En vecka utan socker.
Det har gått bra, över förväntan faktiskt. Det är nästan så att jag är lite stolt över mig själv. Klapp på axeln. Jag har i och för sig inte blivit försatt i så många "jobbiga" situationer den här veckan. Den största utmaningen var nog igår. Jag och barnen var hem till en gammal kompis och hälsade på på eftermiddagen och kvällen. Vi hade jättetrevligt och hade mycket att prata om eftersom vi inte har träffats ordentligt på vääääldigt länge. Och barnen "hittade" varandra på en gång och sågs bara till när det var fika eller mat...
Men till fikat i alla fall så hade hennes äldsta dotter bakat hej vilt. Oj, vad duktig hon är och vad gott det såg ut, men jag var tvungen att tacka nej och det gick bra. Det blev desto mer över åt de andra istället. Snällt va?
Nu är det "bara" 4 veckor kvar tills jag får äta socker lagligt igen. Förhoppningsvis så är jag inte ett dugg sugen på godis då, det är det som är tanken. Bonus med detta är att jag har gått ner 1 av mina 10 cellgiftskilon den här veckan. Hoppas att det fortsätter så.
I helgen så var det fotbollens helg här ute. I lördags kom Syster med barn ut och hälsade på, och hejade på T som spelade en match. I spöregnet. Det var inte nådigt, men fotbollstjejerna tyckte det var jättekul att bli blöt, det gjorde inte ens något att de förlorade stort. Är det inte härligt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar