Mycket nu

Veckan rullar på.
Den här veckan har jag bokat in nåt varje dag så att tiden ska gå snabbare tills det är torsdag och röntgendags. Sen så vill jag ha och göra också fram till nästa fredag.
Och det har jag lyckats bra med.

Lina kommer hem en sväng från England i morgon. Den galningen (sagt med kärlek) ska springa Stockholm Marathon, heja, heja!! Vet inte om jag kommer att orka åka till Stockholm för att heja på henne, annars gör jag det hemifrån! ;)

Jag har faktiskt sprungit ett Marathon själv.
I London 2002. Då sprang jag tillsammans med Lina, tränade som en galning i månader innan, och det gick bra och var kul. Det var verkligen en utmaning. Men sen fortsatte jag inte att springa på den nivån. Jag hittade ingen motivation efter marathonet.... sen blev jag gravid följande år......ingen ursäkt egentligen. Men Lina har varit duktig och fortsatt, har tappat räkningen på hur många marathon hon har sprungit!!

Steves vänner kommer också från England och hälsar på i veckan, när de åker så kommer Steves bror i en vecka och mitt i alltihopa är det ju en röd dag med familjen hemma.
Sen så är det ju yoga och blodprov som vanligt. Det tar också tid.
Så nog har jag sällskap alltid.
Hepp så kommer det vara fredag och jag får svaret. Enkelt va?

Igår var jag tillbaka på yogan, jag har ju haft en långt uppehåll nu med mina resor etc. Men det var skönt att sträcka på den här arma kroppen igen.
Det behövdes!
På kvällningen träffade jag Linda och Malin på den lokala restaurangen och åt en flottig (!) pizza. Den var faktiskt god även fast jag inte har så mycket aptit och inte orkade äta hela. Det bästa var dock sällskapet och att komma ut en sväng!

Idag har jag varit in till stan och ätit lunch med Anna.
Vi har inte träffats på evigheter nu, så vi hade mycket att ta igen. Tyvärr så ska hon flytta till Belgien i augusti. Det är trist för mig, men kul för henne och familjen. Visst ska jag försöka att komma dit och hälsa på och träffas så, men vi kommer ju inte att kunna ses lika ofta som vi gör nu.
Vi får passa på att umgås så mycket det går innan dess! Eller hur?

När jag kom hem så låg det ett brev från BRO i posten.
Jag har ju ansökt om att få komma till Diösgården i år igen i september, samma sak som jag var på förra året.
En helg för unga kvinnor med spridd bröstcancer.
Och jag får komma i år igen. Jättekul.
Det ser jag fram emot för den helgen var verkligen kul och givande.
Nu är det bara hälsan som kan sätta stopp för att jag inte ska kunna åka, mycket kan hända med min kropp innan dess. Men jag hoppas på det bästa!