måndag, oktober 01, 2012

Helgen

Nu har vi sagt hej då till Nina.
I fredags var hennes begravning. Det var en borgerlig begravning utomhus, i Berthåga Trädkyrka. Cermonin var fin och hölls av en nära vän till Nina. Och allt var utformat efter Ninas önskemål.
Sov gott, Nina!
 


I lördags var det sen dags för vår "Ljusmanifestation" på Stora Torget.
 
 
 
Vädret var inte det bästa kan jag lova, det regnade större delen av dagen, men det var ändå mycket folk ute som stannade och pratade om bröstcancer. Vi som har varit/är drabbade informerade om sjukdomen och informerade om vad den lokala bröstcancerföreningen jobbar med.
Vi sålde lotter, rosa bandetprodukter och rosor bland annat. Allt för att stödja i kampen mot bröstcancer. Jag vet inte än hur mycket pengar vi fick in, men det blev ganska många tusen i alla fall. Grattis till alla er som vann fina priser från våra givmilda sponsorer och tack alla som bidrog!
 
Det var en jätterolig eftermiddag och jag är glad att jag hittade ork att vara där i några timmar på eftermiddagen. Senare vid 19.00 när det hade blivit mörkt ute, så tände tjejerna marschaller i form av ett rosa band.
Här är tre foton från dagen, lånade av vår egen  mästerfotograf Veronica Waller.
 
 


 
 
I söndags hade jag en heldag själv med barnen igen. Steve var tvungen att jobba.
På morgonen frågade jag vad de ville göra, men det visste de inte själva. T ringde i alla fall en kompis som kom och lekte. L fick inte tag i någon kompis så hon bestämde sig för att baka istället.
 
 
 
Idag fick jag en överraskning när jag vaknade vid 09.00.
L satt på soffan och tittade på TV! Hon har lyckats att övertala Steve på morgonen att hon hade ont i huvudet och inte mådde bra....... han fick beslutsångest och valde att tro på henne.
Men när jag vaknade var hon hur pigg som helst och sa att huvudvärken var borta. Luring.
 
Under dagen har jag försökt att fiska lite och frågat lite om skolan och om det är någonting som har hänt där, men inte fått något konkret svar. Jag tror att det kan ha med mig och min cancer att göra, hon har varit väldigt mammig på sistone och vill kramas mycket på kvällarna. Jag känner sådan skuld för hela situationen. Jag vet att det inte är mitt fel att jag fått cancer, men det ändrar inte fakta, det är jobbigt att veta att jag inte alltid kommer att finnas här för dem!

Ser hon sjuk ut??
 

 
 
 
 

2 kommentarer:

  1. Puss på dig Jenny :-)

    SvaraRadera
  2. Jätte kram till dig Jenny!

    Kicki Thornberg

    SvaraRadera