måndag, september 23, 2013

Dr G

Nu har jag äntligen fått träffa Dr G igen.
Sist var i början av sommaren, i Juni, så det var ett tag sedan. Han gjorde en re-cap på allt som har hänt med mig och min sjukdom sen vi sågs. Det är ju en del som jag knappt minns själv....
Men nu är allt som det ska efter sommaren igen, idag var mitt läkarbesök med honom och det kommer att fortsätta så. Det vill både han och jag. Skönt att veta att han känner lika som mig!

Jag visade honom min varböld och den var han nöjd med, vi/jag har skött omläggandet bra.
Han gick igenom mina blodprover som de var här och tog nya igår, söndag. Mina vita värden är jättebra helt plötsligt. Jag är så van att de är dåliga när det har varit så under så lång tid och blev därför helt chockad.
Han skrattade åt min reaktion och förklarade att det flesta botemedel fungerar, som tex sprutorna jag tar dag 4-7 efter varje behandling, när det är så. Även markören rör sig nedåt, ännu ett bevis på att denna behandling fungerar. Så det är han nöjd med.

MR-röntgen jag gjorde i onsdags var lite diffusare.
Röntgenläkaren kan se något i hjärnan, men är inte säker på vad. De tror inte att det är metastaser, men är inte säkra, det är inte Dr G heller och försöker att spekulera och förklara vad det kan vara. Men han vill och ska titta på bilderna själv i morgon el onsdag morgon för att sen ringa mig med ett resultat/plan. Så nu får jag vänta i ett par dagar till innan vi vet mer.

Vi pratade också om hur länge man håller på med att prova olika behandlingar etc och vilken livskvalité jag kan förvänta mig. När slutar man med behandlingar?

Dr G håller med mig och säger att det är mitt beslut, jättesvårt beslut att ta tycker jag och det finns så mycket och många att tänka på. Kommer det någonsin bli lättare? Spelar några (?) månader egentligen någon roll? Det enda jag vet är att jag vill inte bara ligga och sova och må dåligt, vara virrig på slutet.
Tänka, tänka.
Lite hänger det väl på vad Dr G har att säga när han ringer.... och så kanske jag ska sova lite på saken. Sen är ju frågan NÄR man tar beslutet, hur länge väntar jag?

5 kommentarer:

  1. Ett svårare beslut att fatta kan man knappast utsättas för. Fina Jenny - jag tänker på dig och hoppas på hoppfulla ord från Dr G. Kram Karin T

    SvaraRadera
  2. <3 <3 <3
    Kram Veronica W

    SvaraRadera
  3. Bamsekram till dig! <3
    /Maria T

    SvaraRadera
  4. Hej! Allt jag försöker skriva känns så platt...Svårare beslut finns nog inte. Stor kram till dig!/Ann-Louise

    SvaraRadera
  5. Kan inte tänka mig att det finns ett svårare beslut. Samtidigt så finns kanske trots allt hoppet? Går inte att sätta sig in sig i din situation. Hittar ingenting annat att säga. Hoppas du tillsammans med dina älskade kan komma fram till ett beslut, vilket det än är och finna ro med det, / Siv

    SvaraRadera