aj aj

Vad ont jag hade i håret hela natten.

När jag låg vaken mitt i natten som jag alltid gör nu för tiden,
så bestämde jag mig.
I morgon rakar jag av det.
Ingen idé att tro att det kommer att sitta kvar i alla fall. Så fort jag tar i det så har jag massor i handen.

Så när vi satt hela familjen och åt frukost tillsammans idag på morgonen, så frågade jag först T och L om de kommer ihåg att jag berättade för ca 2 veckor sedan att jag antagligen kommer att tappa allt hår igen av strålningen?
Jo, det kom de ihåg.
Då berättade jag vidare att nu var det dags.
De såg ju även högarna igår.
Men nu gör  det så ont i mammas hårbotten, och det bara rasar så vi måste raka av det, vill ni hjälpa till?
Jaaaa, sa T. Vi kan göra en tuppkant (!)
Neeej, sa L. Jag vill inte att du ska vara utan hår!
Då fick jag förklara att det kommer inte att sitta kvar i alla fall.
Ok  då, sa hon då.
Kan vi göra det nu på en gång?
Så satte vi igång.
Och det här blev resultatet....

Och kul hade de.
De klippte och klippte och styla och fixa tuppkam.
Små minifrisörer.
Det är inte varje dag ett barn får ge sig löst på mammas hår med sax.
Men jag ville att det skulle bli en kul, lättsam grej som de kändes sig delaktiga i. Och det blev det.
-Mamma, det växer snart ut igen som förra gången.

Sen så letade jag fram mina gamla peruker, och de måste ju provas....

Sen var vi ute och åkte en sväng, då hade jag mössa på mig hela tiden. När vi sedan kom hem och jag tog av mig mössan så tittade T på mig....
-  Du ser konstig ut, mamma.....

Jag håller med, inte världens bästa kort, men så här blev det, bara inse att det blir inte bättre än så här......