lördag, maj 18, 2013

Lördag

Nu har jag sovit tre nätter på sjukhuset.
Det går bra, allt rullar på. I onsdags fick jag göra min nya mask för strålningen. Det gick bra den här gången också, jag tycker der är ganska skönt att få de varma "lapparna" i ansiktet, och är inte rädd för att bli fastspänd eller något sådant. Personalen där nere på strålningen är jättetrevliga, jag har ju varit där ett antal gånger nu så ganska många känner jag igen.
Själva strålningen mot den skyldige metastasen började i torsdags och det blir totalt 8 ggr fick jag reda på. Måndag har de planeringsdag så jag blir här hela nästa vecka också och mån, tis veckan efter...
Det sköna med att bo här är att det tar bara några minuter ner dit. Jag får alltid skjuts i en rullstol av någon ur personalen och är lika snabbt tillbaka häruppe efteråt. 
Men det skulle inte funka att bo hemma just nu iallafall, bara att vara själv hela dagarna skulle vara en utmaning med min snurrighet, tänk om nåt skulle hända?! Så det är lika bra att jag är här när möjligheten finns. 

Jag fick massor av besök under hela torsdagen/fredagen, jättekul. Jag försöker att styra besöken så att det inte blir för jobbigt eller för mycket för mitt snurriga huvud, men det är ju så kul med besök!
Jag kommer nog på snitsen om några dagar...... Tänk vad tråkigt det skulle vara utan någon som hälsade på! 

I torsdags försökte även 2 läkare att sticka mig i ryggen. Inte skönt. 
Det de vill försöka att göra nu är en biopsi i ryggmärgen. 
För hittar de cancerceller i ryggmärgsvätskan så är sannolikheten stor att det finns cancer i vätskan i huvudet också, och det är inte bra! Men de misslyckades med provet, hur de än stack så gick det bara inte och gav till slut upp. De talade om för mig att jag kunde inte göra mer än jag gjorde utan det är min kropp som är anatomisk "felbyggd". De skulle be en duktig narkosläkare komma hit istället i fredags sa de och tackade för sig. 

I fredags förmiddag kom min käre make S förbi. 
Skönt att få träffa honom igen, plus att det var hans födelsedag så jag ville pussa lite extra på honom.
Vi var precis på väg ner till Dr G, när Dr G stod utanför dörren! Så vi gick alla tillbaka in i mitt rum och satte oss ner. 
Han frågade hur jag mår och lite sånt innan han berättade att de har förhoppningen att strålningen kommer att fungera, men det är inte säkert. Detta kan vara vägen mot slutet.
Min kropp blir ju mer och mer sliten av alla behandlingar och mediciner, och det känner jag ju jag. 
Jag har inte alls samma ork i kroppen som jag ändå har haft förvånansvärt gott av fram till för ca 1 år sedan. Att bara behöva bli skjutsad runt i rullstol har ju varit så långt borta förr och nu gäller det mig helt plötsligt! 

Men att strålningen ska fungera är självklart mål ett, för både läkaren och mig!
Det han vill göra nu dock är att skriva in mig hos hemsjukvården, och det känns tryggt tycker jag. Som det är nu kan jag ju inte ens ta mig till vc för mina blodprover, då kommer de hem till mig istället. De ger mycket mera stöd, hjälpmedel, sjukgymnaster, etc så det skulle verkligen kännas tryggt nu när jag börjar att känna mig mera svag. Han skulle i alla fall skicka en remiss så får vi se hur det går. 

Jag kommer inte riktigt ihåg mer vad vi pratade om, men just nu blir jag här för att strålas klart, sen fortsätter jag med mina cellgiftspiller, som jag måste pausa med just nu, och så får vi se hur det går. 
En dag i taget.

I eftermiddag ska jag få komma hem på 24 timmars permission. 
Skönt med lite miljöombyte och att få träffa mina små älsklingar igen. 
Ikväll blir det lite lördagsmys med melodifestival innan jag får gå och lägga mig i min egen säng, det saknar jag redan! Uterummet saknar jag också, det är såååå skönt att bara sitta där och njuta av solen och livet. Plus att jag har lite praktiska saker jag vill fixa, detta har påmint mig ännu en gång om hur snabbt livet kan vända, det gäller att "fixa" nu medans jag har tid och lite ork kvar! 

