fredag, oktober 28, 2011

Sår

Idag sitter jag här med sår på näsan!
Ibland glömmer jag bort hur mycket cellgifterna påverkar min kropp.
Som att huden blir väldigt sliten och känslig.
För det första så gör det så att man ser 20 år äldre ut. Huden tappar helt lystern och "dör". Rynkorna har blivit fler och tydligare. Huden läker inte lika snabbt som förr om man får ett litet sår eller liknande.

Och i förrgår fick jag för mig att jag skulle klämma lite pormaskar, tyckte att de var för många och för synliga på näsan. Och vad händer? Jo, jag klämmer mitt på näsan, lite försiktigt tycker jag, men det börjar blöda och helt plötsligt har jag ett stort blödande sår mitt på näsan. Och det läker inte!

Är det inte typiskt. När jag äntligen är bjuden på fest. På lördag.
Tror ni det läker tills dess?
Självklart inte.
Tur att jag nyligen har varit på "Look Good Feel Better" kursen.
För er som inte vet så är det en kurs som anordnas på sjukhus för cancersjuka kvinnor. Under två timmar så lär sminköser, som ställer upp frivilligt, ut hur man sminkar sig i stort, men också tex tips för hur man målar snygga ögonbryn om man inte har några. Och så är det en stunds sjalknytning också, då de visar olika sätt man kan knyta sjal på för att man ska se fin ut.

I alla fall, då får man även en hel neccesär full med rengörings- och sminkprodukter att ta med sig hem. Och där ingick även en concealer!
Den behöver jag nu.

Egentligen känns det dock som om sår på näsan är ett ganska litet problem i det stora hela, och att  jag lever och mår bra just nu är det viktigaste. Så nu glömmer vi det här och fokuserar på att ha kul på festen istället, ok?!

Idag har jag sällskap här hemma.
Ett barn med löss i håret och ett barn eventuellt med löss i håret.
Eller förhoppningsvis är lössen borta nu, för igår kväll så tog det mig flera timmar att kamma, ha i medel, vänta, schamponera, kamma, tvätta sängkläder osv, osv. Våra barn har inte kort hår, båda har långt och mycket hår.
Så det tog sin tid.

Vi har haft tur ändå, det här är första gången vi har råkat ut för de hemska lössen. Men igår var det dags. L's fröken hade radat upp barnen och kollat igenom deras hår, och vi var inte de enda föräldrarna som blev uppringda och ombedda att hämta upp barnet omedelbums om vi säger så!

2 kommentarer:

  1. Ha, ha, ja, jag skrattar! Minns när min yngsta dotter fick dessa huvudlöss i 8-årsåldern. Mina två större hade klarat sig utan men OJ VAD dessa löss satt fast! Först efter tredje behandlingen försvann dom...det var en terror. Minns att jag satt där med en pincett på vårt lantställe, i trädgården, ville ju inte sitta inne. Tjockt, långt hår...det tog nog fyra, fem timmar. Systemetiskt gick jag igenom varenda(?) hårstrå, svor och ryckte. Vi var ovänner hela familjen..idag skrattar jag. Tror inte att dom är lika resistenta nu som för tio år sedan...eller rättare sagt...det finns fler medel att laborera med. Jag tycker att du är en helt otrolig människa Jenny, jag har sagt det tidigare men du är så positiv, hoppas att du får en fin helg med Steve och tjejerna. Allt gott önskar jag dig. Kram från Eva

    SvaraRadera
  2. Tack Eva. Hoppas att du har haft en trevlig helg själv också! Jag tror behandlingen har fungerat. Har inte sett något misstänkt i håret efteråt, skönt, det är ju synd att man ska behöva bli osams pga löss!! ;) Kram

    SvaraRadera