torsdag, februari 28, 2013

Mammografi...igen.....

Dagarna rullar på, mår fortfarande lite konstigt även fast det har gått en vecka nu. Jag har varit så inställd på att alla biverkningar bara skulle försvinna efter 7 dagar, men jag kanske minns fel, det kanske var så här förra omgången också.

I tisdags tvingade jag mig ut i alla fall på en lunchdate med Sofie. Jag kände att jag kan inte bara sitta på soffan en dag till, och jag är glad att jag tog mig ut, det blev en jättetrevlig lunch och jag kände mig faktiskt lite bättre i kroppen efteråt. Trött blev jag så klart, men det var det värt.

Igår var det dags för besöket på mammografin.
De började med att klämma fast mig i mammografimaskinen som jag kallar det. Jag var helt inställd på att slippa den biten, eftersom Dr G bara pratade om ultraljud och biopsi. Men röntgensköterskan insisterade på att jag måste ta mammografibilder också, så det var bara att låta henne göra sitt jobb.
Sen blev det ultraljud, kladd, kladd och klart.
Läkaren säger ju inte mycket när hon sitter där och tittar på skärmen, och jag försöker att lista ut vad hon såg.....
Sen var det dags för biopsi. Jag vet att Dr G vill ha en grovnålsbiopsi, men läkaren ville inte göra det för att jag får blodförtunnande. Hon var orolig för att jag skulle börja blöda alldeles för mycket och hade ingen erfarenhet av att göra en grovnålsbiopsi på någon patient som tar Fragmin.
Så det blev "bara" en biopsi med fin nål.
Eller det var heller inte så bara, in med den långa nålen, rakt in i bröstet.
Sen säger hon att hon måste röra lite på nålen, och sitter och vevar med den i säkert 1-2 minuter. Aj, det kändes.

Efteråt försökte jag att fråga lite om vad hon trodde att det kunde vara, men hon lyckades komma med något lurigt standardsvar om att det är svårt att se där och då, så jag får vänta tills mitt nästa läkarbesök då de har resultaten.
Har jag otur, så måste jag tillbaka dit och göra en grovnålsbiopsi också, vi får se om de hör av sig.

6 kommentarer:

  1. hu, vad du måste genomlida olika undersökningar o prov... *kramar om*
    Hur blev den nya frisyren? Totalkort?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp, den nya frisyren helt totalt kort, rakat, stubb, ingenting ;)
      Kram

      Radera
  2. Marie-Louise1 mars 2013 08:41

    Vad tåliga vi BC-systrar måste vara! Vi kastas hela tiden mellan hopp och förtvivlan,nya undersökningar,nya behandlingar,en kropp som stundtals skriker av smärta och obehag,ett psyke som måste tåla massor....vi klistrar på oss ett leende och tar oss i kragen för att våra nära och kära ska må bra fastän vi själva gråter inombords.Allt för att vi vill LEVA! Tänk om vi anat vidden av vad vi måste uthärda initialt när sjukbeskedet kom, hade vi orkat börja cancerresan då? De som är friska skulle bara veta... Önskar dig allt gott och hoppas på bra besked på din biopsi.Läser din blogg varje dag men är dålig på att gå in och ge kommentarer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är vi tåliga, och vi har inget annat val. Det går inte att bara lägga sig ner och tycka synd om sig själv, eller jag kan inte det. Det vore orättvist mot familjen, framförallt barnen, jag vill inte att de ska minnas mig så.
      Det är tur att man inte vet om när cancerresan börjar hur upp och ner och hur lång eller kort den kommer att bli....då skulle jag verkligen ha brutit ihop på en gång.
      Nu är det bara att kämpa på och ta vara på varje dag som vi har här och nu!

      Och tack för dina rader, jag uppskattar verkligen en liten kommentar då och då, det är kul att veta vilka som tar sig tid att läsa min blogg.
      Stor kram

      Radera
  3. Eva Pettersson1 mars 2013 09:08

    Usch och fy! Och så denna hemska väntan på svar. Hoppas att denna speciella helg kan ge dig lite energi och positiva känslor! Många kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det ska verkligen bli skönt att komma iväg i helgen, vi ses om några timmar! Kram

      Radera