Markören går nedåt

I onsdags hade jag en lunchdate igen. Det blev sushi den här gången också. mmmm...gott. Sällskapet var en tjej som jag lärde känna på yogan innan sommaren. Hon har också har kronisk cancer, är  i min ålder och har barn i precis samma åldrar som T och L. Vi pratade mycket och länge om vår situation och hur vi känner, mår och tänker. Det är väldigt skönt att ha någon att ventilera med som precis förstår situationen man befinner sig i. Vi kommer definitivt fortsätta att hålla kontakten.
I fredags så jobbade jag några timmar igen. Det kommer att bli tråkigt nu när två till på kontoret slutar men å andra sidan så jobbar jag ju inte så mycket i alla fall. Jag har nu sagt till chefen att jag inte vill/orkar jobba mer än en dag i veckan så att han inte förväntar sig mer från mig. Han verkar ha accepterat det och har lagt fler av mina viktigaste arbetsuppgifter på andra. Det känns skönt för mig, för då behöver jag inte känna någon press att jag "måste" komma in vissa dagar pga av deadlines av olika slag. Om jag senare någon gång känner att jag orkar jobba mer än vad jag gör nu så får jag väl se då vad mina arbetsuppgifter blir. Det tänker jag inte oroa mig för nu. Det blir som det blir.

I lördags var det dags för den årliga sommar familjefesten med "brösttjejerna" och våra familjer. Vilken tur vi hade med vädret! Den enda dagen med riktig högsommarvärme. Vi dukade upp borden ute och satt där hela kvällen. Mysigt att få en riktig sommarkväll igen.

Vilken fin solnedgång, solen var stor och röd, tyvärr syns det inte så bra på bilden....

I söndags var det dags för fotboll igen. Tjejerna var jätteduktiga och kämpade på i regnet och snålblåsten som kom på lördagmorgon. Vilken kontrast från kvällen innan.
Jag kom dit till tredje matchen och då började solen att titta fram, bra timing.
T gjorde ett mål och syrran hejade på!

Idag har jag varit på läkarbesök igen. Fick träffa Dr G denna gång och han verkar nöjd och glad med hur jag mår. Markören har nu gått ner ytterligare till 50 någonting. Vilket jag är väldigt nöjd med. Den går nedåt hela tiden. När det var som värst när jag började med cellgifter var den 165. Det är stor skillnad och visar hur bra Taxolen funkar på mig!
Jag är fortfarande nöjd med min nya frisör, nu håller jag bara tummarna för att jag inte kommer att tappa allt hår nu när jag har kommit igång med cellgifterna igen. Det växte ju på så bra under uppehållet. Fingers crossed.