torsdag, maj 30, 2013

Brev

Min kropp har fastnat i sjukhustiderna.
Har jag otur vaknar jag vid 06.00 och sen kan jag inte somna om!
Så jag ligger och prövar ett tag att somna om. Det går oftast inte så jag går upp vid 08.00 för att äta frukost. Då känner jag alltid hur trött jag är och går tillbaka efteråt för att sova 1 timme till. Sen är jag ok fram till lunch i alla fall. På eftermiddagen måste jag sen gå och sova ett par timmar till för att huvudtaget fungera någorlunda normalt. Sen går jag och lägger mig för natten vid 22.00/23.00. Spännande liv va?!

Just nu har jag förflyttat mig till soffan.
Igår kom Lina äntligen  hem till Uppsala, idag ska jag umgås med henne och jag vill inte vara trött! Visst, om någon förstår så är det hon. Lina har absolut inga krav på mig och är väääälidgt flexibel, men vi ses för sällan för att slösa bort tiden genom att vara trött!

Nu har jag skrivit första meningen i mitt brev till mina barn.
Jag bestämde redan när jag fick mitt första återfall 2010 att jag skulle skriva nåt, men det har inte kännts rätt. Så har tiden gått och jag har försökt att leva på och inte haft en tanke på att inte "hinna" skriva något till dem.
Jag har haft fullt upp med att vara här för dem istället.
Men nu känns det annorlunda, när det kom tillbaka i huvudet för andra gången. Kroppen känns som en gammal tants. Orken börjar att sina. Nu kom orden, jag har börjat brevet.....

Tro inte att jag gett upp nu eller är på väg att ge upp, jag har planer på att vara kvar ett tag till, men bara tanken på att lämna mina barn utan skrivna ord när jag vetat om sjukdomen så länge skulle göra mig själv mer än besviken!

7 kommentarer:

  1. Kram till dig, du fina människa1

    SvaraRadera
  2. Det är vad jag också tänkt ge mina barn........... Ett brev........som finns kvar.......Men jag har inte börjat mitt än.......... Kram till dig

    SvaraRadera
  3. Har många gånger önskat andra "öppettider" på sjukhuset, på strålningen till exempel. Och jag har tänkt som du om brev till barnen. Var så ambitiös att jag tänkte mej en födelsedagshälsning varje år till 18 årsdagen. Men, jag vet inte. Vi får se. Kram till dig/Tina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Tina, jag hade också ambitionen varje födelsedag fram till 18 år, men jag tror att jag insett att det blir svårt. Men ett brev nu och ett när de fyller 18 kanske är lättare att uppfylla....jag får se vad jag orkar och inte minst vad jag har att säga!
      Kram tillbaka!

      Radera
    2. Låter som en bra idé! Ska fundera på det!/Tina

      Radera
  4. Massor av kramar till dig och din fina familj<3

    SvaraRadera
  5. Du är så klok, fina Jenny. Kram Ann-Sofie

    SvaraRadera