måndag, oktober 29, 2012

Sliten

Just nu känner jag mig väldigt sliten.
Jag tror det är en kombination av att jag den sista månaden har varit väldigt trött och varit själv med barnen ganska mycket. Vilket har inneburit många tidiga mornar och kvällar själv med allt som behöver roddas med skola, dans, läggning och diskussioner om allt och ingenting hela tiden.
Mitt tålamod är ju inte precis på topp när jag är så här trött.
Vilket självklart leder till dåligt samvete när det blir tjafs hela tiden.....
Då och då går det bra att dra hela lasset, men nu märker jag att det blivit för mycket för min kropp.

Det har varit lite oturligt att Steve blev inbokad till kursen i Tyskland hela förra veckan, innan det var han i London (vilket jag verkligen ville att han skulle åka), sen har det varit inventeringar i flera helger osv, osv. Men nu hoppas jag verkligen att det lugnar ner sig, eller rättare sagt, jag måste påminna mig själv om att jag inte har all den ork jag tror jag har och använda det svåra ordet - nej!

Plus att jag går och väntar på röntgensvaret som jag får vid mitt läkarbesök på fredag.
Jag har ganska länge känt att jag mår bra och har inte varit så orolig för svaret, men nu så kan jag inte sluta tänka på det. Jag tycker jag har lite småkrämpor här och var i kroppen som jag inte haft förut.
Vet inte om det bara är inbillning eller inte.....

Till och från har jag ett tryck över höger sida av bröstkorgen. (trötthet/stress?)
Jag har en konstig knöl på ryggen som gör ont. (böld?)
Jag har blåsor i munnen som gör lika ont som tandvärk. (biverkning av cellgifterna!)
Jag tycker jag andas tungt. (rör mig för lite?)

När jag tänker positivt så är det ju anledningen inom parantesen som jag tror är orsaken, när jag tänker negativt så är det cancern som har spridit sig.
Om 92 timmar så vet jag.

4 kommentarer:

  1. Nar jag laser dina tankar onskar jag att jag bodde I Sverige sa jag kunde avlasta med lite allt mojligt nar Steve inte ar dar och bara finnas I narheten av dig, till hands liksom. Jag tror pa "parantes anledningarna" och van tar pa fredagens besked. Stor kram till dig min van! Lina xxx

    SvaraRadera
  2. Inte konstigt att du är trött och sliten efter cellgifter och behandlingar! Och tidiga mornar...
    Omställning till vintertid har gjort att det ser ut som om man går upp tidigt iaf.
    Vill du ha lite hjälp att fördriva tiden till på fredag så fikar/ promenerar jag gärna ons el tors. Varför inte bara slappa ihop?! :-)
    kram på dig! Cecilia
    ps: såg Jesus Christ i torsdags, intressant, men helt oväntad variant av musikal- och hög volym!!!

    SvaraRadera
  3. Eva Pettersson30 oktober 2012 09:17

    Usch och fy, vad jobbigt Jenny! Och den här väntan är ju outhärdlig. Jag håller alla tummar jag har för att röntgensvaren ska se bra ut!

    Jag hjälper dig gärna om det är något jag kan göra, till exempel åka och handla eller liknande... Det är bara att höra av dig! Och jag menar det verkligen.

    Stooor kram! <3

    SvaraRadera
  4. Tack snälla ni för era fina och peppande kommentarer! Kram

    SvaraRadera