Hemma i natt

Livet som inlagd patient är tråkigt.
Jag vet knappt vilken dag det är, eller inte vet inte, jag håller inte ens reda på det. Men vad jag vet och minns är att helgen hemma i värmen och uterummet var hur skön som helst! God mat fick jag också, det hade jag förbeställt av min man......

Från detta;

till detta;

Stekt tonfisk, kokt potatis, sparris och basilikasås till middag.....mmmm vad gott det var, all made by my dear husband.

Till lunch hade jag beställt smörgåstårta......den var köpt, men jättegod och smakade precis som jag ville!

Fördelen med att vara hemma. Tack till min man och tack för kortisoneffekten= aptit!

I söndags eftermiddag skjutsade Staffan in Steve och mig till stan.
De började med att släppa av mig på Ackis och sen S vid puben så att han kunde koppla av lite och titta på "viktig" Engelsk fotboll. Sedan åkte Staffan tillbaka hem till oss där Sofie, Elin och våra barn underhöll varandra, och hade en trevlig kväll tillsammans. Stort tack till er!

Väl på Ackis hade jag fått en ny "roomie", och hon har blivit kvar tills onsdag. Det har varit ok, förutom att hon vill ha ljust på natten och jag vill ha mörkt när jag sover.......

Måndag var det planeringsdag på strålningen, så något sådant blev det inte den dagen. Men jag fick mycket besök och njöt av solen på balkongen vid dagrummet istället.
I tisdags fortsatte jag med strålningen, besök osv så har ännu en dag gått.

Igår blev jag väckt av nattpasset kl.06.45!
Jag hade förvarnat dem att jag är svår att sätta nål på, så de skulle göra det här på avdelningen innan jag åkte ner för min hjärtundersökning som var inbokad redan kl. 08.00 på morgonen. Men hon stack mig lite mjukt, misslyckades, la dit en värmekudde och gick hem! Hon sa inte ens Hej då, då fattade inte det först.
Efter en halvtimme började jag att fundera på det och insåg att jag gärna ville hinna slänga i mig lite frukost innan och ringde på en sköterska.
Hon stack igen i handen och lyckades! Jag blir lika glad varje gång någon lyckas, så då kunde vi åka ner dit vi skulle till 8 som planerat. Själva undersökningen tog en timme ungefär och gick bra.
Hjärtat sköter sig i alla fall som det ska!

Efter det var det strålning, sen kom Åsa till avdelningen som vi planerat med en arm för mig att hålla i, och tog med mig till "samtalet" på yogan. Eller samtal var det inte riktigt idag, det var Carolina som var där och pratade och visade smink. Hon sminkade en av tjejerna jättefint och gav tips och idéer om krämer, sminkning när man har tappat hår och fransar och så. Hon är jätteduktig! Det var kul att se alla tjejer igen och prata, synd att en timme går så fort bara....
Efteråt följde Veronica med mig upp på rummet och höll mig sällskap en stund, alltid lika trevligt!

Vid 16 så packade jag min lilla ryggsäck.
Efter 2 nätters dålig sömn och tidiga morgonar så hade jag bestämt mig för att åka hem och sova. Det gick doktorerna med på så min käre make fick hämta upp mig på vägen hem från jobbet.
Barnen blev jätteglada när jag var hemma och L sprang till sitt rum och gjorde världens finaste kort åt mig. Foto kommer i nästa inlägg.
Barnen verkar att ta det hela med ro att jag inte bor hemma just nu, visst tycker de att det är tråkigt att jag inte är här, men de blir inte oroliga eller ledsna. De frågar och jag svarar så gott jag kan och har svaren. Vi har alltid varit öppna och ärliga med dem, inte döljt något, och vid sådana här tillfällen märker man verkligen vilken skillnad det gör.
De har varit med på strålningen förr, så när jag berättar vad jag gör på sjukhuset så förstår de, jag har även berättat att det snurrar så mycket i mitt huvud att jag inte kan åka dit med bil varje dag, utan måste sova kvar. Det accepterar de också. Skönt för oss att inte behöva oroa oss för den biten.

I dag kommer min kompis Sara i alla fall vi 12 och skjutsar tillbaka mig till Ackis, så jag har sluppit att boka taxi/sjukresor. Jätteuppskattat, för jag har ingen lust att åka runt halva stan på vägen dit!

Men slutat att snurra har det inte.
Jag har fått reda på det kommer att dröja innan det slutar snurra, OM det någonsin slutar att snurra - drygt!