

    SvaraRadera