söndag, september 29, 2013

Tack!

Måste få säga att stort tack än en gång för alla fina kommentarer, mail, sms etc. Det betyder massor och det värmer att ni är så många som tänker på mig och "talar" om det för mig!!

Helgen har kommit och gått.
Ingenting har hänt.....tror jag i alla fall.....jag kommer inte ihåg........

I torsdags tog Sofie mig till Fullerö Handel.
Vi tittade lite och åt en jättegod liten Toast Skagen till lunch. Det räckte, aptiten har inte kommit tillbaka till mig även fast jag trycker i mig en himla massa kortison.
Efter lunchen tittade vi lite till i butiken och sen var jag helt slut.
Då var jag tvungen att säga/be Sofie att köra mig hem igen. Jag var trött!

I fredags hade jag det lugnt, ingenting på schemat.
Det var bra, dagen bara gick. Och jag vilade.

I lördags kom de från sjukvårdsteamet och bytte morfinplåster igen, 72 timmar går sååå fort. Sen gäller det bara att komma ihåg antibiotikan, kortisonet och sprutorna, och det är inte så bara.
Lillasyster L och de två små änglarna kom förbi på en fika på eftermiddagen. Alla barnen lekte och vi pratade. Precis efter att de åkt och jag lagt mig ner för att vila så kom mamma och Dick helt spontant. Vi satt och pratade massor om liv och död, ganska skönt faktiskt. Jag är ju inte direkt rädd för att prata om döden utan har vant mig under åren med att vara ganska öppen om det, och att det kanske närmar sig nu när jag fått metastaser i huvudet för tredje gången.

I dag kom kompis Lina hit och hälsade på. Hon är hemma i Sverige en sväng över helgen, sprang Lidingöloppet igår och är mör i benen idag. Det kändes nästan som att titta på mig själv när jag såg henne att gå.

Imorgon är barnen lediga.
Skolan har en planeringsdag så S får ta en halvdag.
Sjukvården kommer igen, för ett blodprov denna gång inför tisdagens behandling och nu vågar jag faktiskt att tro på att det blir bra prover och att behandlingen blir av.

7 kommentarer:

  1. Tycker du är så stark. Hoppas på att proverna visar bra värden och att du får din behandling.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi tyckte också att det var skönt att få prata! Det känns så bra att du har varit så öppen och att vi hela tiden har kunnat prata om din cancer.
      Puss & kram mamma

      Radera
  2. Tänker på dig Jenny och din familj.

    SvaraRadera
  3. Du är helt grym Jenny! Du kommer att bli 100 år. Jag lovar! Kram Eva i Göteborg.

    SvaraRadera
  4. Läser din blogg och tittar in varje dag för att se om du skrivit något. Oftast lämnar jag ingen kommentar, för jag vet inte vilka ord som finns att skriva... Kram MB

    SvaraRadera
  5. Tack till dig Jenny som låter oss kända och okända bloggläsare ta del av i ditt liv i både medochmotgångar. Tycker att du är en sann kämpe. Kram <3

    SvaraRadera
  6. Vilken styrka du har ❤

    SvaraRadera