Dålig mamma?

Igår efter behandlingen var jag sååå trött som vanligt, jag vet att jag säger det hela tiden, men efter  behandlingen är det en trötthet som inte går att sova eller vila bort. Det är jobbigt, jag gillar inte att vara så här trött. Jag glömmer bort hela tiden hur trött jag blir.

S frågade några dagar innan om det var ok att han träffa en kompis som han inte har sett på länge, efter jobbet på onsdag. Jag tänkte ja, visst kan han det, hur jobbigt kan det vara att laga mat åt barnen, skicka T till fotbollen och sen se till att de lägger sig i tid?
Och han verkligen fråga flera gånger, är det säkert att det är ok? Säg till om det inte är ok!! Och jag fortsatte att säga att det är ok, och menade det verkligen.
Jag vill verkligen att han ska ha ett någorlunda normalt liv, fastän hans fru har denna skitsjukdom. Han gör mer än tillräckligt mycket hemma och med barnen!

Vad händer då igår. S hämtar dem från fritids, så det behövde jag inte göra. Sen åkte han iväg igen.
Jag la mig på sängen för att vila lite, och somnar! Vad barnen gör vet jag inte. Jag vaknar till en kvart innan T ska gå till fotbollen och jag har inte lagat mat åt dem!! Dålig mamma.
Så det var bara att få T att byta om snabbt till fotbollskläderna (och snabbt är inte T's styrka) sen blev det smörgåsar till middag......och de båda tittar på mig och säger.....
- Får vi ingen riktig mat idag mamma?

Vad svarar man på det?
Jag är så trött att jag inte ens orkar laga mat åt mina barn! Dålig mamma?