torsdag, juni 28, 2012

Blodprov

Började dagen idag med att åka till vårdcentralen för blodprov. I morgon är det dags att starta en ny omgång piller igen och då måste jag kolla innnan att mina blodvärden är ok.
Tvingade mig upp ur sängen vid 09.00 för att hinna dit, och nu märks det att det är sommar för det var bara en person som var före mig i kön.
Helt ok start på dagen för mig.

Nu är det 2 veckor med piller och sen får jag 4 veckor utan! Sommarlov!

Barnen stormtrivs på 4H-gården. Det har inte regnat något mer sen i måndags. Det är lite svårt att få ur dem vad de gör hela dagarna, men de har kul i alla fall försäkrar de mig och de tycker det är roligt att vara med djuren.
Appropå djur - när L gjorde ren buren åt våra marsvin här hemma härom kvällen så radade hon upp dem för fotografering, och de poserade så snällt....



Jag har haft ett par lunchdater i veckan. I tisdags träffade jag Sofie, och det var lika trevligt som vanligt. Och i går åt jag lunch med mina systrar. Det har vi aldrig lyckats med förut, men nu har storasyster börjat att jobba i stan så nu är det möjligt. Vi "firade" att hon fått nytt jobb. Grattis!

Annars så är det lugnt här hemma.
Tycker fortfarande att jag borde aktivera mig mer när jag är hemma, men det händer liksom inte.
Tankarna far fortfarande runt i huvudet. Nu har det gått nästan 6 månader sedan jag fick reda på spridningen till huvudet, hur länge till kommer jag att få vara med? När kommer det att vända? Förhoppningsvis dröjder det länge, länge, men tanken finns där i bakskallen hela tiden.
Kommer jag att få vara med och fira jul i år? Är det här min sista sommar?
Det är det som är det läskiga med den här sjukdomen, det kan vända så snabbt. När man minst anar det så kan det bli mycket värre. Hur förberedr man sig för det när man inte vet NÄR det kommer att hända. Det är nästan omöjligt.
Det är då jag måste påminna mig själv att leva för dagen.
Ta en dag i taget och hoppas att det blir många dagar till.

1 kommentar:

  1. Jaa Jenny.... Jag förstår att det är jätte jobbigt med ovissheten. Samtidigt förstår jag att jag egentligen inte förstår..... att leva med det dygnet runt, alla dagar, veckor, månader och år. Men vi ska leva på hoppet att nya upptäckter, mediciner och metoder kommer! Sen tror jag att livet på "andra sidan" faktiskt finns och att när vi är där även kan välja att titta till de andra som är kvar här nere på jorden... Kanske flum för många men jag är övertygad! Min pappa och jag hade en överenskommelse för många år sedan: Att den av oss som dog först skulle på något sätt visa sig för den andra, om det nu var så att det gick. Min Pappa gick bort förra sommaren och vi spred hans aska i havet efter hans önskan. Min syrra knäppte ett kort ner i vattnet, när hon tittade på korten på datorn några dagar senare är det en ängel i vattnet! Vi var helt fashinerade, men alla såg verkligen! Efter ett tag kom jag på att Pappa verkligen visade sig! Vill du se kan du kolla in hennes blogg: jeanettesochdinosblogg.blogg.se ha nu en underbar sommar! kram Lotta G

    SvaraRadera