lördag, juli 23, 2011

Husvagnssemester

Nu är jag och barnen tillbaka hemma igen. Vi har haft en härlig vecka i husvagn tillsammans med lillasyster och hennes barn. Väldigt lugn och stressfri. Precis som det ska vara på semestern.
Den enda nackdelen med att bo i husvagn är att sömnen inte blir den bästa. Sängen är inte lika skön som den hemma, är det inte alltid så? Och mycket nya ljud som man hör speciellt bra på nätterna. Tur att jag kom ihåg öronpropparna i alla fall. Jag reser ingenstans utan öronproppar.

Vädret har varit ok, vi fick två härliga heldagar på stranden.
I torsdags regnade det och då begav vi oss till Gävles Järnvägsmuseum. Vi var även där förra sommaren och alla barnen ville tillbaka och de hade lika kul i år.



I fredags var inte vädret heller så bra. Då passade vi på att spela minigolf, eller eftersom vi var ensamma på golfbanan och det är gratis att spela för banan är i ganska dåligt skick så blev det "fri lek" på golfbanan för barnen. Det gick bra och alla barn blev nöjda och glada.
På vägen hem stannade vi och åt en sen lunch på Dragon Gates restaurang. Vi har åkt förbi stället många gånger men aldrig stannat. Men om jag ska vara riktigt ärlig så var det inte så mycket mer att se när man stannar till. Maten var dock god och vi blev mätta och belåtna.

Överlag så kan jag nog säga att jag mår ganska bra just nu. Det kan ju ha att göra med min paus från cellgifterna. Visst är jag trött, det är jag alltid, men inte hysteriskt trött. Samma sak med kroppen, den känns ok just nu. Ryggen har jag inte känt av så jättemycket. Ingen dundersmärta. Bara generell stelhet. Det känns ungefär som träningsvärk i hela kroppen. Att det är sommar och semester hjälper nog också till, det finns inte lika många måsten. Barnen måste inte upp till skolan varje morgon. Det är inga aktiviteter att stressa till. Jag jobbar ingenting. Jag tar inga blodprov etc. etc.
Och det positiva är ju att det fortfarande faktiskt är ca 2 veckor kvar innan jag kör igång behandlingarna igen.
Nästa vecka har det gått 8 veckor sedan min sista DT-röntgen, så då är det dags för en sådan igen.
Det är bara att hålla tummarna. Tankarna snurrar lite mer i huvudet denna gång, då jag precis har läst på en blogg jag följer, som skrivs av en ung tjej med spridd bröstcancer, att läkarna har nu hittat spridning på lillhjärnan och måste avbryta all behandling för det finns inget mer de kan göra för henne.
Livet är orättvist! Inget barn ska behöva förlora sin mamma pga denna skitsjukdom. När kommer forskarna att hitta ett botemedel??




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar