Budapest

Då var vi hemma igen efter en lång helg i Budapest. Vilken underbar stad.

Jag har varit på många storstadssemestrar och det här var den mest avkopplande stad jag varit i. Ingen stress, lagom med trafik, lagom med folk, inga köer, trevligt folk osv osv.
Listan kan göras lång.
Det kan kanske bero lite på att jag själv är mer avslappnad över lag nu än mitt gamla jag.

Flyget på onsdagmorgon var tidigt, klockan ringde vid 06.00. Steve lämnade barnen i skolan och sedan åkte vi mot Arlanda. Där var det kaos. Något fel någonstans gjorde att det var jätteköer överallt, köer som jag aldrig skådat på Arlanda förr, och då har jag varit där ett antal gånger i mitt liv.
Som tur var så var vi ute i god tid och hann igenom säkerhetskontrollen fastän kön tog sin tid.

2 timmar senare blev vi välkomnade av värme!
Vi bodde bra mitt i smeten.
Jag valde ett centralt hotell för jag vet att jag inte orkar gå allt för långt, och ville därför ha nära till restauranger, tunnelbanan, sevärdheter etc och hotellet levde upp till förväntningarna.

Första kvällen gick vi till ett café nära Donau, floden som går igenom Budapest, för att bara sitta och njuta av den varma kvällen.

 

 

 

 

I torsdags promenerade vi runt i på Pest-sidan av staden och tittade på alla fantastiska byggnader och shoppade lite också.......

 

 

 

 

 

I fredags tog vi en taxi till en av Budapests mest berömda utomhusspa. Vi var där hela eftermiddagen och njöt av sommarvärmen och de uppvärmda poolerna. Det var ganska mycket folk där, men för att stället är så stort så kändes det inte alls trångt och fullt.

 

 

 

Nästa dag så tog vi spårvagnen till Margaret Island, en ö som ligger  mitt i Donau och är som en stor park med ett zoo, fontäner, gamla ruiner och en massa joggare bland mycket annat. Eftersom vi visste att jag inte skulle orka gå runt alltihopa så kom Steve på den bra idén att vi skulle hyra en "turistcykel".

 

 

Efter det gick vi vidare och tog en båttur för att se lite mer av staden.

 

 

I övrigt så känns det som om vi har ätit och ätit och ätit.

Blir väl så när man "måste" äta 3 mål om dagen på restaurang. Det fanns massor av ställen att välja på, tror det var en restaurang i varenda gathörn. Vi bodde även nära en "Food Street" som var lång och hade en massa gott att välja på. Det är tur att jag hade paus från cellgifterna, för jag hade ganska bra aptit och kunde också njuta av maten.

I söndags kväll var vi hemma igen efter en smidig resa utan köer och förseningar. Sånt gör mig nöjd!

 

Idag är det bröllopsdag!

Idag är det 8 år sedan vi gifte oss i Danmarks kyrka. 2004 hade vi en underbar dag med en lyckad fest som många minns än idag. Och varmt var det. Vi hade högsommarvärme hela dagen och kvällen.

Fina minnen.

 

Mindre roligt är att ytterligare två cancervänner har den senaste veckan somnat in för gott. Jag kommer att sakna er båda. Det finns ingenting rättvist med denna sjukdom! Jag blir arg.

Sov gott Helena!

Sov gott Nina!

 

Tisdag

Då har ännu en ung mamma lämnat oss alldeles för tidigt pga denna skitsjukdom. Jag har följt hennes blogg ett tag nu. Hon var även med i Sofias Änglar på TV tidigare i år och verkade alltid så full med energi och kämpade tappert mot sin sjukdom,  men än en gång vann cancern tyvärr striden.
Sov gott Elisabeth!

Själv kämpar jag också på, man har liksom inget annat val.
Försöker att leva i nuet och inte grubbla på vad som kan hända sen. Det är många dagar svårt att inte grubbla, men jag blir bara deppig om det tar för mycket plats i mitt huvud, så jag gör mitt bästa för att låta bli. Så länge jag är sysselsatt så går det bättre, luncha, shoppa, vad som helst!

Skönt med "ledig vecka" nu, är inte lika trött som vanligt. Jag behöver inte vila på eftermiddagarna, utan behöver bara ta det lugnt. Så länge saker händer i mitt tempo och jag inte blir stressad eller uppjagad så mår jag ok. Det är när tålamodet blir testat som det blir jobbigare. Just nu har vi en liten minitonåring här hemma som verkligen gillar att testa mig. Hon ifrågasätter precis allt och vi tjafsar heeeela tiden känns det som, men jag antar att det ingår i paketet när man har en 7-åring.....

Igår fick jag äntligen träffa Lina som är hemma på besök igen. Vi åt lunch, titta lite i affärer och prata, prata, prata. Det var jättekul att ses igen och vi kommer att hinna med en "date" till innan det är dags för henne att åka tillbaka!

I söndags fick T och jag lite egentid. Vi åkte in till stan för att träffa en kompis och hennes dotter som är jämngammal med T. Vi fikade och umgicks lite i Stadsparken. Vi hade sådan tur att regnet gjorde uppehåll precis när vi ville vara ute, både innan och efter så var det en riktigt grå, regnig och tråkig dag. Ibland ska man ha tur!

Idag ska jag packa och fixa.
I morgon åker min man och jag till Budapest i några dagar. Det ser jag verkligen fram emot. Vi behöver verkligen också lite egentid tillsammans. Här hemma rullar det bara på jämt, ibland känns det som om vi hinner knappt prata med varandra. Men nu ska vi se vad denna stad har att erbjuda, ingen av oss har varit där förut så det ska bli spännande!
Mamma kommer och bor här hemma hos oss och tar hand om barnen etc så vi behöver inte oroa oss för dem heller!
Nu när jag tittade på väderprognosen för Budapest i helgen så höll jag på att få en chock, det kommer att vara runt 30 grader de närmaste dagarna, 30 grader!! Härligt med lite riktigt sommarväder, det har vi ju inte precis blivit bortskämda med här hemma denna sommar.

 

 

Jag fick en present av T när hon kom hem från skolan i fredags.

 



Nu ska jag till apoteket och hämta ett intyg, så att jag kan ta med mig mina "droger" (morfinet alltså!) på resan. Jag har ju lämnat det lite till sista minuten så jag hoppas verkligen att det går att fixa på en gång idag....  Apoteket här på orten är inte precis kända för att jobba snabbt.....

Snart oktober

Nu börjar det närma sig oktober månad igen.
Månaden då vi ser rosa.
Allt är rosa och vart vi än är eller vad vi än läser så kommer bröstcancer finnas där.
En del som är eller har varit sjuka i bröstcancer tycker att det är en jättejobbig månad.
Jag tycker det är en jättebra månad. Jag kan stå ut med allt rosa i en månad om vi på det viset får in massor av pengar till cancerforskningen.
Även om det ibland bara är en liten del av vad en "rosa"  produkt  kostar som går till forskningen, så blir det många kronor i slutändan..... och det är bättre än inga pengar alls.

Förra året så arrangerade vi i Unga Kvinnor gruppen i Uppsala Läns Bröstcancerförening en ljusmanifestation i samarbete med Cancerfonden för att "starta" rosa bandetmånaden. Vi var på Stora Torget i Uppsala och sålde marschaller och lotter samtidigt som vi med "erfarenhet" informerade om bröstcancer. Det var en jättegivande dag/kväll och jag hoppas att vi gör samma succé i år!
Kom förbi!
29 september 12.00-21.00 - Stora Torget, utanför Åhléns.

Ni som har Facebook kan läsa mer här.

I veckan har jag varit på yoga igen, fortfarande mer krävande än förra gruppen, men skam den som ger sig. Nu är det bara att fortsätta tänja på musklerna och hoppas att det känns bättre för varje vecka.
Jag kom även ut på en timmes promenad i torsdags. Kort i taket.
Åsa kom hit och vi gick tillsammans i skogen, vi pratade och pratade och helt plötsligt hade det gått timme. Efteråt åt vi en välförtjänt lunch här hemma. Tack Åsa för trevligt sällskap!

Idag på morgonen tog jag mina sista piller för den här omgången.
Äntligen en vecka ledigt igen.
Jag måste dock säga att jag har inte varit riktigt lika trött den här cellgiftsomgången, kanske är det för att jag hade en längre paus innan än vanligt så kroppen hann återhämta sig lite. Det är min teori i alla fall. Jag hoppas nu att jag ska få vara riktigt pigg den här lediga veckan eftersom vi ska iväg på roligheter!

Och för er som undrar hur mitt långa hårsvall ser ut nu för tiden får en bild här!

 

 

Senaste dagarna

Livet går vidare, dagarna rullar på, jag är trött. Ena dagen efter den andra. Så har det gått en vecka till. Jag försöker verkligen att tänka positivt och ha planer för var dag. Men när jag vaknar och är lika trött som jag var när jag gick och la mig kvällen innan så försvinner all handlingsförmåga. Jag äter frukost, tar alla mina piller och förflyttar mig till soffan och där fastnar jag oftast för länge.
Är detta livet?

I onsdags kväll blev jag bjuden hem till Sara på liten tjejmiddag tillsammans med Carola. Det var jättemysigt. Det var en skön kväll,  vi satt ute och blev bjudna på mumsiga musslor, jättegott! Tack snälla Sara för att du bjuder hem mig och gör en vanlig onsdagkväll i mitt liv lite roligare!

I fredags blev det ännu mera mat.
Mamma, mina systrar och jag var till Stationen och åt middag tillsammans. Varenda kotte i Uppsala har nog varit på det stället sen det öppnade för något år sedan - förutom jag!
Bättre sent än aldrig. Jag hade en jättetrevlig kväll, vi fick ett bord ute denna kväll också och maten var jättegod. Kvällen flög fram och jag åkte nog inte hem förrän klockan var mycket senare än den brukar vara när jag "ger upp".

I helgen har vi fortsatt att fixa till barnens rum som har blivit ommålade och tillfixade. Idag blev det dock en paus eftersom T hade fotbollssammandrag här i Storvreta. 3 matcher har hon spelat och Steve har hjälpt till med att sälja/grilla hamburgare till hungriga fotbollsbarn och deras föräldrar.

I morgon är det en ny vecka med nya tag.
Min utmaning nu är att komma igång med promenerandet, är i morgon dagen det börjar hända? Jag vet att jag skulle känna mig bättre med lite motion. Både i kropp och själ.

Yoga igen

Så var yogan igång igen.
Nu inser jag hur stel jag är efter att inte har rört mycket på mig denna sommar. Helt otroligt stel. Vi har en ny yogainstruktör den här terminen och han körde lite hårdare än vad vår tidigare instruktör har gjort. Så det blev en chockstart för systemet som hette duga!
Men nu är det igång igen, så förhoppningsvis om några veckor har kroppen blivit lite mer medgörlig i rörelserna. Det var även kul att träffa de andra tjejerna igen efter sommaruppehållet.

Ryggen är något bättre idag, jag har fortfarande lite mera ont på en viss punkt, men det är definitivt bättre än vad det var i måndags. Jag har inte behövt ta något extra morfin. Och jag kunde hänga med någorlunda i yogan, det var några övningar jag hoppade över, vill inte riskera att ha mer ont när jag går därifrån än när jag kom.

Idag hade jag egentligen planerat att fortsätta med fotoböckerna på eftermiddagen, men jag är så trött att jag inte orkar. Anledningen till att det är lite bråttom är att jag köpte 2 böcker på Groupon för ett antal månader sedan och man måste utnyttja vouchern innan 26 augusti. Så nu har jag ca 10 dagar på mig att fixa till böckerna! Varför göra saker i god tid när man kan lämna det till sista minuten?!

Tänk att idag är sista dagen på sommarlovet. I morgon börjar skolan.
Var tog sommaren vägen?

Måndag

Jag känner mig fortfarande nöjd över det positiva röntgensvaret. Det har definitvt gett mig lite mer energi. Typiskt nog så vaknade jag i natt av att jag hade ont på ett nytt ställe i ryggen. Varje gång jag skulle vända mig vaknade jag till. Det är irriterande för jag har inte haft något riktigt, riktigt ont på hur länge som helst. Efter strålningen mot ryggen hösten 2010 så har det varit ok.

Senare när det var dags att gå upp tänkte jag att det blir nog bra efter jag tagit min morgondos av morfin, men det blev det inte. Så just nu har jag fyllt upp med korttidsverkande morfin och jag tror det känns lite bättre, så jag kommer att avvakta i några dagar och se hur det utvecklar sig.

I lördags eftermiddag/kväll så åkte vi ut till mamma och Dick för att fira Dick som fyllde år förra veckan. Vi blev bjudna på kräftor. Jag har aldrig varit galen i kräftor men jag äter en om året för att man ska - och nu är årets kräfta uppäten! Det jag äter desto mer av är mammas kantarellstuvning som också har blivit en tradition på bordet. Helt underbart gott!

När det var dags att åka hem så lämnade vi kvar barnen. De sov där för att de ska till Gröna Lund idag med mamma. Så igår var det barnfritt hela dagen.
Jag gjorde inget speciellt på hela dagen och det var jätteskönt. Att bara göra ingenting en hel dag och kväll. Känns konstigt att vara själva, men skönt, det behövs ibland.

Igår kväll var jag tvungen att vara uppe sent.
Kl. 22.00 visades avslutningscermonin från OS och jag ville verkligen se den. Jag var nyfiken på vad de hittat på, och visste att det skulle bli en bra show med en massa bra musik och det blev det. Så jag kom i säng alldeles för sent och får lida idag, men att vara trött är inget nytt för mig!

Idag hade jag en lunchdate med Ann-Sofie. Vi gick till Åkanten och satt ute i det fina vädret och åt god lax och surrade i ett par timmar, lika trevligt som vanligt.

Jag ligger efter nu med mina lunchdater, ni är en massa vänner som jag vill träffa igen efter sommaren för att luncha och "catcha upp" med. Men det funkar inte att äte ute varenda dag, så jag får "boka in" er eftersom nu.
Jag vill så mycket och glömmer bort ibland att orken inte finns där hela tiden i obegränsad mängd, så lagom tempo är bäst.

Oförändrat

Det var röntgenresultatet.
Vid det här laget så vet de flesta att det är det bästa besked jag kan få, så jag är väldigt nöjd! Jag var faktiskt inte såååå orolig den här gången.
Även fast jag har haft paus i 4 veckor från cellgifterna så har jag mått ok i kroppen. Ingen nytillkommen smärta någonstans och jag har mått mindre illa än jag brukar under den här pausen.

Markören har även den gått ned under pausen - och det är bra!
I början av juni var den 50 och nu hade den gått ned till 35 tror jag. Som mest har den varit uppe runt 130. Så länge den går nedåt är jag också nöjd, betyder ju att cellerna håller sig i schack - precis som vi vill.

Så nu är det bara att köra igång med en ny omgång cellgifter from i kväll. Ser inte fram emot det alls, men vad har jag för val?
Läkaren sa att vi kör några omgångar till och sen kan vi fundera på en paus igen om det ser bra ut.
Det kommer heller inte att bli någon röntgen på ett tag nu eftersom allt ser ok ut. Men jag har inget behov av det heller om inte jag känner att jag har nytt ont eller extremt ont någonstans i kroppen! Det är ju inte bra att bli röntgad för mycket heller.

Sen så frågade jag om mina Fragmin-sprutor.
Jag tar ju en spruta i magen varje kväll av blodförtunnande, det började jag med när jag fick blodproppen i början av året. Läkaren jag träffade då sa att jag skulle behöva ta dem i 6 månader. Nu har det gått ungefär 6 månader.
Svaret jag fick idag var dock att jag måste ta dessa sprutor livet ut.... inte vad jag ville höra, för jag är less på dem. Men i och med att jag har cancer har jag en risk för proppar och måste därför fortsätta. Hm.

Efter läkarbesöket fick jag hämta mina piller. Sköterskan sköljde även porten eftersom den inte har blivit använd på ett antal månader nu. Och så avslutade vi med en spruta Xgeva i magen, som är det nya skelettstärkande jag tjatade mig till innan sommaren.
Så hade jag en sån tur att en kompis var också där precis samtidigt som mig, så vi pratade på för fullt om allt och ingenting och sen helt plötsligt var allt klart.
Jag avslutar med att säga grattis till henne för väldigt positiva röntgenresultat!

Nu är det snart dags för piller och sen sängen för mig, det tar på krafterna att gå upp kl 08.00 på morgonen ;)