lördag, oktober 26, 2013

Mera väntan

Veckan har bara gått igen. Det är nog för att jag sover mest.
Försöker att inte sova för länge på morgonen, försöker att inte gå och lägga mig för sent, försöker att inte ha mer än en sak att göra om dagen eller ett besök om dagen för då blir jag helt slutkörd.
Mycket försöker blir det....

I  tisdags vid lunch kom Åsa med sallad och höll mig sällskap och vi prata och prata som vanligt. Det är skönt att kunna prata kronisk cancer med någon annan i liknande situation då och då, tack för idag!

På kvällen var Cecilia och jag på bio.
Vi är bäst! heter den och var helt ok. Själva har vi ju varit tonåringar på 80-talet så det var mycket igenkänning.
Jag fick skjuts från dörr till dörr, vi gick på 18.45-föreställningen och jag hade även hennes arm att hålla i, så det gick faktiskt bra! Det var kul att komma ut också...... Hemma i god tid men ändå slutkörd. Detta måste vi göra om!

I fredags så var jag och S för att träffa Dr G igen. Det var skönt att få skjuts dit och att ha någons arm eller en assistent (?) med mig hela tiden. Jag höll först på att försova mig hemma, som tur var insåg S att jag nog hade sovit lite för länge och väckte mig.  Så vi hann i tid, fast jag gillar att ha tid på mig på morgonen.

Det han sa denna gång var att det är egentligen för tidigt för att se/säga om Halavenet fungerar eller inte. Det jag fick reda på var att Halavenet förlänger livet endast med 3 månader i snitt än utan behandling, det kan bli kortare. Det kan bli längre. Det vet vi inte. Men är det värt det? Hur mår jag under dessa 3 månader? '
Vi pratade ganska mycket kring det och bestämde i alla fall att jag ska få en omgång (2 behandlingar) till, sedan 2 röntgen - CT och MR, sedan ett läkarbesök med röntgensvar och om vi fortsätter behandlingen eller avslutar den.

Min kropp börjar ju verkligen ta slut av all den här cyton jag har fått under dessa år. Är det cancern som börjar att visa sin verkliga sida nu?

7 kommentarer:

  1. Hej kära vän!
    Lyckades hitta på din fantastiska blogg o jag skrattar gråter o små ler om vartannat. Att du är en fantastisk tjej o kämpe vet jag ju men att du kan sprida så mycket ljus och glädje när du får kämpa så, är avundsvärt. Du är min idol ♥ ska bli så mysigt att ses på torsdag. Stor KRAM till dig!

    SvaraRadera
  2. Varm kram Jenny❤️(kusin Susanne)

    SvaraRadera
  3. Hej Jenny!

    Jag följer dig genom sociala medier och tänker ofta på dig även om det var länge sedan vi träffades. Livet verkar ofta kämpigt för dig nu(är en underdrift kan tänkas)men jag ler alltid när jag läser dina inlägg. Den kärlek du visar din familj, dina vänner och människor i allmänhet lyser igenom, till och med i text. Gör någonting som får dig att le idag. Kram!

    SvaraRadera
  4. Hej, älskade, fina Jenny. Jag följer dig genom att läsa din blogg. Jag vill att du ska veta att jag tänker på dig varje dag .Många varma kramar från MarAnne, Kajsas mamma.

    SvaraRadera
  5. Tack för allt du skriver och att du låter oss ta del av din resa. Vilket mod du har!
    Kram
    Caroline

    SvaraRadera