På söndag em/kväll så skjutsar S tillbaka mig hit för en ny vecka med nya tag. Det som är inbokat är daglig strålning, hjärtundersökning, yoga (?) plus vila, vila och lite till vila.

Sen vill jag än en gång tacka för alla fina besök, presenter, kommentarer, meddelanden, samtal etc. Jag kanske inte hinner att svara på en gång, men ni ska i alla fall veta att allt kommer fram till mig här och värmer massor i dessa skittider!

Samtidigt så tänker jag vara så fräck (?) och undanbe mig "tips" på hur jag kan äta mig frisk eller hur jag ska röra på mig för att bli frisk. Jag kommer aldrig att bli frisk, det är för sent!!! 
Just nu känns det nästan som ett hån att få sånna "råd". 
Rådet jag önskar att jag fått innan min sjukdom är bara att: 
Ni som är friska just nu, ta vara på livet! Alla njuter och mår bra av olika saker!

11 kommentarer:

  1. Hej,
    Är inte en "kommenterare" men har följt din blogg länge. Kämpa på och njut av familjen under din permis.
    Kram, Laila

    SvaraRadera
  2. Håller tummarna stenhårt för att strålningen har bästa effekt, något annat finns inte!
    Härligt med besök i lagom dos.

    Kram från Anna

    SvaraRadera
  3. Hej jag hamnade på din blog via en annan och följer dig och din kamp. Jag har själv levt mkt nära spridd brca, därför började jag läsa bloggar. Så starkt av dig att orka skriva och berätta, så välformulerat.. Ät och drick det du ev är sugen på, allt är bättre än inget! Kram från en okänd Camilla

    SvaraRadera
  4. Har följt din blogg ett tag - du är så fantastisk! Omtanke om alla och själv är du sjuk. Vet inte hur det kommer att gå - har inga "råd", men hoppas att du kommer att få en fin tid med dina nära och kära och hoppas naturligtvis på ett underverk!!!
    Kram
    Siv (som inte kommenterat tidigare)

    SvaraRadera
  5. Håller alla tummar och tår att strålningen ska bita på det där skitcancermonstret.
    Styrkekramar
    //Ninni

    SvaraRadera
  6. Hejja dig! Oavsett om det är försent eller ej så är det inte troligt att maten är vår frälsare. Jag förstår att det känns som ett hån. Nog om det; Jag håller tummarna för dig o hoppas på att metastasena åker på däng iom strälningen! Doktor G samt avd 78 är bekant för mig pga min mamma. Kick asss! Kram från Jenny

    SvaraRadera
  7. Massor av styrkekramar till dig. Beundrar din enorma styrka!

    SvaraRadera
  8. Håller alla tummar och tår för att behandlingen ska bita och att du och familjen kan få en fin sommar./Jane

    SvaraRadera
  9. Hej Jenny, jag följer din blogg troget och tycker att du kämpar bra. Tänker på dej mycket och ofta.
    Många stora kramar Solbritt

    SvaraRadera
  10. Jag vill absolut inte håna någon, och inte heller säger jag att 1 BROCCOLI stoppar eller hämmar cancer och dess spridningar.
    Vad jag försöker säga är att MATEN VI STOPPAR I OSS har en enorm inverkan på våra kroppar ibland positivt och ibland negativt beroende på våra individa uppbyggnader. 1 Broccoli kommer ej att hjälpa men reagerar kroppen positivt på Broccoli så får man väl lägga in det i sin kost varje vecka/dag.

    ATT SKAPA EN KOSTCIRKEL ELLER LISTA PÅ DEN MAT VÅRAN EGEN KROPP REAGERAR POSITIVT PÅ KAN VARA BRA ATT SÄTTA PÅ KYLEN.

    Jag får väl sluta att ge råd nu till andra, för det har jag blivit tillsagd många gånger förr. Men det är mycket svårt för mig.

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Näringslära
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Kostcirkeln


    Jag vill bara allt väl, men som sagt mina råd är ej alltid rätt dom heller.
    Nej, nu skall jag sätta mig in i drogernas värld mera och dess enorma profits.

    Kramar,
    Gisela

    SvaraRadera
  11. Det kanske är fel forum för sådana råd, en svårt sjuk tjej som kämpar stenhårt för att orka ens det mest basala..

    SvaraRadera