måndag, april 15, 2013

Tack ännu en gång!

Tack ännu en gång för alla fina kommentarer, meddelanden etc. Det värmer! Det känns skönt på något vis att veta att ni är så många där ute som tänker på lilla mig. Kram till er alla!

En kommentar handlade om att vara med i en studie.
Jag har en sån tur att jag hör till Akademiska i Uppsala och att "min" läkare är en av de som är med och forskar. De vet att jag alltid är intresserad av att vara med i en studie om det är en "som passar mig". Det är ju många kriterier som ska stämma för att vara med i en viss studie. Nu var det tyvärr en som jag (troligtvis) uppfyllde alla kriterier för att vara med i, men de har precis stängt för inklusion. Men de ska ändå ta proverna etc....och stämmer allt så får jag behandling enligt studien, fast utanför studien om man säger så, för att den har hittills fungerat så bra.

Det forskas mycket kring HER-2 positiv bröstcancer, men eftersom min cancer nu klassas som HER-2 negativ, så är det självklart uteslutet för min del att vara med i någon av dem. Just nu är jag ju med i en PET-röntgen studie, det ska bli intressant och se vad en sån röntgen visar. Den första röntgen av 3 ska jag göra 24 april, så vi får se om det kommer med några överraskningar.

Helgen har varit jättebra.
S har mest jobbat övertid (pengar, pengar), men det roliga är att Lina, min kompis som bor i England, har varit hemma sedan i fredags.
Vi började helgen med att gå ut och äta en jättegod middag. Oxfilétournedos med kantarellsås och rotgrönsaker....mmmmmmmm.........aptiten är ju inte på topp men det här gick ner fint.


Mätta och glada vandrade vi vidare till ukk och Sara Dawn Finers konsert.
Hur bra är inte hon?
Vilken fantastisk konsert, hon sjunger så det går rakt in i hjärtat.
Efteråt kom Lina på den bra idén att vi skulle köpa hennes album som hon satt utanför konsertsalen och signerade. Då passade vi (självklart) på att fråga om det gick bra att ta ett foto och det gjorde hon så gärna, så här är vi - inte världens bästa bild men det är ändå en bild. Av någon anledning ser det ut som min panna är flera mil lång, jag tror peruken hade åkt upp lite......



Självklart var det roligaste med kvällen att få träffa Lina igen och det blev det mer av under helgen. Just nu är hon tyvärr på väg hem igen.
En helg går alldeles för fort!
Lina och jag. Lika vita som väggen bakom oss....
 
I lördags så var barnen och jag in till Uppsala för att titta på en Pelle Svanslös-musikal (tror jag man kan kalla det) för barn tillsammans med Sofie och hennes dotter. Jag var osäker på om det fortfarande skulle gå hem eller om det skulle vara för "barnsligt", men det verkade som om T tyckte det var ok och L sa att hon tyckte det var bra. Tack Sofie och Staffan för en trevlig eftermiddag.

L med den väldigt snälla Maja Gräddnos

Och med den coole Elake Måns

 
Efteråt åkte vi och lämna av T hos en kompis där hon skulle sova över.
Vi blev inbjudna på kaffe, vilket var trevligt så vi blev kvar ett par timmar. Sen åkte jag och L till affären för att köpa lite kvällsmys åt oss två. Till middag åt vi pizza helt enligt L's önskemål, själv orkar jag inte äta en hel så det blev en halv. Men nu har jag lärt mig till nästa gång att bara beställa en barnpizza till mig själv, det räcker mer än väl! Vi tittade på film och myste, sen var det läggdags för oss båda.



Idag på morgonen var det dags för blodprover igen på vårdcentralen. Det gick snabbt och smidigt som det brukar göra nu för tiden. Vad det visade för värden vet jag inte än, men det här provet jag tar dag 12 efter behandling är mer för se hur låga mina vita är som lägst mellan behandlingarna, så inte så överdrivet intressanta för mig i alla fall. Och när det inte är det gör det ingenting om svaren dröjer!

Avslutar med en bild på mig och min peruk........Jag tror inte jag har visat den förut, men här är den i alla fall.


6 kommentarer:

  1. Men va ni också på Pelle Svanslös, Wilma va ju där med A & N, stötte ni på varandra??
    Du är jättefin som alltid oavsett hår eller inte! Kram Lina

    SvaraRadera
  2. Hej Jenny! Det var nog ett halvår sedan vi sågs i yogagruppen, men jag hoppas att du kommer ihåg mig. Bröstcancer med spridning till levern (tre tumörer), gick på cellgifter förra året och sedan bestämde sig läkarna för att göra ett försök att bota den nu egentligen obotliga cancern genom att operera bort tumörerna. Nu är de borta och jag går på Herceptin och Letrosol för att mota eventuella/troliga kvarvarande cancerceller i kroppen. För mig är det ett under att kanske, kanske vara fri från cancern. Har följt din blogg under några månader. Ville berätta att jag är så berörd av din styrka och kamp, tänker ofta på dig. Vet inte om du är troende, men det kanske ändå kan ge dig kraft att veta att jag ber för dig nästan varje dag. Kram, Lotta

    SvaraRadera
  3. Tack sjalv!!! Det har varit en helt underbar helg. Skont att komma hem, men tomt pa samma gang! Miss you. Kramar Lina

    SvaraRadera
  4. Peruken är jättefin! Måste vara skönt att ha den att "ta till" om man inte känner sig bekväm utan. Du är mycket fin utan också!!!!Kramar Catarina

    SvaraRadera
  5. Tänker mycket på dig och din familj och hur ni alla tacklar det som händer och sker runt dig. Jag känner med dig och hoppas på det bästa för dig. Tack för att du delar med dig av ditt liv. Din finfina peruk klär dig bra. Kram Helene

    SvaraRadera
  6. Men vilken fin peruk Jenny! Den klär dig. Du ser pigg och fräsch ut i den tillsammans med ditt leende!

    SvaraRadera