måndag, oktober 08, 2012

Måndag igen

Så har ännu en vecka gått.
En vecka med cellgifter. En vecka till, sen är det över för den här omgången.

I fredags var jag ut en liten sväng, på en After Work skulle man kunna säga, men jag hoppade över work-biten och körde bara after-biten. Veronica, Sofie och jag var till Stationen och umgicks lite, det var jättetrevligt. Det är ju inte så ofta jag kommer ut på sånna här spontangrejer.
Det blev absolut ingen sen kväll. Vid halv 9 var jag hemma igen.
Trött, men glad.

I lördags var vi och lyssnade på T som var med och sjöng i en kör av barn från skolan på en välgörenhetskonsert för Världens Barn. Oj, vad de tog i. De var alla jätteduktiga. Det är så härligt att se hur kul de har när de sjunger tillsammans.

Här är en liten snutt. Tyvärr så hade vi inte de bästa platserna, så det var svårt att se alla barn, förutom den lille på raden framför.....




Annars så har helgen varit väldigt solig och fin här hemma. Vi har mest plockat och städat både ute och inne. Gjort "höst" i uterummet och trädgården, röjt undan en massa. Sen avslutades helgen med att Pappa och Olga kom hit igår kväll och åt middag på vägen hem från stugan.
Vi åt lax med pesto - gott!

En tanke har slagit mig nu när det börjar bli (eller är) höst och man hör jul nämnas lite då och då. Att just nu känns det som väldigt troligt att jag får vara med även den här julen. Sedan januari i år när jag fick beskedet att cancern även spridit sig till hjärnan så har jag aldrig varit säker på hur länge jag har kvar (även fast jag hoppas och kämpar för att det är länge).
Då visste jag inte vad 2012 skulle ge mig, men just nu känns det som om att jag hittills har haft ett bra år och får vara med ett tag till.
Nog ska jag klara hela 2012. Sen får 2013 bli nästa delmål!

 
Nu har kallelsen kommit. 25 oktober är det dags att kolla läget i kroppen igen!

5 kommentarer:

  1. Hej Jenny!
    Träffade dig just med dina tjejer och din cykel utanför vårt hus.
    Inte träffats på länge, men som vanligt lätt att prata och skratta med dig.Jag letade efter ditt telefonnummer när jag såg din blogg. Läst, blivit ledsen för din skull och sedan full av beundran för din styrka och vilja.
    Stor kram på dig och familjen.
    Cecilia i Storvreta

    SvaraRadera
  2. Hej igen!
    Nej, ledsen är fel ord. Urförbannand för er skull!!!
    Vill du ta en promenad någon dag?

    /Cecilia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Cecilia,
      Ja, det var kul att ses igen, det var verkligen inte igår. Promenerar gärna någon dag. Hittade du mitt mobilnummer? Jag finns även på Facebook.
      Kram

      Radera
  3. Du är fantastiskt i ditt kämpande är vi alla så lyckliga för detta och som jag tidigare sagt är du alltid med mig trots avståndet. Kramar mamma

    SvaraRadera