Idag var det precis på dagen 1 år sedan jag satt hos Dr J på onkologen och fick resultatet av mina röntgenundersökningar och blodprov som jag gjort pga min fruktansvärda ryggvärk.
1 år sedan han chockade oss helt och hållet genom att tala om vad de såg på röntgenbilderna.
Hur kunde det bli så här, jag var ju botad och frisk!
Nu har det redan gått 1 år. Och om jag ska vara ärlig så har detta året varit "normalare" än vad jag trodde det skulle bli. Då trodde jag att det bara skulle gå utför. Men så blev det inte. Med strålning mot den värsta fruktansvärda smärtan och cellgifter för att hålla metastaserna i schack så behöver inte livet ta slut på studs.
Men visst, jag önskar att detta bara var en mardröm, att jag snart vaknar och allt är som förr, innan Herr C dundrade in och tog allt för stor plats i vårt liv.
Skönt att allt har gått bättre än väntat! Håller alla tummar för att det fortsätter så. :) *kram*
SvaraRaderaInstämmer med Liselott!
SvaraRaderaDu ska alltid veta att jag finns här för dig vad som än händer och var jag än befinner mig....
Kramar älskade Jenny!