tisdag, april 02, 2013

Läkarbesöket

Ja, så mycket klokare blev jag inte efter dagens läkarbesök.
Jag var tvungen att ta mig dit till 09.00 för att ta nya blodprover inför läkarbesöket 10.30. Hon som tog provet var kolugn och helt säker på att svaren skulle vara med Dr G tills dess. Trodde hon ja!
Jag gick till cafeterian och tog en kopp kaffe medans jag väntade, snart var det dags för mig igen.

1. Biopsin som jag gjorde för tredje gången förra veckan hade han delvis fått svar på. Det är definitivt cancer, det svaret har kommit.
Men inte om den är HER2 positiv eller negativ. Det är ju det som är mest intressant just nu. Kom på nu att jag frågade inte om han tror att det är en ny cancer eller samma cancer. Men det kanske han inte kan säga förrän HER2-statusen är klar.

2. CT-röntgen som jag gjorde i torsdags hade han inte heller fått något slutsvar på än. Allt han hade var ett väldigt luddigt preliminärsvar. Ännu en gång så vill han själv se bilderna tillsammans med röntgenläkaren, men det blir inte förrän nästa vecka.

3. Blodprovssvaren hade inte kommit än när jag gick därifrån, så då visste vi inte om det skulle bli behandling i morgon eller inte. Men ingen har ringt på eftermiddagen, så det betyder att jag inte behöver gå upp tidigt för att ta nya blodprover i morgon bitti och att jag får min behandling kl. 11.00 som vanligt. Han reducerade dosen förra gången så jag antar att det är därför min kropp har haft en chans att återhämta sig ordentligt den här gången.

Idag hade han en forskningssjuksköterska med sig.
Jag fick erbjudande om att vara med i en studie.
Inte en studie för en ny medicin utan en studie där de försöker ta att fram ett medel som man kan spruta in i kroppen innnan man gör en PET-röntgen för att få veta enkelt och snabbt (!) cancerns HER2-status. Allt det innnebär för mig är att jag får göra en PET-röntgen 2-3 ggr. Jag har inte läst alla papper än, men jag tyckte att det lät bra och i den här studien så får ju jag reda på mer om min egen cancer samtidigt som jag "hjälper till" inför förenklad provtagning i framtiden om det fungerar som de tror att det gör.

Som vanligt när besöket var slut så har jag glömt att fråga om vi hörs innan nästa läkarbesök. Det är om tre veckor.
Om jag minns rätt så tror jag faktiskt inte att han sa något om att höras innan, så nu är det bara att vänta igen

Efteråt så mötte jag upp med Sofie, vi gick till Saluhallen och åt en god lunch, jag en Pesto Pasta och hon en Vodka Pasta. Gott, mumsigt och supertrevligt!

Igår så kom Moni körandes  norrut hem till mig för att hälsa på.
Hur kul som helst!
Vi lärde känna varandra min första säsong i Schweiz, i Brienz närmare bestämt. Det här var 1994, lääääääänge sedan. Vi höll kontakten några år efteråt, men sen när jag flyttade till England och hon gifte sig och fick barn så rann vår kontakt ut i sanden kan man säga. Tills vi hittade varandra igen på Facebook för något år sedan. Vi har hörts lite då och då och inte fått till en träff förrän nu, men gud så kul det var att se henne igen, vi hade verkligen massor att prata och minnas tillbaka till. Det är precis som om det var igår, hon var sig lik och vi skrattade lika mycket nu som vi gjorde då.
Hon hade tagit med sig några foton som var jätteroligt att se, nu måste jag ta mig samman och gräva fram mina gamla kort tills nästa gång.

Moni hade med sig fina tulpaner!

4 kommentarer:

  1. Hej Jenny! Tråkigt att du fått cancer i det andra bröstet.Jag har opererat bort ett bröst 2009 som hade HER-2 positiv. Jag frågade kirurgen om jag borde operera bort även det friska, men han menade att blir det cancer i det "friska" så är det en ny cancer som inte är kopplad till den första. Går in på din blogg och läser varje dag.Tack för att du delar med dej.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Jag har ju oturen att vara en av de få procenten som är precis mittimellan HER-2 pos och neg. Så de vet inte rikitgt hur de ska "hantera" mig. Får se vad som händer sen när alla svar har kommit. Tack till dig för att du läser min blogg! Kram

      Radera
  2. Hej Jenny!
    Detta är mitt tredje försök på raken att lämna en kommentar. Pust! Jag delar en del av dina erfarenheter Jenny. Jag har opererat bort båda mina bröst. I tid ungefär när mina barn var i dina tjejers ålder. Kände bara när det andra skulle tas att va´bra nu blir det symmetriskt. Har aldrig varit bröstfixerad egentligen men nu har plastikkirurgen lagt in mini-mini och det känns så bra. Med denna sjukdomen vet man ju aldrig när eller om det tar slut. Din grundtrygghet som jag tolkar dig är att du är så cool! Jag förstår naturligtvis att du har stunder av förtvivlan ibland också. Forskningen går ju snabbt framåt och idag lever man länge med spridd cancer. Jag hoppas du blir 100 år Jenny, med din personlighet skulle det inte förvåna mig måste jag säga. Alla kramar till dig! Eva.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken tur att det fungerade med kommentaren till slut! Jag vet inte om kirurgi är ett alternativ för mig än, jag tror de fortfarande hoppas på att den nya knölen först och främst ska minska av fec'en, sen får vi se vad de säger.... jag tar en dag i taget och hoppas att det blir många till!
      Kramar!

      Radera